— SOL
1 utbyte mot dem blott en enda; vid era år,
de tygellösa pessionernas ålder, har man
icke samma meakt öfver sig sjelf som en
gubbe — jg begär endast lydnad och för-
binder mig att aldrig fordra af er annst än
hvad som är hederligt och rätt. — Förlåt
mig, om jsg tslat längre än jag velat don
Fernand: åiderdomen är språksam.
— Sennor, svarade don Fernand, i det
hap bugade gig, jag ger er mitt hedersord
deruppå att från och med i dag skall ni
ald:ig mera få någon anledning att göra mig
förebråelser, och jag lofvar at: visa, det jag
blifvit så förbättrad af olyckan, att ni en
gång skall glädja er åt att olyckan drab-
bat mig.
— Det är bra Fernand, svarade don Ruiz;
jag tillåter er nu att omfamna er mor.
Merc6des uppgaf e:t högt rop af glädje
och sträckte sina båda armar mot sonen.
X XIV.
Don Ramiro.
Huru Jjuft det än för andra menniskors
ögon må vara att se en mor gråtande af säll-
het, trycka en son till sitt bröst var denna
DEN FÖRLOBADE SONEN, 3G.