ng Svenska akademien firade i går sin högtidsdag i närvaro af kopungen och drottningen, prinsarne Karl och Öskar, flera statsrådsmedlemmar, aflidne presidenten Manderströms dotter och måg, en mängd högre civila och militära tjenstemän m. fl. samt en så stor mängd åhörare, som börslokalen kunde rymma: Närvarande ledamöter af akademien voro professor Fryxell, statsrådet Wennerberg, profesosr Carlson, bibliotekarien Rydqvist, professor Svedelius, grefve Hamilton, redaktören Strandberg, presidenten frih. L. De Geer och professor Ljunggren. Sammankomsten öppnades af friherre De Geer med ett kort tal, deri han besvarade häfdats under sista året? I sitt tal framhöll han något, som hrr språkrensare behöfde lägga på hjertat, nemligen att det vid språkels rensning gäller att upptäcka, ej att stifta språkets lagar. I sin korta minnesruna öfver Strandberg framhöll han huru denne som vitterhetsidkare. var en son af akademiens skola. Härpå infördes af sekreteraren, grefve Hamilton, den nyinvalde ledamoten, erkebiskop Sundberg, som i sitt tal började med att framhålla den fruktan hvarje nyinvald ledamot måste erfara, då han inträder i ett tempel, öfver hvars portar står skrifvet: Snille och smak, något som hvar och en medlem borde ega, men ingen kan förvärfva. Den minnesteckning, som erkebiskopen derpå uppläste öfver sin företrädare, grefve Manderström, våga vi här ej ens göra ett försök att referera. Efter att hafva visat hura genom sitt lif i hemmet och sin uppfostran blifvit den harmoniens man, han var, den fine gustafvianen, öfvergick tal. till en teckning at hans lefnadsbana. I synnerhet uppehöll han sig vid framställningen af grefvens deltagande i 3 verldshändelser, som föregingo och åtföljde Krimkriget, sista polska upproret och dansktyska kriget. Tal. framhöll grefve M:s både -förtjenster och fel som politiker, men lemnade slutdomen åt historien. Afvenledes vidrördes grefve M:s ställning till representationsreformen och orsakerna till hans afskedstagande. Utan smicker och öfverdrift, men med vältalighetens blomster uppdrog sedermera tal. en teckning af grefve M:s karakter och personlighet och slutade sitt minnestal med de orden: ,Han var en god menniska. Friherre DeGeer besvarade erkebiskop Sundbergs tal genom en ytterligare belysning af grefve M:s karakter såmt vände sig slutligen till erkebiskopen och sade, att de egenskaper, som kallat honom till ledamot af akademien, voro, att han med styrka och skönhet tolkat himmelens sanningar och att han meå kraft fört ordet i folkets församlingar, lika frimodig inför konungen som för folket. Grefve Hamilton framförde derefter erkebiskopen till den stol, han nu intagit. Direktören tillkännagaf derpå, att 27 täflingsskrifter, alla i bunden form, till akademien inlemnats. Af dessa hade nr 14 Diktförsök och nr 9 Sommarsaga från Vermland ansetts värdiga akademiens andra pris. Författarne, fil. kand. Viktor Modin från Upsala och med. stud. Axel Otto Lindfors från Lund, framfördes nu af sekreteraren och mottogo sina belöningar. Af de öfriga inlemnade styckena hade 4 ansetts förtjena omnämnas med beröm, pemligen or 16 Svärdsliljor, nr 3 Sone Bosson, nr 2 Landskapsmålnirgar och nr 25, hvars titel referenten ej lyckades uppfatta, Karl Johans-priset för året hade blifvit tilldeladt professor Theodor Wisen. Minnespenniogen för året var slagen öfver skalden Erik Sjöberg (Vitslis), bärande sksldens bröstbild med omskrift: Svecorum Vitalis. Professor Ljuoggren uppläste en kort minnesteckning öfver den hädangångne, hvarpå akademien åtskildes. Akenssnetrent nd Från Stockholms län. Godt tidens tecken. I Sollentuna bär rad, som utgöres af fem socknar, är allmänna välmågan allt mer i stigande, hvilket bäst bevisas deraf, att, på ett års tid, icke mer än ett enda Sva AA TESTET NT den frågan: hutu har svenska språkets ära den under året aflidne ledamoten C. G..