der njuter ekorren sitt sorgfria väsen, än
klättrande på trädens stammar, än hoppande
från gren till gren, än springande på marken
eller gärdesgården, än sittande på eller bred-
vid någon mossbelupen sten, låtande sig väl
smaska hvad naturen bar att bjuda på ihans
grannskap.
-Väl trifves ekorren ötverallt, der barr- och
löfskog finnes, dock till tyckandes bäst i den
förra, och med förkärlek synes han vilja
uppehålla sig å ställen, hvarest höga, väl-
diga granar vexa på kuperad mark, bland
klippor och stenar. Ja, det ser nästan ut
som hade ekorren sinne för hvad man bru-
kar kalla en romantisk natur, och det skulle
alltså l:gga likasom en liten smula poetisk
lyftning uti hans lokaluppfattning.
Ekorren är mycket mån om att vara fia
och snygg, hvarför man ofta ser honom gun-
gande i en trädtopp, göra stor toalett, hvar-
vid tassarne och tungan fungera såsom toa-
lettapparater.
En individ med sådant lynne som ekorren
bör icke sky hvarken eld eller vatten. Hur
han förhåller sig till det förra elementet,
låter jag dock vara osagdt, men att han ej
är rädd för det senare; är faktiskt, ty ek-
orren bar observerats, fast icke af mig, ej
blott simmandse, utan också gom en sorts
liten mycket bebändig sjöman, sittande på
en barkbit eller dylikt, och sålunda navige-
rande både sjöar och floder.
En sägen hörde jag under min barndoms-
tid med hänsyn till ekorren och hans segla-
tionsmetod, nemligen den att det är ekorren
som lärt menniskan segla.
Härvidlag har dock 1 så fall händt såsom
ofta här i verlden händer, att lärjungen går
öfver mästaren.
Om ekorren skulle rubriceras den der någon
sorts befattning å la menniska utöfvade, så
kunde man med godt samvete inregistrera
honom såsom till yrket gymnast; men han
är dock icke gymnast hvarken för nyttans
eller nödvändighetens skull, utan blott och
bart för sitt eget höga nöje och kan således
på grund deraf gerna få anses vara litet
estetiker också: i hundens lek, säger filoso-
fen Boström, yppar sig hans estetiska sinne.
Någon för den ytlige betraktaren i ögonen
fallande likhet mellan hane: och hona har
jag icke att påpeka:
Att ekorren med alla sina små vackra men-
niskolika egenskaper också skall ha smak
för ett hyggligt, stilla oeh fridfullt äkten-
skapslif är nästan gifvet. Hane och hona sy-
nas också året om lefva i bästa förstånd med
hvarandra tillsammans. 1
Hvarje litet äktenskapligt ekorrepar har
flera bon, i hvilka deträffas säkrast hemma
— nattetid och Om dagarne i mycket ru-
skigt väder. Dessa ekorrbon äro belägna
mer eller mindre högt upp i träd, mellan
hvars grenar invid sjelfva stammen (men
också ibland uti dess ihålighet) de bilda for-
men af ett ofvan och nedan något tillpackadt
klot, bestående till största delen af mossa
samt några rierqvistar och löf. Det har en
större öppning ät öster och en mindre mot
vester. Den östra öppningen tyckes vara
den egentliga dörren i hvårdagslag och den
vestra lärer skola användas då någon fara
hotar hus- och hemfriden. Ett påstående är
ock, af lika ålder med vår tidräkning, att
ekorren mot annalkande storm: sorgfälligt
bommar igen den af dörrarne, å hvilken
stormen skall kommg att ligga på som värst.
Ekorreparet får städse i maj eller juni
pjuta af anblicken af 3 å 4 små afkomlingar )
under eget tak. Dessa oskyldiga små åts
vjuta förmånen och tillfredsställelsen af den
vanliga speciella, moderliga näringen i 3 å
4 veckor. Någorlunda. försigkomna göra
småttingarne med föräldrarne utflykter från
det ena boet till det andra och hela familjen
splittrar sig icke utan någon olyckshändelse
förr än påföljande vår, då hvar och en af
de unga förmodligen inom sig sjelf fundera
så här; Nu tror jag det kan vara tid att
tänka på äktenskapstransaktioner; ty så göra
då hela sällskapet.
Ungarne, som ännu icke lärt känna denna
verldens ondska, äro mindre skygga än de
gamle, hvilka pröfvat på l.fvet.
Trots sitt sangviniska temperament är ek-
orrep dock omtänksam nog att samla ihop
matförråd för vintern, företrädesvis bestå-
ende af nötter och ollon :samt svampar.
Dessa födoämnen: placerar ekorren dels uti
ihåliga träd: och dels i små hålor i jorden
lite här och lite der; utiden trakt, der han
håller till.
Ek.rren ligger icke i någon osafbruten vinter-
dvala, dock förefaller det, såsom tillbringade
han största delen af vinterdagarna i näste,
ty de flesta spår man i snö finner efter ekorre,
hafva merändels tillkommit. tidigt. på morg
nårna.
Ekorrens - naturliga och farligaste fiende
är mården (Mustela Mantes Lin.) Om nat-
ten jagar ban ekorren från träd till träd,
tills denne senare blir utmattad, då proces-
sen göres helt kort; och, om dagen. återvär
mården fräck nog att som oftast ta sig fri-
heten helt enkelt kinesa i något för till-
fället ledigt ekorrebo. Kommer då tinder
sådana. förhållanden någon af ekorrefamil-
jens egna medlemmar hem, får den arme
hemkomne: med eget lif dyrt ersätta äran af
en mårdkinesning. T i
För mera än hundra år tillbaka hade man
iakttagit, att ekorren, i likhet med många
andra djur; företager periodiska vandringar
i större skala från ort. fill annan. mm
detta nu sker, gom man här och der bland
folket vill-påstå, hvart 5:te eller hvart 7:de,
eller hvilket som helst annat år i ordningen,
kan jag för min del icke äfgöra. Hösten sy
nes gemenligen varå tiden för dessa ekor-
revandringar; hvilka sålunda äro orsaken till,
att ekorren vissa, år förekommer talrikt och
andra år åter mycket sparsamt eller ock all-
deles icke i samma trakt. cos ce
Ekorrön8 nytta ligger uti: användbarheten
af hans skinn till pelsverk, häns svanshår till
penslar och uti ätbarheten af hans kött, hvil-