Den 10 dec.
Landskrona—Björnekulla-jernbanan, som
numera är så till vida ett afgjordt faktum,
art koncession vunnits för densammas an-
läggande och större delen af det nödiga ka-
italet är tecknadt, visar en framtidsutsigt
för detta samhälle, som få af vestkustens
städer kunna smickra sig med. Jag talade
för några dagar sedan med en norrman —
en äkta norrman och Bergenser — som i
de mest högstämda ordalag yttrade sina tan-
kår om denna jernbananläggning och dess
sannolika — för att icke säga fullkomligt
säkra — följder. Tänk, sade han, då
denna jernbana blifvit färdig och Engelholm
—Björnekulla-banan slutit sig till densamma,
då kommer snart en Göteborg-—Halmstad—
Engelholms-bana dertill; och när sedan vi
Bergensare få vår bana från Kristiania färdig,
då, ja, då ha vi en riktigt respektabel vest-
kustbana, hvars ändpunkter äro och förblifva
Bergen och Landskrona — för oss kortaste
vägen till Köpenhamn. Tanken är vacker
och klingar godt — åtminstone i våra öron.
Landskrona har en ej obetydlig affärsförbin-
delse med den stolta norska handelsstaden;
många fartyg derifrån besöka årligen vår
hamn och deras antal, som här lossa och
lasta, har under de senare åren ständigt
ökats. Det är dessutom mångas mening, att
Landskrona går en bättre framtid till mötes;
och att den nu tillämnade nya jernvägen
skall dertill i ofantlig mån bidraga, derom
äro alla ense. Icke underligt då, att denna
jernväg mötte motverkande krafter inom det
å Landskrona alltid afundsjuka Helsingborg.
Det är emellertid med verkligt nöje jag ber
Er observera, att tidningen Öresunds-Posten
i denna fråga genast ställde sig på det all-
männa intressets ståndpunkt och varmt för-
ordade denna jernvägsanläggving.
Kyrkobherdetillsättningen i Lacdskrona har
gifvit anledning till en liten nätt polemik i
åtskilliga tidningar. Vid närmare eftersin-
nande kan man icke undgå erkänna, attfrå-
an äfven har ett allmänt intresse. Senast
ar en artikelförfattare uppträdt med en
kolossal hartass i tidningen Fosterlandet
(or 96), tändande ärones talgdank för re-
gementspastor L., sannolikt i ändamål att
för honom klargöra vägen till — — Åsmunr-
torps kyrkoherdestol. Huruvida detta skall
lyckas, få vi förmodligen snart nog erfara.
Synd vore emellertid, om förssmlingarne.
som med en verkligen kompakt majoritet
kallat sin nuvsrande vice pastor, icke skulle
få sin önskan uppfylld. helst här visar 8g
det vackra exemplet af en prestman, som
genom sitt humana väsen och sennt prester-
iga sinne tillvunnit sig allas aktning och
kärlek.
Fröken Victoria Bunsen gaf konsert här-
städes i går. På eftermiddagen fick jag tag i
gårdagsnumret af Dagens Nyheter, på hvars
andra sida rubriken En verldshändelse ge-
nast ådrog sig min uppmärksamhet. Jag
läste; men huru det kom gig, att jag om-
vexlande kom att läsa än på den ena, än på
den andra spalten, det kan jag nu ej Böga,
nog af, jag hade Victoria B. ständigt i ten-
karne och läste ungefär sålunda: En verlds-
händelse, som i hög grad ådrager gig alla
bildade folks uppmärksamhet, inträffar i dag.
Man känner detta på förhand, ty det gäller
en känd stjernas gång genom rymden, och
derhän har nu stjernkunskspen kommit —
— — — och fortgår det på det sättet, så
blir vår musikverld — — — Senast var det
Victoria Bunsen, som för några dagar sedan
lemnade Sverige —— — Sacramento! Hvad
vill detta säga? Stjernan lemnade Sveriga
för rågra dagar sedan! Nå ja, vännen W.
B. menar miss Bunsen. AN rightt Men
ännu befinner hon sig, Gud vare lof, på
skånsk grund och konserterar här i afton,
tack vare några hennes här boende barn-
domsvänner. — Så der ungefår gick min
tankegång. Och Victoria sjövg i går qväll,
herrligt, praktfullt, dramatiskt. Hon kom,
hon sjöng, hon segrade. Sällan eller aldrig
hafva vi här fått göra bekantskap med ett
så imponerande konstvärsskap; som det frö-
ken Bunsen besitter. Afven hennes syster,
som spelada ett par so!onummer på piano,
är en gåänska framstående talang. Heoves
gpel påminner, i mitt tycke, något om G.
Satters spelsätt. — Om jag ej missminner
mig, hafva de begge konvstnärinnorna fått sin
första musikaliska bildning vid svenska Mu-
sikaliska akademiens konservatorium.
Fröken Buansen, som ej förr än den 1 nästa
april tillträder sin anställning vid Covent-
garden-teatern i London, afreste 1 dag jemte
gin syster till Köpenhamn, der hon tänker
någon tid qvarstanna och möjligen gifva en
eller annan konsert. Vv.