gränden. SS Va Rh SPE SR TEA SARV
(Denna uppsats har temligen lång tid väntat
på plats i tid Red.)
Utrikes-Nyheter.
. De diplomatiska aktstycken, hvilkas
innehåll kommit till allmänhetens kän-
nedom under fortgången af den Arnim-
ska processen, äro af särdeles stort in-
tresse. De framställa visserligen icke
den politik, som Tyskland-fört gent emot
Frankrike efter det sista fredsslutet, i nå-
got nytt ljus, men de äro ganska märk-
liga såsom vittnesbörd dels om det fair
play som är utmärkande för den tyska
olitiken och dels om det sätt hvarpå
urst Bismarck uppfattat sin ställning så-
som chef för Tysklands diplomati.
Af dessa aktstycken, hvilka inom Tysk-
land och Frankrike väckt nästan ännu
större uppseende än sjelfva den rätte-
gång som -föranledt deras -offentliggö-
rande, är det i synnerhet en skrifvelse
från furst Bismarck till grefve Arnim,
daterad den 20 December 1872, som fö-
refallit oss aomärkningsvärd. :
I början af sitt bref yttrar sig furst
Bismarck på följande sätt angående det
inflytande som utvecklingen af de kon-
stitutionella förhållandena i Frankrike
antagligen skulle komma att utöfva på
inbetalningen af krigsskadeståndet till
Tyskland:
Jag är förpligtad att säga er att jag anser
den af er med ti försigt uttalade öfvertygelsen,
att våra innestående fordringar äro obetingadt
säkra under hvarje regering i Frankrike, oriktig
och alla de försäkringar, ni i detta hänseende
gifvit, mycket vågade. Ni åtager er derigenom
en borgen, som ingen kan fullgöra, och som der-
för icke borde gifvas i en officiel berättelse, på
grund af hvilken H. M:t skall kunna fatta sina
beslut. Jag håller för sannolikt, att betalnin-
garna skola följa, om Thiers stannar, vid rod-
ret eller åtminstone styrelseförhållandena för-
blifva i en regelmessig, lagbunden utveckling.
Jag fruktar deremot, att vi, om genom en våld-
eam omstörtning en republik med ett annat
slags ledare komme till stånd, skulle nödgas att
ännu en gång gripa till svärdet för att få våra
fordringar tillfredsstälda. Redan på grund af
denna möjlighet ligger det i vårt intresse, att
åtminstone icke genom våra åtgöranden försvaga
den nu varande styrelsen eller bidraga till dess
störtande. Annorlunda, men ej heller på ett för
oss önskvärdt sätt, fruktar jag, att saken skulle
utveckla sig, om före betalningen och utrymnin-
gen en af de monarkiske pretendenterne bemäk-
tigade sig väldet. Man skulle då på det vänli-.
gaste sätt bedja oss, att befordra det unga mo-
narkiska fröets utveckling genom att medgifva
monarkien lättnader i fråga om betalningen och
utrymningen, dem wi vägrat republiken. Vi
kunde visserligen gifva ett vägrande svar, men
jag fruktar, att sådant icke läte sig göra utan
att andra kabinett, och framför allt sådana, till
hvilka vi stå i ett nära vänskapsförhållande;
skulle mer eller mindre enträget uppmana oss
att hafva konsideration med det monarkiska ele-
mentet i Frankrike. .
Här har man onekligen den mest öp-
penhjertiga bekännelse från furst Bis-
marck sjelf angående den ställning till
franska republiken som Tysklands rege-
ring strax efter fredsslutet intog och se-
dan bibehållit. Det kan icke egentligen
sägas att ofvanstående uttalande innebär
mera än hvad man förut vetat eller
trott sig veta, men man kan här icke
undgå att beundra den oförbehållsamhet,
med hvilken furst Bismarck lägger mo-
tiverna för sin politik i dagen; det må
nemligen icke betviflas att offentliggö-
randet af den ifrågavarande skrifvelsen
skett med furst Bismarcks begifvande.
Rikskansleren yttrar i fortsättuingen
af brefvet att Frankrikes fiendskap tvin-
gar Tyskland att önska att det må vara
svagt och att Tyskland handlar mycket
oegennyttigt, om det icke med beslut.
samhet och kraft sätter sig emot åter-
ställandet af könsoliderade, monarkiska
institutioner, så länge Frankfurt-freden
icke är fullständigt utförd. Det är helt
visst en politik, som hvarje praktisk
statsman skulle följa, men månne någon
annan än furst Bismarck skulle redan hu
afslöja den?
Af innehållet i slutet utaf brefvet
framgår att grefve Arnim muntligen ytt-
rat till kejsaren att en längre förtvaro
af de republikanska institutionerna i
Frankrike kunde blifva farligt för den
monarkiska principen, särskildt i Tysk-
land, helst som det vore -konstateradt
att den franska demokratien stode i för-
bindelse med liknande elementer i Syd-
tyskland. — Rikskansleren tillbakavisar
dessa farhågor genom åberopande af hi-
störiska fakta och yttrar med anledning
af dessa:
Frankrike gör oss nytta såsom ett afskräc-
kande exempel. Om Frankrike inför Europa
uppför ännu en akt af kommunens afbrutna dra-
ma, hvilket jag i mensklighetens intrease ioke
vill önska, skulle det endast så mycket starkare
bidraga till åskådliggörandet af den monarkiska
författningens välgerningar och till stärkande af
Tysklands tillgifvenhet för de monarkiska insti
tutionerna. .
Till sist ger rikskansleren grefve Ar-
nim en liten Sf brapac derför att den
senare i en till kabinettet i Berlin in-
sänd diplomatisk handling omnämt att
man i Frankrike trodde på direkta för-
bindelser mellan Gambetta och den ty-
ska regeringen. Detta anförande af ett
obestämd: Yykta i en embetsskrifvelse
ger furst Bismarck anlednistg att ställa
ull grefve Arnim följande erinran;
Om ed. exc. erinrar sig, att den tyska rege-
ringen ledes af h. m:t kejsaren i första rummet,
sä känner ed. ex0. vår ajlernådigste herres tän.
kesätt för väl för att kunna betvifla, att otk—-53.
0 ad ersatt IRePÅlOr.6. person-
lig kännbar änknigg, MÖPGT nii