got bättre vara att i Stockholm upprätta det universitet, som så länge utgjort ett önskningsmål; och ehuru han lemnar den oväntada och, gom vitro, för högskoleföreningens egna ledamöter okända uppgift, att denna förening skulle ha beslutat uppskjuta uni versitetets öppnande till den aflägsna tid, då 600,000 rår blifvit gamlade, antyder han dock äfven, på goda grunder, att det icke bör möta någon svårighet att här bilda en takultet af förenämda art, emedan lärare i rättsoch statsvetenskaperna icke skola saknas, så snart fasta anställningar kunna erbjudas dem. Såsom det var att förutse, skulle denna märkliga artikel genast tramkalla någon af de gamla, påpasslige försvararne af de nuvarande universiteternas privilegier; och Nya Dagligt Allehanda blef naturligtvis nu, såsom förr, deras villiga språkrör. Märkligt är dock hvad tiden kan förändra visserligen icke sträfvandena, men sättet för deras genomförande. ÅÄvnu för 10—15 år sedan bemöttes hvarje förslag om universitetets eller någon af deas fakulteters flyttning från Upgala till Stockholm med frenetiska utfall mot dem som deråt vågadoa rikta en tanke och med de mest ktefängda argumenter, såsom t. ex. då hr Olivecrona påstod att hvarken embetsmän och borgare eller andra än de som sökte förströelse för stunden skulle komma att bevista de föreläsningar, gom i Stockholm kunde komma att hållas, samt att något synnerligt tillfälle till umgänge i familjerna icke heller vore för de studerande att åräkna, emedan desse till stor del vore af ägre börd ), m. m. d. Nu synes visseriigen motviljan mot upprättandet af ett universitet i Stockholm, som för det upsaliensiska skulle blifva en obeqväm medtäflare, vara föga miadre än det förra motståndet mot det senares flyttning; men tonen är en eannan och, på eamma gång man uppbjuder alla sofistikens hjelpmedel för att visa att bristerna i rättsväsendet och den juridiska undervisningen hvarken äro stora eller att söka der man trott sig finna dem, lemnas en mängd medgifvanden, som från detta håll väl aldrig förr blifvit hörda. Så t. ex. erkännegs att det vetenskapliga lif, som, efter förf:s mening, skall finnas vid våra univergiteter, skulle, utan allt tvifvel, vidare förhöjas och utvecklas genom inrättande af en rättsoch statsvetenskaplig fakultet i hufvudstadenr, samt att tillvaron af ett tredje universitet skulle åstadkomma en lifligare vexelverkan och en störra arbetets fördelning iden vetenskapliga odlingen, jemte ökade utsigter för begåfvade unga män stt deråt egna sig. Allt detta, säger förf., är sannt och utan tvifvel tillräckligt att motivera förslaget om inrättande af ännu ett universitet; och hvarje den vetenskapliga bildningens vän kan ej annat än med glädje (!) helsa en sådan utsigt. Det måste, vid sådant förhållande, förekomma alltför besyanerligt att förf. i sin första artikel påstår att hvarken grefve Sparres motiv, blaud hvilka de nyssnämda ingå, eller den vidare utvecklingen af dessa torde för den sakkunnvige ega synnerlig betydelse, samt att han i två ytterligare artiklar söker ggnom uppmärksam hetens afledande från det egentligen bristfälliga i den nuvarande juridiska undervisningen till andra omständigheter, som tydligen äro af underordnad vi gb förringa vigten af förslagsställarena både motiver och yrkande. ) Se Om den juridiska undervisningen vid universitetet i Upsala. 2a uppl, sid. 99 o. 114 m. fl.