Merccdås upp samt begaf sig, blek och med
vacklande steg, till en vrå af kammaren, hvil-
ken för det närvarande, gjorde tjenst som
hennes bönrum.
Äfven Fernand reste sig upp och blef
stående helt stilla, betraktande henne med
vördnadsfulla blickar. Plötsligt kände han,
att en hand sakta lades på hans äel. Han
vände sig om.
Det var hans gamla sköterskas hand.
Hon kom för att meddela honom, att en
af hang bästa vänner, don Ramiro, hvilken
fått veta hans hemkomst, befann sig i sa-
Jongen och bad att få tala med honom.
Den unge mannen lemnade Mercdös alle-
na, för att hon måtte få ostörd bedja: han
visste väl att det var för bonom hon bsd.
Don Ramiro, klädd i en ytterst elegant
morgondrägt, väntade verkligen i salongen.
Han hsde slagit sig ned helt vårdslöst i en
stor fåtölj.
De båda unga männen som alltid varit
mycket goda vänner, och som icke sett
hvarandra gedan tre år tillbaka, helsade nu
hvarandra med en hjertlig omfomning.
Härpå följde åtskiliga frågor.
Don Ramiro bade kännedom om don Fer-
nauds kärleksförhållande till donna Estefania,
hang duell med don Alvar samt hans flykt
etter motståndarens död; — men härtill in-
skränkte sig också hvad han visste om sin
väns sednare öden,