SSA SRS:
Gefie—Upsala-banan.
(Från Dagens Nyheters specielle referent.)
Den 15 december.
Den 14 december anno 1874 är en dag af
största vigt för vårt fosterlands utveckling.
ty då förenades den mindre, men lyckligare
delen deraf med den större, hittills mindre
gynnade. Den stora tenken att förena detta
vidsträckta rikes landamären medelst ett nät
af jernvägar, af mången ansedd som omöjlig
att realisera eller till och med farlig, går
med stora steg sin praktiska fullbordan till
mötes, och var öppnandet af linien Gefle—
Upsala en af de vigtigaste maskorna i det
stora nätet, såsom sammanbindande söder
och nerd.
Utan att likväl fördjupa oss i betraktelser
öfver verkets vigt och önskvärdhet, hvilka
egentligen icke skulle utgöra annat än
svaga reminiscenser af de många tal, som
under gårdsgens lopp ljödo i öronen, ärona
vi i allsköps korthet endast skildra sjelfva
invigningen.
Festprogrammet lydde, att invigningståget
skuile afgå från Upsala kl. 8 på morgonen
den 14. Direktionen hade varit nog artig
att ställa ett extra tåg d. 13 till disposition
för de i Gefle boende inbjudna. Aktieegarne
å det sistnämnda stället egde att uttaga in-
judningskort (mycket elegant ändå!) der-.
städes; men blott ett ytterst ringa fåtal hade
begagnat tillfället. Icke fullt ett dussin
Gefle-bor satte sålunda i väg kl. 11 förmid-
dagen och ankommo utfrusna och utsvultna
ändtligen vid sjutiden till lärdomsstaden.
Vid det af Böttiger så vackert besjungna
Söderfors fingo vi, springande till ett vid ba-
nan liggande värdshus, i ordets egentliga
bemärkelse kasta i oss en smörgås; det var
allt. Det fanns på hela denna banlinie icke
att köpa ens ett glas öl eller en bit mat,
hvilket är litet olägligt under en tid af åtta
(8) timmar. Vid ankomsten till Upsala be-
fanns der vara den argaste bostadsbrist.
Alla rum för resande voro upptagna och
jag vet ärnu ej bestämdt, huruvida de an-
komna främlingarne alla lyckades få tak öf-
ver hufvudet, och min tanke är, att detta
icke skulle låtit sig göra, om en mängd aktie-
egare hade begagnat tillfället att lustresa till
Upsala den dagen. Sedan man ändligen, genom
bekantas benägna medverkan, varit nog lyck-
lig att finna ett mycket horgerligt krypin,
skyndades till Gästis, der vi främlingar,
med ett par undantag, återfunno hvarandra,
ätande med en aptit, som åtta timmars ga-
sterande i en jernvägskupå torde göra lätt
förklarlig. Musik ljöd från öfre våning Dn
och vi fingo då höra, att en stor fest försig-
gick deruppe, en fest, som hade något afse-
ende R invigningen, efter hvad detförspor-
des. Till vår öfverraskving fingo vi dagen
derpå af en dervid närvarande höra, att
denna kollation tillstälts af Upsala samhälls-
medlemmar, som dertill inbjudit jernvägens
styrelse. och tjenstemän samt till staden för
deltagande i banans iuvigning ankomne främ-
lingar.. Jag vet med fulikomligaste visshet,
att till ingen af dessa främlingar nämts ett
ord derom, och saken är så mycket löj-
ligare, som det ligger inom möjlighetens om-
råde, att just under det att borgmästar Kin-
deström i vältaliga ordalag höjde ett lefve
för. Gefle, sutto främlingarne i våningen
inunder och friskade upp sig efter resan.
Ea brukspatron Hummel från öfre Norrland
var bygglig nog att svara på de frånvaran-
des vägnar, för hvilken åtgärd vi sända ho-
nom ett hjertligt tack. För ofrigt lärer det
gått rätt angenämt till vid detta tillfälle.
Måndsagsmorgonen klockan åtta var Upsala
på benen och åskådade huru de med de
resp. provinsernas vapen prydda lokomotiven
under musik och burrarop ångade af med
de festresande. Tåget utgjordes af tolf pas-
sagerarevagnar och en öppen kupå för den
medföljande upländska musikkåren. Öfver-
allt, under färden syntes starka folksamlingar
vid stationerna, hvilka tili ett antal af 13
alla flaggade. Vid stationerna Örbyhus, Orr-
skog och Harnäs giordes längre uppehåll,
hvarunder man vid det sistnämda stället
hade nöjet att på afstånd betrakta det ur
askan ånyo uppstigna Skutskär, der man hel-
sade oss med salut. Hafvet, in i viken is-
belagdt, låg-här öppet och visade den egen-
domliga anblicken af en seglare, som förgäf-
ves syntes kryssa sig upp. Ändtligt foro vi
öfver den vådligt utseende viadukten vid
Jerfsta och en stund derefter förkunnade då-
nande hurrarop, att tåget uppnått sin be-
stämmelse. Klockan var nu omkring ett.
Den provisoriska stationen var smyckad
med flaggor, festoner och vapensköldar. En
ofantlig massa menniskor hade infunnit sig
för att bevista den högtidliga akten af ba-
nans invigning. Statsrådet Bergström med
erkebiskopen vid sidan uppträdde nu på
perrongen, och tolkande i lika kraftiga som
värdiga ordalag betydelsen af det verk, som
nu var fulländadt, förklarade han å kopun-
gens vägnar banan öppnad, försäkrande från
konungen att endast :de mest trängande an-
gelägenheter hade afhållit högatdensamme
att personligen infinna sig. Musiken upp-
spelade nu folksången, hvari mängden in-
stämde. Erkebiskopen nedkallade derefter
i en kort, anslående bön himlens skydd och
välsignelse öfver företagets framgång, hvarpå
sjöngs. en psalm, då den officiella delen af
invigningen var slutad.
Talrika ekipager voro nere att afhemta
do i festtåget deltagande till den af åtskilliga
biand stadsinvånarne subskriberade midda-
en i stadens nya, chsarmanta festvåning.
rävgseln var betydlig, men ändtligen gick
embarkeriogen för sig och vägen togs öfver I
den nyanlagda, präktiga svängbron, hvar-
ifrån man har en ypperlig utsigt öfver dessa
rader - af ståtliga magasinspalatser och stor-
artade skeppsvarf, som utgöra källorna till
Gefles kommersiella betydenhet. Derefter
passerades den broda och välbebyggda Drott-
ninggatan till det vid Stora torget liggande
S adshuset. Vi ha förut lemnat en någor-
lunda utförlig beskrifuing deröfver, så att