der njuter ekorren sitt sorgfria väsen, än klättrande på trädens stammar, än hoppande från gren till gren, än springande på marken eller gärdesgården, än sittande på eller bredvid någon mossbelupen sten, låtande sig väl smaska hvad naturen bar att bjuda på ihans grannskap. -Väl trifves ekorren ötverallt, der barroch löfskog finnes, dock till tyckandes bäst i den förra, och med förkärlek synes han vilja uppehålla sig å ställen, hvarest höga, väldiga granar vexa på kuperad mark, bland klippor och stenar. Ja, det ser nästan ut som hade ekorren sinne för hvad man brukar kalla en romantisk natur, och det skulle alltså l:gga likasom en liten smula poetisk lyftning uti hans lokaluppfattning. Ekorren är mycket mån om att vara fia och snygg, hvarför man ofta ser honom gungande i en trädtopp, göra stor toalett, hvarvid tassarne och tungan fungera såsom toalettapparater. En individ med sådant lynne som ekorren bör icke sky hvarken eld eller vatten. Hur han förhåller sig till det förra elementet, låter jag dock vara osagdt, men att han ej är rädd för det senare; är faktiskt, ty ekorren bar observerats, fast icke af mig, ej blott simmandse, utan också gom en sorts liten mycket bebändig sjöman, sittande på en barkbit eller dylikt, och sålunda navigerande både sjöar och floder. En sägen hörde jag under min barndomstid med hänsyn till ekorren och hans seglationsmetod, nemligen den att det är ekorren som lärt menniskan segla. Härvidlag har dock 1 så fall händt såsom ofta här i verlden händer, att lärjungen går öfver mästaren. Om ekorren skulle rubriceras den der någon sorts befattning å la menniska utöfvade, så kunde man med godt samvete inregistrera honom såsom till yrket gymnast; men han är dock icke gymnast hvarken för nyttans eller nödvändighetens skull, utan blott och bart för sitt eget höga nöje och kan således på grund deraf gerna få anses vara litet estetiker också: i hundens lek, säger filosofen Boström, yppar sig hans estetiska sinne. Någon för den ytlige betraktaren i ögonen fallande likhet mellan hane: och hona har jag icke att påpeka: Att ekorren med alla sina små vackra menniskolika egenskaper också skall ha smak för ett hyggligt, stilla oeh fridfullt äktenskapslif är nästan gifvet. Hane och hona synas också året om lefva i bästa förstånd med hvarandra tillsammans. 1 Hvarje litet äktenskapligt ekorrepar har flera bon, i hvilka deträffas säkrast hemma — nattetid och Om dagarne i mycket ruskigt väder. Dessa ekorrbon äro belägna mer eller mindre högt upp i träd, mellan hvars grenar invid sjelfva stammen (men också ibland uti dess ihålighet) de bilda formen af ett ofvan och nedan något tillpackadt klot, bestående till största delen af mossa samt några rierqvistar och löf. Det har en större öppning ät öster och en mindre mot vester. Den östra öppningen tyckes vara den egentliga dörren i hvårdagslag och den vestra lärer skola användas då någon fara hotar husoch hemfriden. Ett påstående är ock, af lika ålder med vår tidräkning, att ekorren mot annalkande storm: sorgfälligt bommar igen den af dörrarne, å hvilken stormen skall kommg att ligga på som värst. Ekorreparet får städse i maj eller juni pjuta af anblicken af 3 å 4 små afkomlingar ) under eget tak. Dessa oskyldiga små åts vjuta förmånen och tillfredsställelsen af den vanliga speciella, moderliga näringen i 3 å 4 veckor. Någorlunda. försigkomna göra småttingarne med föräldrarne utflykter från det ena boet till det andra och hela familjen splittrar sig icke utan någon olyckshändelse förr än påföljande vår, då hvar och en af de unga förmodligen inom sig sjelf fundera så här; Nu tror jag det kan vara tid att tänka på äktenskapstransaktioner; ty så göra då hela sällskapet. Ungarne, som ännu icke lärt känna denna verldens ondska, äro mindre skygga än de gamle, hvilka pröfvat på l.fvet. Trots sitt sangviniska temperament är ekorrep dock omtänksam nog att samla ihop matförråd för vintern, företrädesvis bestående af nötter och ollon :samt svampar. Dessa födoämnen: placerar ekorren dels uti ihåliga träd: och dels i små hålor i jorden lite här och lite der; utiden trakt, der han håller till. Ek.rren ligger icke i någon osafbruten vinterdvala, dock förefaller det, såsom tillbringade han största delen af vinterdagarna i näste, ty de flesta spår man i snö finner efter ekorre, hafva merändels tillkommit. tidigt. på morg nårna. Ekorrens naturliga och farligaste fiende är mården (Mustela Mantes Lin.) Om natten jagar ban ekorren från träd till träd, tills denne senare blir utmattad, då processen göres helt kort; och, om dagen. återvär mården fräck nog att som oftast ta sig friheten helt enkelt kinesa i något för tillfället ledigt ekorrebo. Kommer då tinder sådana. förhållanden någon af ekorrefamiljens egna medlemmar hem, får den arme hemkomne: med eget lif dyrt ersätta äran af en mårdkinesning. T i För mera än hundra år tillbaka hade man iakttagit, att ekorren, i likhet med många andra djur; företager periodiska vandringar i större skala från ort. fill annan. mm detta nu sker, gom man här och der bland folket vill-påstå, hvart 5:te eller hvart 7:de, eller hvilket som helst annat år i ordningen, kan jag för min del icke äfgöra. Hösten sy nes gemenligen varå tiden för dessa ekorrevandringar; hvilka sålunda äro orsaken till, att ekorren vissa, år förekommer talrikt och andra år åter mycket sparsamt eller ock alldeles icke i samma trakt. cos ce Ekorrön8 nytta ligger uti: användbarheten af hans skinn till pelsverk, häns svanshår till penslar och uti ätbarheten af hans kött, hvil