rådet! Örn, nyss utnämd till ordförande i
senatens justitiedepartement), så kan lätt
tyngdpunkten för förhållandena till Ryssland
öfverflyttas till ministerstatssekreteraren och
den honom till biträde tillsatta Komiten för
finska ärenden i S:t Petersburg. Nuvarande
ministerstatssekreteraren, grefve Armfelt,
har dock städse satt sin högsta point i att.
uppträda medlande och jemkande samt min-
dre administrerande; mer denna balanseran-
de politik har kanske varit den bästa som
kunnat följas; och hans efterträdare torde
komma att sanna denna åsigt, om han skulle
vilja handla mera energiskt antingen åt det
ena eller andra hållet.
Ehuru man nu icke kan tala om politiska
artier i Finland, åtminstone i den bemär-
kelse af fast sammanhållna associationer, som
med detta uttryck betecknas i andra länder,
så har dock det, i synnerhet sedan landt-
dagarnes återinförande, nyvaknade politiska
lifvet gifvit anledning till en något bestäm-
dare hållning hos de olika riktningarne i lan-
det. Så finnas inom regeringspersonalen (med
dess många generaler) åtskilliga represen-
tanter af en 8 k. upplyst despotism, med
tby åtföljande högbyråkratiska tendenser.
Desse herrar äro naturligtvis det ryska; in-
tressets sjelfskrifna målsmän.
Sedan har Finland äfven sitt intelligens-
eller bildningsparti, hvilket utgöres af större
jordegare (särdeles ibland adeln), en del af det
förmögnare borgerskapet i städerna, profes-
gorer och skollärare samt äfven andra tjenste-
män i verken; detta parti understödes af
nästan hela den svenska pressen ilandet och
är tillika banerförare vid genomdrifvandet af
sociala reformer samt intager ett framstående
rum, i synnerhet vid diskussionerna å landt-
dagen. Dess ställning i den olycksaliga
språkfrågan är temligen indifferent; det
hyilar satsen om båda språkens (det svenskas
och det finskas) likställighet samt naturenligt
utb:ldande af det finska elementet i landet.
Till Ryssland intager partiet en något reser-
verad hållning, såsom dess egenskap af fram-
åtskridandets representant egnar och anstår;
och skulle dervid gerna mera värdighet
och mindre kittslighet kunna vara på sin
plats; ty retad björn är farlig såsom två-
höfdad örn.
Det talrikaste, om ock tills vidare ännu icke
det inflytelserikastepartiet är dock det s.k. fen-
nomanska. Utgånget från ettyganska berätti-
gadt ifrande för finska språkets utbildande
och insättande i sina rättigheter såsom Fin-
lands nationalspråk, har detta parti dock,
genom en del af sina ledares vilseledda fa-
natism ellar mindre klara uppfattning af för-
hå!landena, kommit på villovägar och det i två
hufvudsakliga riktningar. Dels har detta finskt-
ifrande parti nemligen frammanat en all-
deles opåkallad och i många afseenden skad-
lig animositet mot allt svenskt, dels har det,
lika opåkalladt och med lika skadliga följder,
uppställt sig som de konservativa intressenas
sakförare. Hvardera dessa det B. k. fenno-
manska partiets skefva riktningar ha bragt
det i en för hela landet olycksdiger oppo-
sition till det ofvannämda bildningspartiet;
och så har då en del fennomaner, ofta kanske
orättvist, fått uppbära beskyllningen för en
något alltför starkt framträdande lutning åt
öster.
Ju skarpare nu skilnaden emellan dessa
två sistnämda partier framträder, ju hät-
skare den onaturliga fiendskapen mellan
framåtskridande och missuppfattad patriotism
gestaltar sig, desto mera arbetar man i
händerna på det tredje, först omnämda
byråkratiska och ryskt sinnade partiet. Detta
vill nu redan gerna skära öfver en kam,
som man säger, bildningspartiet och de få-
taliga, egentligen af några sjelfständiga, fri-
sinnade män och studerande ungdom repre-
senterade, 8. k. skandinaverna; hvilka, gåen-
de längst i sina svenska sympatier, ibland
kanske glömma, att större delen af Finlands
befolkning utgöres af finnar; somt att väl
Finlands kultur härstammar från Sverige,
men att tiden nu är inne för en småningom
allt mera sjelfständigt-nationel utbildning af
detta från vår kulturmoder erhållna arf.
I Ryssland börjar emellertid en annan upp-
fattning af deesa partiställningar i Finland
göra sig gällande. Der finner man, att för-
hållandena väl äro analoga med demi ryska
Öster-jöprovinserna, hvarest adliga herrar
tyrannisera landtbefolkningen (esther, liver
och kurer); att striden i Finland således äfven
utkämpas mellan svenska herrar och den (så-
som det föregifves) undertryckta finska be-
folkningen. Se der till hvilka skenbart rik-
tiga, men i verkiigheten grundfalska slutsat-
ser ryssarne komma; och får denna åsigt än
vidare rotfästa sig hos de. maktegande i
Kyssland, hvilket ju icke är så omöjligt, så-
vida partilidelsen i Finland icke lägger något
band på sig; då — ja då kunde man väl i
Finland få erfara, hvad det vill säga att gifva
Ryssland anledning att i ordningens namn
reglerande ingripa i såväl de genuint finska
som de svenskt-finska intressena. Lusten till
en sådan rysk intervention är redan väckt, och
— Vappåetit vient en mangeant!
Åosmmemtn——NR RENEE RR
