månad, då man på en enda vecka räknade 77 fall. Vid denna tid uppträdde gulsot, som var mest gängse i början af Juli. I midten af denna månad voro diarrheer allmänna. Sommaren var annars i det hela frisk. Mot hösten visade sig efter vanligheten frossor; hvarjemte catarrhala åkommor på sista tiden varit mer än allmänna. Den för några veckor sedan aflidne doktor J. S. Friedländer ihågkoms till slut med några vackra minnesord. Afträdande ordföranden doktor C. Forssenius afhandlade i det tal, hvarmed han enligt sällskapets stadgar borde afsluta sin verksamhet för året, Saltsjö-badens therapeutiska betydelse. Bristande utrymme afhåller oss från det i och för sig ganska vågsamma försöket att gifva en närmare redogörelse för innehållet af detta sakrika föredrag, hvars stora förtjenster äfven den mindre sakkunnige måste klarligen inse. Det skulle verkligen vara skada, om icke en större allmänhet skulle få tillfälle att draga nytta af talarens allvarliga och djupa studier af ett ämne, som nu för tiden intresserar så många. Till slut öfverlemnades ordförandebefattningen till professorn vid härvarande Läroanstalt för Barnmorskor, doktor G. Hjort, som till doktor Forssenius frambar sällskapets taksamhet för hans verksamhet under det förflutna året och särskildt alla närvarandes för det värderika tal de nyss förut fått afhöra. Stormen den 10—12 d:s. Den i förra numret omnämnda våldsamma orkan, som under ett par dagar rasade härstädes, började sistl. Onsdags afton lägga sig och upphörde småningom under följande natten. Man befarade att många underrättelser skulle inlöpa om skador och oly ckor, som den, sy nnerligast i skärgården, vållat; men ännu hafva ej några sådane försports, ehuru vi derföre ej kunna hoppas, att de alldeles uteblifvit. För dagen äro vi emellertid nog lyckliga att ej behöfva lägga några sorgliga underrättelser från trakten till de i vårt sista nummer omtalade; vi äro äfven i tillfälle att kunna meddela, att den skada firm. Wachenfeldt Andersson skulle lidit genom vattnets inträngande i dess saltmagasin å Gamla varfvet, är utan all betydenhet. Från andra ställen af riket ingå underrättelser, hvilka bevisa, att stormen haft stor utsträckning. I Helsingborg nådde den sin höjd den 12 d:s, der den kl. emellan 9 och 10 på förmiddagen var åtföljd af blixt och åsk-knall, hvarefter en stark förmörkelse inträffade, som varade en halftimma under häftig snöstorm, blandad med slagregn. Vattnet i sundet gick så högt, att det bestänkte lägre liggande hus i staden och lemnade efter sig på flera fönster en så tjock saltartad beläggning, att den fullkomligt skymde utsigten. Kommunikationen med Danmark, så väl pr telegraf som med båt, blef afbruten. Likaså kommunikationerna med landtelegrafen. I Linköping syntes plötsligen den 11 d:s kl. omkr. 10 f. m. mörka molnkolonner från nord nordvest hastigt framrycka öfver Roxen, hvilka vid ankomsten till Linköping befunnos innehålla snöyra, som med ursinnig fart framjagades af en ovanligt häftig orkan. Åskan hördes mullra och blixtrar observerades midt igenom snötjockan. Skorstenseld utbröt senare på dagen, men blef lyckligtvis snart dämpad. — I Venersborg rasade stormen häftigast natten till den 11 d:s, då han nedkastade en mängd tegel från taken, söndersprängde en mängd fönster, kullkastade plank och anställde stor förödelse bland de för marknaden uppsatta bodstånden, af hvilka omkring 10 st. helt och hållet kullkastades. På Tisdagsförmiddagen (d. 11) kullblåste ett bodstånd öfver en 15 års gosse från landet, hvarigenom han flck ena låret afslaget samt erhöll skador i hufvudet och måste genast bäras till lazarettet. Man har dock godt hopp att han snart utan men skall bli återställd. b FR Er SN a FO CK I