Såsom resultatet af ofvanstående un-
dersökningar torde således kunna anses
att komiterade af Sverige fordrat unge-
färligen lika stora militära uppoffringar
för landtförsvaret som Tyskland för när-
varande underkastar sig, men dubbelt så
mycket för sjöförsvaret, och detta oak-
tadt sistnämda lands relativa national-
välmåga förmodligen är flera gånger
större än Sveriges, ock. dess krigsbörda
anses vara den svåraste i Europa.
Och såsom en gifven följd häraf torde
hunnå anses att regeringen måste betyd-
Vg nedpruta sina fordringar, om den
vill hafva någon utsigt till framgång för
sina förslag och om den ej vill bära an-
svaret för ett längre uppskof med för-
svarsfrågans lösning.
Nästa fråga blir då hvar nedprutnin-
fon skall göras. Enligt vår åsigt till en
örjan med den aktiva fältarmåöns styrka.
Om vi nedsätta densamma till 80,000
man eller till 2 procent af befolkningen,
hvilket dock blir mera än Preussen upp-
ställer, torde detta vara tillräckligt. Här-
igenom minskas ej obetydligt kostna-
derna för materielen, och befälsbristen
blir mindre kännbar. Den väntade
fiendens styrka har vanligtvis blifvit be-
räknad till 100,000 man, förmodligen det
mesta som i Sverige af honom kan un-
derhållas. Och till samma styrka har
äfven försvarsarmån blifvit anslagen af
äldre militära auktoriteter. Men i denna
summa har alltid den norska kontingen-
ten ingått med omkring 20,000 man.
Detta är ett minimum, i synnerhet om
norrmännen utbilda sitt krigsväsende i
samma grad som vi, hvilket rättvisan
fordrar, ;
Den andra nedpråtningen måste ske
i afseende på krigsbildningen. Men att
bär angifva några bestämda sifferförhål-
landen, är naturligtvis ganska svårt,
Ihågkommas måste att Sverige mer än
de flesta andra länder är ett jordbru-
kande land, och att största delen af be-