Och alla rangerade sig nu omkring doktorn alla röster tystades, alla öron spetsades: Den unga qvinnan, hvarom markisinnan talar begynte doktorn, madame de C., var då blott sextor år och hette i sig sjelf Edith Van-Oven. Hon var dotter af den namnkunnige holländske bankiren, hvars ofantliga förmögenhet och patriarka liska godmodighet äro allmänneligen bekanta. Gift af bara köpmansintresse, och snart enkling hade hr Van-Oven, under hela sin långa bana e mer än en enda glädje, en enda poesi, ene nda kär lek . . . sin dotter. Ej föreställande sig att idealet af den fullkom liga lyckan kunde finnas på annat sätt än genom be: sittning af egodelar, hade den hedersmannen ansträng själ och kropp, för att hans dotter Edith skulle blifve den rikaste arftagerska i Europa. Då denna dröm en gång var realiserad, tänkt Van-Oven helt naivt, att hon skulle blifva den lyck ligaste af alla unga flickor... Ägde hon ej millioner Dröm då om denne stackars fars förvåning och förtviflan . . .! Plötsligen, dagen efter, jag vet ej hvilken lysan de operation, som fördubblat hans förmögenhet, va hans Edith — sorgsen, trånande och sjuk! Man sammankallade hela fakulteten till den hol ländske Cresi hotel. Vetenskapliga samtal omvexla de der med artigheter. Hundrade obehagliga frågo. uttrötta onödigtvis den unga döende, och slutligei förklarades enhälligt sjukdomen såsom obegriplig, hie roglyfisk, obotlig. Nu tog man sin tillflygt till mig. Ehuru redan åtnjutande ett visst anseende, be