Snällast bli de ekorrar, hvilka fångas som ungar. Man kan bjuda dem snart sagdt hvad som helst; med förkärlek låta de sig mjölk, nötter och sötmandel (af bittermandel skola de dö) väl smaka. Vanliga be. .ämningen på tam ekorre är kurre, en förkortning och förändring af hans riktiga ärliga namn. — Ropet kurre lär sig ekorren att hörsamma, ehuru gnagarne i allmänhet annars just icke utmärka sig för någon öfverdrifven intelligens. Denna skulle nemligen, vill man påstå, bero på den större eller mindre qvantitet bjernmassa ett djur, och äfven menniskan, besitter, och bland alla djur hafva gnagarne proportionsvis den minsta hjernmassa, ty den har hos dem inga vindningar (gyni), utan är nästan slät. — Men ekorren är ju inte så dum ändå! : Att vild ekorre gör visit hos tam, har jag varit i tillfälle observera. Jag hade nemligen en tam ekorrehane, hvars bur jag nästan dagligen under en sommaf flyttade ut på en gärdesgård för att låta honom inandes riktigt frisk luft. Så ena dsg fick jag se en främmande ekorre hoppa dels på och dels bredvid buren Månne en trogen maka? Månne ett råoderlöst barn sf ekorrisk extraktion; — Jag hade emellertid fått någonting att fundera på, och ännu mera fick jag dagen derpå, då ekorreburen befarns tom: min ekorrehane hade ätit gig ut ur buren — kanske biträdd af sin besökare. Inte vet jag, utom det, att för den gångan var det slut på all min ekorrefröjd. En sägen är bland allmogen på några ställen i Vestergötland och Småland, att om och när en ekorre sätter sig på föusterkarmen till en menniskoboning, såsom ibland händer och tittar in genom rutan, så tittar han ut någon, hvilket vill säga detsamma, som att det inom kort dör någon i den stugan. n anhån sögen är ännu mera allmän, nemligen den, att då en ekorre springer tvärs öfver vägen för en, så är det inte bra: man lyckas ej uti det förehafvande; hvari man är ute. Å Om nu ekorresägnerna icke; äro lika tokroliga, som ekorrarne sjelfva, så — inte är det mitt fel, och icke heller om någon barockiserar med ått tro på de förra. För min enskilda del, så tror jag hvsrdagslag blott på hvad jag har i näfven, W. A: a tas AR de er ben a äg RN RAR a Sv a 0