de biskopen, uppehåller han sig i Armenien
och angrängande läader. H ns tal och lif
äro genomträngda af fromhet; han yttrar
sig blott sällan, och endast då, när de and-
liga och klosterbröderna, som han lefver
tillsammans med, fråga honom om något.
Då talar han om framfarna tider, om kors-
fästelsen och uppståadelsen; han vet att för-
tilja de noggrannaste enskildheter om de
döde, som kommo ut ur sina grafvar och
vandrade genom Jerusalems gator. I tårer
och ångest väntar han på Jesu återkomst
till Domen och fruktar att Guds vrede äf-
ven då på nytt skall drabba honom.
Tre århundraden senare träffa vi sagan
i förändrad form i Tyskland. Nemnet Car-
saphilns är pu ombytt mot det hvarunder
han senare är vorden känd: Ahbasverus. I
ett bref af den 29 juni 1594, som en kato-
lik i Hamburg skref till en vän, heter de:
Paul Eitzen, biskop i Sleswig, teol. dok-
tor och berömd som kyrklig författare, har
ofta omtalat huruledes han, då han en gön-
dag år 1542 predikade i Hamburg, midt
framför sig fick syn på en sällsam figur.
Mannen hörde med sådan andakt på hans
predikan att. han knappast rörde en lem;
och när Jesu namn blef nämndt, bugade
han sig, slog sig för bröstet och suckade
djupt. Oaktadt det var vintertiden, hide
han inga andra kläder än ett par sjömans-
byxor, en tunn jacka och en lång, öppen
kappa; han tycktes vara inemot femiio år
gamma.
Hang hela företeelse gjorde ett så djupt
intryck p Eitzen, att han förfrågade sig