Hvarför midt i sitt sällhetsrus fäller han då
Bittra tårar på präktiga drägten?
Icke vet jag. men kanske han tänker som så:
Hm — den flickan förr smakat konfekten.
Den förlorade sonen, i pudrad peruk,
Äter svinmat, men grinar som fanken.
I en ho finns serverad den läckraste luk,
Men ban håller sig hellre till dranken.
Från hans taffel jag flyttar min irrande blick
Till vår egen; stor skilnad, kantänka!
Der med häpnadsfull undran beskåda jag fick,
Huru rikdom kan öfverflöd skänka.
Tänk dig jättefat fyllda med starkaste spis
Mellan småberg af hvetebrödsbullar;
Hrymider af vörtbröd och limpor. En gris
vilar brunstekt bakom dessa kullar,
Som bekransas af ölkannors glänsande rad,
Af karaffer med rent aqua vitae
Ack, för:orade son, hvad du dock blifvit glad,
Om i dranken glömts qvar blott helt lite!
Sämre lottad du varit än Tubbetorps kor;
De få dagligen sprit uti dranken ).
Din ration, arme usling, helt visst jag det tror
Ens ej haft en atom utaf lanken.
Men det bästa till sist! klenät, gula som gull,
Bilda berg nästan som Himalaya;
Och med Ykerbärssylt nu en kräka så fall
Vid dess fot ställes af jungfru Maja:
Nu har tjenstfolket samlats, ty seden den är,
Att på herrliga dopparedagen
Inga skranka må finnas för Pål eller Per,
Utan då gäller jemlikhetslagen.
Farbror Per ger ett tecken och rättaren då
Läser bordsbön med ljudelig stämma,
Alla öfriga andäktigt lyssna derpå,
Dock, den skall icke matlusten hämma.
Sedan farbror och jag hastigt doppat vårt bröd
I det sjudande flotthafvets bölja,
Skynda pigor och drängar, så husbond? det bjöd
Att det gifna exemplet få följa.
Och der doppades länge och doppades väl
Och de anleten skeno som solen,
Stundom fördes vid kitteln ett kärleksfullt gräl,
Sven i trängseln ryckt Lisa i kjolen.
Faten länsades sedan och kannorna med —
Ja, ja — flaskorna ej att förglömma,
Och om också ett hufvud kom litet på sned,
Ej är jag den, som vill det fördöma.
.
Blott en helt liten perla sjelf tagit jag har,
Men den trycker dock hårdt på mitt sinne,
Och en middagslur tarfvas; reträtten jag tar
Till min ssffa, som vinkar derinne.
Farbror ren låst sig in uti rummet bredvid,
Ljofligt lackoset kittlar min näsa,
an förbjöd mig att följa, men vänlig och blid
— Skulle lägga sig litet och läsa.
Käre farbror, jag anar din vänliga list;
5j du läser, hej, du gör paketer.
anske också du julklappsvers skrifver till sist,
Hvilka spraka som qvickhetsraketer.
Uti staden I tronen i granna gemak
Och er gläden åt lysande håfvor,
Men på landet står julfröjden högt mot lågt tak:
Vi förstå rätt att skatta Guds gåfvor.
x x
x
Nej, godnatt nu, min vän! Hvad som vidare sker
Skall jag nästa. gång för dig berätta,
Ty Jon Blund på mitt ögonlock slagit sig ner
Och jag kan ej till motvärn mig sätta.
Urdur.
) Se Dag. Nyh. nr 3036 under rubriken Sprit-
förgiftning af nötkreatur; f