Så befläckade den stora Maria Theresia och den ännu större Fredrik den andre sin ära genom att låta Katharina den andra, denna lika samvetslösa som snillrika kejserliga intrigante, förleda sig att deltaga i det olyckliga Pohlens första delning. Men ehuru våldförandet af ett folks naturliga rätt till sjelfständighet i de flesta fall är förderfligt — och det icke blott för den underkufvade, utan äfven för den segrande nationen, som derigenom upptager en ständigt hotande fara i sitt eget sköte — så vilja vi ej förneka att det gifves förhållanden, under hvilka en sådan inkräktning har lyckliga följder, såsom t. ex. då eröfrarena slå sig ned bland de besegrade och antingen antaga dessas högre kultur, ifall en sådan förefinnes, eller i motsatt fall meddela dem sin egen samt slutligen sammansmälta med dem. Vi vilja, med förbigående af andra exempel ur folkvandringarnas historia, blott anföra att det gamla Britannien har minst trenne gånger upptagit bland sig invandrade folkslag, samt att detsamma, enligt nyare forskare, kan sägas om vårt eget land. Det förtryck, som både i Britannien och i Sverige betecknade hvarje ny eröfrande folkstams första uppträdande, aftog småningom och försvann omsider alldeles. Och nu följde en så fullkomlig sammansmältning af de olika folkelementerna, att de knappast kunna spåras i våra dagar. Den erinrar om dessa kemiska föreningar, genom hvilka olikartade ämnen sammansmälta till en ny kropp, under det att det förhållande, hvari Lombardiet, Ungern, Finland, Pohlen m. fl. länder stå till de ståter, med hvilka man sökt införlifva dem, liknar en blott mekanisk hopblandning, hvars beståndsdelar endast sammanhållas genom yttre krafter. Härtill bidraga många orsaker. Dessa länder ha ej kunnat liknas vid de späda grenar, som i lämplig tid inympas i den dertill utsedda stammen; de innehade, då de dukade under för öfvermakten, en lika hög kulturgrad som deras nya herrskare, om icke en högre; de hade fullt medvetande och djup känsla af natiopalitetens värde. De föllo offer för yttre förhållanden eller för bristen på en god statsförfattning, som hade kunnat sätta dem i tillfälle att tillgodogöra sina egna krafter. Huru skulle väl något inre föreningsband kunna finnas mellan dessa länder och de stater, vid hvilka en oblid skickelse i yttre måtto sammankedjat dem? De skola alltid betrakta sig såsom den faderliga styrelsens styfbarn. De veta att misstänksamma blickar följa deras betydelselösaste förehafvanden,