— 340 —
Kammartjenaren kom straxt derpå gående
med brådskande steg förbi flickorna och
dessa beslöto att följa efter honom i hopp
att få höra något af don Inigo.
Under tiden låg Mercåd6s försänkt i bön
nti sin sängkammare; och hennes oro var
visst icke mindre än Ginestas och donna Flors.
Hon hade återtagit sitt gamla rum;: var
det icke der don Fertand alitid besökt
henne under den tid då han ännu var fri,
fastän proskriberad?
Lyckliga tid!
Arma moder! som kommit ända derhän
att hon tänkte med saknad tillbska på denna
tid af fruktan och ångest.
Då återstod henne åtminstone ännu oviss-
heten.
Nu var ovissheten försvunnen, hoppet nä-
stan; dödt. i
Hon :häde skickat ut Beatrix och Vicente
för a:t inhbemta nyheter rörande det enda
ämne som intresserade henne.
Men de nyheter som då och då ingingo,
blefvo för hvarja gång allt förskräckligare.
I börjsn hade hon bopnpsts, ati don Fer-
nand skuile kunna fly ur staden och åter
finna en tillflyktsort i bergstraktea.
-—- Har han väl en gång kommit med lif:
och helsa ut bland bergeo, tänkte hou, skall
det sedan nog lyckas honom att uppnå nå-
gon hsmn, hvarifrån han kan sjöledes fara
till Afrika eiler Italien.