Han tyckte, att något hvitt skimrade framför hans ögon. — Det är en seglare! utropade han och bedrogs ej i sin förväntan såsom Jerta af en tumlare. Det var verkligen en seglare, som åtföljdes af en andra När solen kommit längre upp på himlen, kände har helt tydligt igen dem. — Seglare vid denna årstid, i ett farvatten, som ej för till någon hamn, det är en sällsynt företeelse Här synas endast sådana fartyg, som kastas hit a stormar, eller sådana, som med tvång föras hit, för att . .. Den unge sjömannen förmådde ej fortsätta sir tankegång, utan skyndade till sin gamle husbondes rum; denne hade just nyss stigit upp och skulle i sir lycka vänligt helsa kamraterna i hans ensamhet. Mer vid Oles inträde försvann straxt glädtigheten och anande något ondt, utropade han: — Du medför olycka! Säg ut genast, att du bringar olycka med dig. — Jag får anmäla, att tvenne seglare nu styra hit mot vår ö, svarade Ole Steen. Ni kan sjelf bedömma om de föra lycka eller olycka med sig. — Olycka ha de i släptåg! utropade uppsyningsmannen, och vi — Herre Gud, flickorna! Bort med dem från ön, så länge det ännu är tid! — Försent! inföll Ole Steen. Vi kunna ej längre komma förbi de hitseglande fartygen. Och om de än skulle vara möjligt, går det likväl en sådan sjö att en resa öfver till Trädgården i vår öppna bå skulle vara en säker död. Låt dem derföre få hvi la i sin kammare, så länge som möjligt. De skolz snart nog bli oroliga. Låt oss gå till våra göromål Den gamle sjöbussen var nära att brusa upp a vrede, derföre att någon påminte honom om hans pligt Men han kufvade sig och tog med sig kikaren. Bri