SSA SRS: Gefie—Upsala-banan. (Från Dagens Nyheters specielle referent.) Den 15 december. Den 14 december anno 1874 är en dag af största vigt för vårt fosterlands utveckling. ty då förenades den mindre, men lyckligare delen deraf med den större, hittills mindre gynnade. Den stora tenken att förena detta vidsträckta rikes landamären medelst ett nät af jernvägar, af mången ansedd som omöjlig att realisera eller till och med farlig, går med stora steg sin praktiska fullbordan till mötes, och var öppnandet af linien Gefle— Upsala en af de vigtigaste maskorna i det stora nätet, såsom sammanbindande söder och nerd. Utan att likväl fördjupa oss i betraktelser öfver verkets vigt och önskvärdhet, hvilka egentligen icke skulle utgöra annat än svaga reminiscenser af de många tal, som under gårdsgens lopp ljödo i öronen, ärona vi i allsköps korthet endast skildra sjelfva invigningen. Festprogrammet lydde, att invigningståget skuile afgå från Upsala kl. 8 på morgonen den 14. Direktionen hade varit nog artig att ställa ett extra tåg d. 13 till disposition för de i Gefle boende inbjudna. Aktieegarne å det sistnämnda stället egde att uttaga injudningskort (mycket elegant ändå!) der-. städes; men blott ett ytterst ringa fåtal hade begagnat tillfället. Icke fullt ett dussin Gefle-bor satte sålunda i väg kl. 11 förmiddagen och ankommo utfrusna och utsvultna ändtligen vid sjutiden till lärdomsstaden. Vid det af Böttiger så vackert besjungna Söderfors fingo vi, springande till ett vid banan liggande värdshus, i ordets egentliga bemärkelse kasta i oss en smörgås; det var allt. Det fanns på hela denna banlinie icke att köpa ens ett glas öl eller en bit mat, hvilket är litet olägligt under en tid af åtta (8) timmar. Vid ankomsten till Upsala befanns der vara den argaste bostadsbrist. Alla rum för resande voro upptagna och jag vet ärnu ej bestämdt, huruvida de ankomna främlingarne alla lyckades få tak öfver hufvudet, och min tanke är, att detta icke skulle låtit sig göra, om en mängd aktieegare hade begagnat tillfället att lustresa till Upsala den dagen. Sedan man ändligen, genom bekantas benägna medverkan, varit nog lycklig att finna ett mycket horgerligt krypin, skyndades till Gästis, der vi främlingar, med ett par undantag, återfunno hvarandra, ätande med en aptit, som åtta timmars gasterande i en jernvägskupå torde göra lätt förklarlig. Musik ljöd från öfre våning Dn och vi fingo då höra, att en stor fest försiggick deruppe, en fest, som hade något afseende R invigningen, efter hvad detförspordes. Till vår öfverraskving fingo vi dagen derpå af en dervid närvarande höra, att denna kollation tillstälts af Upsala samhällsmedlemmar, som dertill inbjudit jernvägens styrelse. och tjenstemän samt till staden för deltagande i banans iuvigning ankomne främlingar.. Jag vet med fulikomligaste visshet, att till ingen af dessa främlingar nämts ett ord derom, och saken är så mycket löjligare, som det ligger inom möjlighetens område, att just under det att borgmästar Kindeström i vältaliga ordalag höjde ett lefve för. Gefle, sutto främlingarne i våningen inunder och friskade upp sig efter resan. Ea brukspatron Hummel från öfre Norrland var bygglig nog att svara på de frånvarandes vägnar, för hvilken åtgärd vi sända honom ett hjertligt tack. För ofrigt lärer det gått rätt angenämt till vid detta tillfälle. Måndsagsmorgonen klockan åtta var Upsala på benen och åskådade huru de med de resp. provinsernas vapen prydda lokomotiven under musik och burrarop ångade af med de festresande. Tåget utgjordes af tolf passagerarevagnar och en öppen kupå för den medföljande upländska musikkåren. Öfverallt, under färden syntes starka folksamlingar vid stationerna, hvilka tili ett antal af 13 alla flaggade. Vid stationerna Örbyhus, Orrskog och Harnäs giordes längre uppehåll, hvarunder man vid det sistnämda stället hade nöjet att på afstånd betrakta det ur askan ånyo uppstigna Skutskär, der man helsade oss med salut. Hafvet, in i viken isbelagdt, låg-här öppet och visade den egendomliga anblicken af en seglare, som förgäfves syntes kryssa sig upp. Ändtligt foro vi öfver den vådligt utseende viadukten vid Jerfsta och en stund derefter förkunnade dånande hurrarop, att tåget uppnått sin bestämmelse. Klockan var nu omkring ett. Den provisoriska stationen var smyckad med flaggor, festoner och vapensköldar. En ofantlig massa menniskor hade infunnit sig för att bevista den högtidliga akten af banans invigning. Statsrådet Bergström med erkebiskopen vid sidan uppträdde nu på perrongen, och tolkande i lika kraftiga som värdiga ordalag betydelsen af det verk, som nu var fulländadt, förklarade han å kopungens vägnar banan öppnad, försäkrande från konungen att endast :de mest trängande angelägenheter hade afhållit högatdensamme att personligen infinna sig. Musiken uppspelade nu folksången, hvari mängden instämde. Erkebiskopen nedkallade derefter i en kort, anslående bön himlens skydd och välsignelse öfver företagets framgång, hvarpå sjöngs. en psalm, då den officiella delen af invigningen var slutad. Talrika ekipager voro nere att afhemta do i festtåget deltagande till den af åtskilliga biand stadsinvånarne subskriberade middaen i stadens nya, chsarmanta festvåning. rävgseln var betydlig, men ändtligen gick embarkeriogen för sig och vägen togs öfver I den nyanlagda, präktiga svängbron, hvarifrån man har en ypperlig utsigt öfver dessa rader af ståtliga magasinspalatser och storartade skeppsvarf, som utgöra källorna till Gefles kommersiella betydenhet. Derefter passerades den broda och välbebyggda Drottninggatan till det vid Stora torget liggande S adshuset. Vi ha förut lemnat en någorlunda utförlig beskrifuing deröfver, så att