Den17. I dag på morgonen hafva sex
vargar varit här och rifvit en starkare oxe,
vi funno deras färska spår, men personligen
fingo vi icke sigte på dem. Vi ha varit i
rörelse från kl. 4 i morgse till 8 på qvällen,
skjutit fyra orrar, sofvit två timmar på af-
mejad ljung, nu genomtrötta och till sängs.
Den 19. Det finnes ingen möjlighet att
få ett lref härifrån utan att låta ett bud gå
12 mil till posten. Jag skall derför i mor-
ga sjelf taga med mig detta till kusten. I
örrgår, just då hunden stod och jag såg
mer på honom än på marken, slog jag ikull
mig och skadade mig på venstra smalbenet.
I går hade vi en ovanligt ansträngande jagt,
lång och stenig väg, och som inbragte mig
en ung tjädertupp, men som gjort mig så
spak, att jag i dag sitter hemma och lägger
på mig omslag, på det jag i morgon måtte
vara res- och i ötvermorgon jagtfärdig. Jag
beundrar mig sjelt för att jag i herrligt vä-
der stannat ensam hemma och kan knappt
afhålla mig från den skamliga önskan att de
andra inte heller skola få skjuta något. Det
är något sent på året, tupparna trycka inte
längre, annars vore jagten mycket rikligara.
I går sågo vi förtjusande trakter, stora sjöar
med öar och stränder, bergbäckar ötver klipp-
block, granitstrand med granar och gråa
klippmassor, milsvida hedar utan hus och
åker, allt så som Gud har skapat det, skog,
fält, hed, träsk, sjö. Hit kommer jag väl
ändå till slut att utvandra.
Två danska kammarherrar hafva redan kom-
mit tillbaka, det hade blifvit dem för hett, de
ha ingenting skjutit och ligga nu för att
sofva. Klockan är snart 6 på qvällen, de
andra komma först kl. 8. Jag har hela da-
en roat mig med att lära mig danska, af
doktorn, som lägger omslag på mig. Vi
hafva fört honom med oss från Köpenhamn.
Här finnes ingen. Sedan ryktet omen läka-
res närvaro höriskogenspridt sig ftillström-
ma dagligen 20 till 30 af stugornas invånare
för att rådfråga honom. Söndagsqvällen
fö vi en mycket lifvad dans för de skogs-
önder, som bo på jagtmarkens fem qvadrat-
mil. Musiken bestod omvexlande af sång
och spel. Der fingo de höra talas om den
den lärde mannen och nu kommo krymplin-
gar, obotlige sedan 20 år tillbaka, och hop-
pas hjelp af honom.