organiska förhållandena på de andra plane-
terna.
Mars är, som bekant, den planet som kom-
mer närmast efter jorden i fråga om afstån-
det från solen. Vår bana är uppdragen på 14
millioner mils afstånd från solen och Mars på
nära 22 millioners. När de begge planeterna be.
finna sig på samma sida om solen, så är af-
ståndet som skiljer dem således icke mera
än 8 millloner mil och kan till och med
nedgå ända till 6 mill., emedan hvarken
Mars eller jorden har fullkomligt cirkelformig
utan en elliptisk .bana, i följd hvaraf deras
afstånd från solen ökas och minskas efter
årstiderna.
Det som först frapperar vid observationen
af planeten Mars, är att dess poler äro, lika-
rom jordens, utmärkta af två hvita zoner —
två snöfält. Nord- och sydpolen äro till och
med stundom så lysande, att de synas ofver-
skjuta planetens kant, detta genom den irra-
diationseffekt, som gör att en hvit cirkel sy-
nes osg större än en svart af gamma dimen-
sioner. Isfälten variera i utsträckning och
höjd under vintern, hvaremot de smälta och
falla undan om sommaren. Ofverhufvudtaget
ha de en större utsträckning än våra polar-
zover och gå stundöm ned till 45 grader
latitud, d. v. 8. till ungefär samma trakter
som motsvara Frarkrikes geografiska läge på
jorden.
Den första anblicken ef planeten Mars
gifver sålunda en viss analogi med vår egen,
i afseende på indelningen af dess klimatför-
hållanden i kalla, tempererade och heta zoner.
Men en närmare undersökning af dess topo-
grafi visar deremot en ganska karakteristisk
skiljaktighet mellan dess och jordens koa-
figaration.
På jorden finnes nemligen mera haf än land;
tre fjerdedelar af dess yta äro betäckta af
vatten. Fastlandet hos oss består hufvud-
sakligen af tre vidsträckta öar, som vi kalla
kontinenter: den första sträckande sig i öster
och vester och bildande Europa och Asien,
den andra belägen söder om Europa och bil-
dande Afrika, den tredje, på andra sidan klo-
tet, utsträckande sig i norr och söder och
bildande Södra och Norra Amerika. Om man
härtill lägger den lilla australiska kontinen-
ten, : belägen söder om Asien, så har man i
dess hufvuddrag jordklotets konfiguration.
Det förhåller sig icke på samma sätt med
Mars yta, oaktadt de jemförelser som man
flera gånger velat tillämpa på dess land- och
vattenfördelning. Vattnet betäcker icke de
tre fjerdedelarne af dess yta. Det finnes
mera land än haf, och kontinenterna, istäl--
let för att vara öar uppskjutande ur det våta
elementets sköte, synas snarare inskränka
oceanen till helt enkelt ett inhaf, såsom vårt
Medelhaf. Det finnes ingenting motsvarande
vår Atlantiska ocean eller Stilla ocean, och man
bör der kunna göra turen omkring verlden
torrskodd. Hafven äro, som sagdt, medelhaf
utskurna i en mängd vikar af olika form och
storlek, förlängande sig bär och der i långa
och smala hafsarmar och inträngande, såsom
Röda hafvet hos oss, i fastlandet. Sådan är
den förnämsta karaktären af Mars geografi.
En anmnan karaktär deraf, som äfven låter
sig märkas af oss, är den, att hafven äro
liggande å ena sidan i den södra hemisferen
mellan eqvatorn och polen, och å den andra
sidan, i mindre stor mängd, i den norra, så,
att dessa nord- och sydhaf äro sammanbund-
na genom tre hafsarmar, hvilka gå från söder
till norr. .
Fastlanden på Mars forete en rödaktig
färgton, och dess haf framställa sig för oss
såsom stora grågröna fläckar, hvilkas färg
ännu bestämdare framträder genom kontra-
sten med kontinenternas.
Färgen af vattnet i Mars synes sålunda
vara densamma som den af vattnet på jorden.
Men hvad landet beträffar, hvarför är detta
rödt? Man ville först antaga att detta här-
ledde sig af atmosferen omkring planeten,
ty derför att atsmosferen omkring vår jord
är blå, är det visserligen ingenting som be-
visar att densamma öfverallt skall ha samma
färg.
Det kunde således vara möjligt att antaga at-
mosferån; omkring Mars vara röd. Poeterna på
denda planet skulle då ha att besjunga dess
glöd, i stället för såsom hos oss, himmelens
milda azur; i stället för de tindrande dia-l
manter som. vi skåda på det blå himlahvalf-
vet, skulle stjernorna der vara såsom eldår
af det röda guld blixtrande på purpurgrund;
de hvita skyarne sväfvande på denna röda
q vakten af solnedgångarne hundra-
hymmel, Pp a Aa edgang utan tafs