lofvade henne att om hon endast ville bekänna hela sanningen för mig, skulle intet ondt vederfaras henne. Då skulle han säkert mörda mig, utropade hon ångestfullt. — Om hvem talar ni ? frågade jag. — Om dem båda två! — Menar ni Luton och Adams? — Ja. Jag förde henne med mig in till min hustru och med hennes tillhjelp, lyckades det oss slutliger att lugna flickan något, dock måste vi ännu en gång försäkra henne, att intet ondt skulle vederfaras henne. utan att hon endast måste tjena såsom vittne vid def polisförhör, som förestod. Då det stackars barnej sålunda blifvit tillfredsstäldt, berättade hon hela sir lefnadshistoria för.oss. Hennes mor dog, då hon ännu var ett helt lite barn — och om sin far hade hon aldrig hört något Då hon uppnått sitt tionde år, tog en mycket elal fru, hvilken utgaf sig för att vara hennes moster henne till sig. Hos henne blef hon bekant med der man, hvilken för närvarande kallade sig Luton, mel hvilken förut redan flera gånger ändrat namn. Fi afton betalade Luton den så kallade mostern er summa penningar, och från den stunden tillhörde Clara honom. Nu måste hon vara sin stränge hus bonde behjelplig vid utförandet af hans brott, i anna fall hotade han alltid med att mörda henne. Hoi sade, att så länge hon känt honom, hade han alltic varit lika mager, men att hans likfärgade ansigtsh, härledde sig af ett slags pulver, hvilket han sjelf för stod att bereda, och då och då tog in utaf. Fö öfrigt var hans helsotillstånd förträffligt. Hon om talade vidare, att den föregifne Doktorn var han medbrottsling, och att de redan på flera ställen föru föröfvat lika stora stölder som här. Hennes syssl: bestod uti, att söka få reda på huruvida de resande som anlände, förde några penningar med sig; i dett: fall meddelade hon det genast åt sin husbonde. Der