Politisk Blick tillbaka. (För denna gång äfven en smula framåt.) N Den 3 Januari 1859. Året 1858 har icke varit af dessa märkvärdiga år, som man genom kommande århundraden lär sig utantill i skolorna och hvilka utgöra historiens milstolpar, men det har varit fullt af märkvärdigheter. Det började med attentatet mot kejsar Napoleon och slutade i förrgår med Montalemberts process. Mellan dessa begge ändpunkter ligga många kuriösa händelser och äfventyr. Der ligger Cherbourg, kinesiska freden, Charles Georges, den atlantiska telegrafens korta, men lysande hjeltelif, kammarherre von Berlings misslyckade argonautertåg efter den kongl. svenska OCarl-den-Trettondes Orden, Kronprinsen -Regentens norrländska björnjagt, revolutionen i Serbien, Villafrancahistorien, Pepita de Oliva i Köpenhamn, den långa Kremerska diamantoch stenkolspolemiken, Djeddamassakern, redaktör Borgs utvisande från prestmötet i Lund, jernvägens öppnande mellan Göteborg och Falköping, Birch Reichenvalds inkallande i norska statsrådet, furst Constantins besök i Paris, Donaufurstendömenas tillsvidare reglerande, Mortarasaken, de landsförvista katolska käringarna, reform-agitationen i England, allmänna valfrågan i Stockholm, kejsaren af Japans sorgliga död i blomman af sin ålder, o. s. v. Lägg härtill speciellt den donatiska kometen, krisen från i vintras, Leviathan i vattnet och Nena Sahib ännu alltid på det torra! Årets krönika är med detta ingalunda uttömd ; jag behöfver här väl knappast anmärka, att vi endast eskissera, endast eskissera. Vi vilja blott i våra läsares benägna erinran återkalla något litet af det myckna, som i året 1858 har passerat oss förbi, öfverlemnande för öfrigt, såsom blott hvartredjedagliga arbetare i vingården, åt de mycket stora och hvar-dagliga politiska bladen att utförligare sysselsätta sig med bouppteckningen af detta brokiga sterbhus. Tillåtom oss härvid ytterligare endast en observation, hvilken icke är alldeles utan sin filosofi! Ett år kan för häfden i det stora betyda mycket och betyda mindre. Men det är dock en sanning att det regelmässigt består af 365 dagar (plus något, som vi för jemnhetens skull kasta bort,) och dessa 365 dagar skola dock med något fyllas, för att erhålla egenskap af tid. (Den filosofiska sidan af saken!) Detta sker förmedelst s. k. händelser. Och dessa händelser må icke vara sådana, som återkomma, de ständigt samma, hvar annan dag, ty denna nyssnämnda tid erhölle då karakteren af en simpel ångmachin i stället för af något organiskt, lefvande, produktift, såsom det af andra orsaker, hvilka tillhöra den ännu högre filosofien och hvilka vi här förbigå, bör vara. Alltså ständigt nya händelser, friska, mer och mindre oväntade, pikanta, kuriösa. Och verkligen, när såg man någonsin att icke så var? Dessa årets 365 dagar, de må — som sagdt — för historien, verldshistorien, betyda litet eller mycket, de hafva dock, när räkningen uppgöres, haft ett motsvarande antal händelser, hvilka alltid varit af värde åtminstone för — dagbladslitteraturen. Vi finna här samma underbara, outtömliga rikedom af kombinationer, (filosofi!) hvilken frapperar oss i t.ex. musikkompositionen, 1 kaleidoskopet, i viraspelet. Det är en fantasi, som aldrig tar någon ända; några kalla det slump, vi kalla det, mera filosofiskt, tidens i det oändliga skapande geni!