ttning, än den SONY tä ed lens. of sIns ställning och närmaste utsigter vid början af on 1858 och 1859. När fjoråret ingick, stod man st vid slutet af en handelsoch penningekris, våldummare troligen än någon äldre. Engelska bankens isconto, som nyss förut hade nått den exempellösa sjden af 10 procent, stod då ännu på 8 procent. isserligen hade bankens reservfond, efter att för ett sonblick hafva fallit till under en million, vid slutet t December åter stigit till nära 8 millioner pund terling, och förtroende hade åter börjat herrska i enningemarknaden. Annorlunda förhöll det sig dermot med den egentliga handeln. 1 afseende på Förnta Staterna, Europa och närmare liggande handelslatser på andra håll, trodde man sig redan hafva ull reda på alla verkningar af krisen. Hvad deremot udien, China och Australien angick, måste man åtvöja sig med mer eller mindre osäkra gissningar. )vissheten var så mycket större i följd af de förluter som kunde väntas genom det plötsliga fallet af e högt uppstegrade priserna på några bland de igtigaste handelsartiklar, som från dessa trakter hitjras. Härtill kom den allmänt rådande föreställningen, ut exporthandeln drifvits iför stor skala så att särde;s australiska marknaden var öfverfylld. Ensamt på ilke räknade man förlusterna i millioner. Mycket anns således vid början af 1858, hvarom man hade iten eller ingen kunskap, och som vållade stor ängslan och oro hos alla som sökte göra sig närmare reda för sakernas ställning. De som voro mest inresserade i Englands ofantliga lånerörelse, hade i friskt minne, huru den ostindiska handeln hade lidit yenom 1830 och 1847 års kriser. I den mån krisens verkningar på dessa aflägsnare orter äfven blefvo kända, återvände emellertid förtroendet och handeln kom återigen i gång, på det gamla viset. Nu då krisens alla verkningar äro öfverståndna, har man full anledning att se sakerna på ett sätt, som står i fullständig motsats till den åsigt som den tiden var allmänt rådande. Man menade nemligen då, att handelsrörelsens utomordentliga tillväxt under de närmast föregående åren hade i högre grad berott på ett vildt spekulationsraseri än vid något äldre tillfälle. Det tyckes i sjelfva verket förhålla sig alldeles tvärtom. Med undantag af några enstaka fall, hvilka tid efter annan under årets lopp gjort så mycket uppseende, kan numera ingen draga i tvifvelsmål, att Englands handel, ehuru stor utsträckning den ock fått, likväl i det stora helal drifvits med god beräkning och med behöfligt kapital. Äfven de handelshus, som nödgats inställa sina betalningar, hafva, det bör man noga lägga märke till, till ett större antal än vid något föregående tillfälle tillfullo godtgjort sina fordringsägare, och några, hvilkas skulder uppgått till oerhörda summor, t. ex. huset Denistoun Co., hafva fullgjort sina afbetalningar långt före den från början bestämda tiden. Det ringa antalet bankrutter bland de handelshus, som drifvit affärer på Indien och China, särdeles i jemförelse med förhållandet vid äldre liknande kriser, ger stor anledning till tillfredsställelse, helst om man tager i betraktande de stora och plötsliga ändringarna i varu riserna, samt de menliga följderna af upproret i Indien. Alla affärer hafva under förflutna året drifvits med stor varsamhet och försigtighet. I trots af öfverflödet på penningar och den låga räntefoten, kan man dock tryggt påstå, att ingen period förut funnits, under hvilken böjelsen att inlåta sig i vågsamma spekulationer varit mindre; aldrig har man med sådan noggrannliet och uppmärksamhet undersökt och pröfvat en ifrågasatt affär. Anmärkas bör i detta hänseende, att till trots af allt klander, som drabbat joint-stocks-bankerna derföre att de börjat gifva ränta på deponerade medel, detta utan tvifvel har kraftigt bidragit att tillbakahålla lusten för vågade spekulationer, emedan en utväg derigenom alltid erbjudit sig, att göra kapitaler ruktbärande, om ock räntan varit låg. Och det är just denna, under hela året allmänt rådande försigtighet, som gör att man har så stor anledning till belåtenhet med 1858 års handel; — mindre för den vinst den gifvit, än derföre att man härigenom vunnit ett ovedersägligt bevis derpå, att vår handels kolossala utveckling icke berott på tillfälliga eller snart öfver ående omständigheter, samt att den fattigare befolkningens förbättrade ställning kan anses vara för framtiden betrygad. i Under årets första del röjde sig verkningarna af krisen och bristen på förtroende i en ansenligt minskad exporthandel. Månad efter månad utvisade, i jemförelse med föregående år, en minskning af vid pass två millioner pund. När det lidit längre fram på året förbättrades ställningen så småningom, så att jemförelsen vid slutet af September månad gaf för 1857 en exportsumma af 953, millioner mot 86!2 för 1858; således en skillnad af föga mer än 9 millioner. Härvid bör man gifva akt på att krisen alls icke hade någon verkan på de nio första månaderna af 1857. Den 30 Nov. hade skillnaden än ytterligare minskats; summorna voro då 115 millioner mot 106!a. Sedan dess hafva inga fullständiga beräkningar of: fentliggjorts. Säkert synes emellertid vara, att förminskningen i exporten icke kommer att för hela åre öfverstiga 6 millioner eller vid pass 5 procent af 1857 års exportsumma. Också hafva alla betydligare han delsgrenar, oaktadt all den försigtighet hvarom hä! ofvan talats, redan ersatt allt hvad de lidit genon krisen och åter vunnit en utsträckning som icke stå tillbaka för någon föregående periods. Det är ick ensamt i England som förhållandet är sådant; frå Förenta Staterna och Kontinenten talar man om el liknande förbättring i ställningen. Från NewYorl berättas att dit införda, för konsumtion på platsen be räknade varor under November månad stego till et värde af 73,, millioner dollars emot 24; millione år 1857, och att utredningen af de bankrutterade fir mornas affärer gifvit ett ännu gynnsammare resulta än i England. Öfverhufvud kan man utan tveka påstå, att alla verkningar af 1857 års handelskri och alla de hufvudlösa spekulationer, som föregå den och till densamma gifvit anledning, nu hafv hunnit uppenbara sig i hela sin utsträckning så a de icke kunna hafva någon annan betydelse för kom Lands än för så vidt cam da mifva a 4 1 ass up de eft mi be ta sti st af —03 a ., Ca anled fö