- OM -
scen utan tvifvel smärtsam för don Ruiz
dystra blick, ty han gick ut helt tyst un-
der denna omfamning, och den gamla Bea-
trix allena såg honom gå ut.
Sedan den unsge mannen väl blifvit en-
sam med sin mor och sin fordna sköterska,
berättade han för dem allt hvad som till-
dragit sig den föregående dagen och nat-
ten, äfvensom - dock ntan att nämna nå-
got om den underbara känsla som han
erfor för donna Flor — huru han, enligt
sin vana, kommit för att besöka modern
midt i natten och till sin förvåning funnit
rummet upptaget af deras sköna gäst.
Donna Mercedes förde sedan sin son in
i den kammare, som hon sjelf för tillfället
bebodde. Moderns rum var för don Fer-
nand i hemmet, hvad platsen framför hög-
altaret är för ett fromt hjerta i kyrkan.
Det var i sin mors rum han såsom barn,
yngling, ung man, til.bragt sina angenämaste
stuader.
Här var det ock ban nu — liggande på
knä bredvid hennes stol, likasom i fordna
dagar, samt gång efter annän ömt kyssande
hennes händer — beskref för henne med
mera stolthet äo blygsel, det äfventyrliga
lif han fört under den långa tid som för-
flutit sedan han nödgades lemna sitt för-
äldrahem.
Hittils hade han vid sina korta möten
med modern alltid undvikit att tala om detta