kända förhållandet att sammankomster der något allmänt ärende afgöres i denna stad så litet besökas, att nämligen hvar man vet att han intet riskerar genom sin frånvaro, utan kan vara förvissad om en lugn, opartisk och rättvis behandling af alla förekommande frågor. Sedan kommitterades förslag, jemte dertill fogade reservationer af hrr A. W. Björck, E. G. Lindström och Sv. Renström blifvit upplästa, begärde hr Renström ordet och utvecklade, i ett långt, sakrikt och väl hållet skriftligt anförande, motiverna för sitt forslag, hvilket så väl i afseende på rösträttens bestämmande som riksdagsarfvodets uttaxerande väsendtligen skiljde sig från de åsigter, som kommitterades pluralitet omfattat. Dessa hafva nämligen velat efter skattebeloppen fördela de röstberättigade i sex klasser, med från och med 1 till och med 6 röster för hvarje person, så beräknade i hänseende till de röstandes antal inom hvarje klass, att alla klasserna skulle disponera samma röstsumma. I afseende på arfvodet hade kommitterades pluralitet föreslagit att detta skulle utgå med en viss procent afkommunalskatterna, som summerna ock skulle ligga till grund för rösträtten. Hr Renström förordade deremot en graderad röstskala, enligt hvilken enhvar efter sitt skattebelopp skulle erhålla ett bestämdt antal röster, till det högsta tio, för ett skattebelopp af 800 rdr och derutöfver. Riksdagsmannaarfvodet borde ock enligt hans mening utgå med en bestämd afgift för hvarje röst, olika dock för olika rösteantal, så att den som har 10 röster, för hvardera betalar 43, rdr eller inalles 47 !, rdr. Såsom ett exempel på de praktiska skäl hr Renström anförde för sin mening vilja vi anföra hans slutanmärkning att, enligt kommitterades förslag, skulle han sjelf få betala lika stort bidrag till riksdagsmanna-arfvodet som 250 röstande med hvardera en röst. Hr OC. Fr. Wern talade derefter till försvar för kommitterades förslag, dervid han bland annat tillbakavisade den föregående talarens anmärkning att kommitterade syntes taga för gifvet att de särskilda klasserna af röstberättigade skulle stå såsom antagonister emot hvarandra med stridiga interessen, något som han för egen del hoppades aldrig skulle inträffa, ehuru han ansåg nödigt att möjligheten af ett sådant förhållande ifrågasattes och deraf följande olägenheter förebyggdes. Sedan grossh. och riddaren Bergman i allo förenat sig med hr Renström, begärde mag. Hedlund ordet. Efter åtskilliga smickrande utlåtelser så väl om hr Renström som om den anda som lifvar hela detta samhälle, vände han sig mot hr R:s yttrande att man borde akta sig att gå för långt i eftergifter, emedan det vore lättare att framdeles gifva mera än att taga något tillbaka, förmenande att man nu, då den rådande politiska stiltjen och åsigterna hos de inflytelserikare samhällsklasserna medgåfve det, snarare borde taga ett så långt steg framåt som möjligt. Talaren påstod att nutidens anda tenderade till införande af den personliga rösträtten, som han ansåg hafva medfört högst välgörande följder, der den redan blifvit införd. Det vore dock långt ifrån honom att påyrka rösträttens utsträckande till alla. Uppställandet äfven af en tämligen hög census såsom vilkor för rösträtt ansåg han, i förening med lika rösträtt för alla dertill berättigade, vara fullkomligt principriktigt, hvilket ej vore fallet med en graderad röstskala. I sammanhang med ett i förbigående fäldt yttrande om all (orättmätig) makts benägenhet att öfvergå till maktmissbruk, syntes talaren hafva funnit sig föranlåten att så godt sig göra lät försvara folkväldet, sålunda nämligen att, der detta visade sig skadligt, det i sjelfva verket vore en minoritet som rådde; t. ex. slagskämpar i Amerikas städer. Såsom ett särdeles lysande prof på den ringa vådan af en vidt utsträckt och lika var han dock ledsen öfver, att ej kunna meddela den