— 340 — Kammartjenaren kom straxt derpå gående med brådskande steg förbi flickorna och dessa beslöto att följa efter honom i hopp att få höra något af don Inigo. Under tiden låg Mercåd6s försänkt i bön nti sin sängkammare; och hennes oro var visst icke mindre än Ginestas och donna Flors. Hon hade återtagit sitt gamla rum;: var det icke der don Fertand alitid besökt henne under den tid då han ännu var fri, fastän proskriberad? Lyckliga tid! Arma moder! som kommit ända derhän att hon tänkte med saknad tillbska på denna tid af fruktan och ångest. Då återstod henne åtminstone ännu ovissheten. Nu var ovissheten försvunnen, hoppet nästan; dödt. i Hon :häde skickat ut Beatrix och Vicente för a:t inhbemta nyheter rörande det enda ämne som intresserade henne. Men de nyheter som då och då ingingo, blefvo för hvarja gång allt förskräckligare. I börjsn hade hon bopnpsts, ati don Fernand skuile kunna fly ur staden och åter finna en tillflyktsort i bergstraktea. -—Har han väl en gång kommit med lif: och helsa ut bland bergeo, tänkte hou, skall det sedan nog lyckas honom att uppnå någon hsmn, hvarifrån han kan sjöledes fara till Afrika eiler Italien.