oo OMP Derpå tillade hon med ett bjertligt leende: — Var .välkommen, min son, mitt hjertas skatt! Donna Fior befann sig i stående ställning bakom Merc6des. — Sennora, sade don Fernand, jag vet hvad er berömde far don Inigo, velat göra för mig; att vilja en sak är i mina ögon detsamma. som ait utföra den. Mottag derför å hans vägnar uttrycken at den var. ma tacksamhet, som jag är honom och er skyldig. Och i stället för att anhålla om att få kyssa den unga flickans hand, likasom han kysst don Ruiz och gin mors, framtog han en vissnad blomma, som han haft gömd invid sitt bjerta, och tryckte derpå med passion sina läppar. Den unga flickan rodnade och tog ett steg tillbaka; hon hade igenkännt den sippa, som hon gfvit Salteadoren i salen på värdshuset Den moriske konungen. Men nu var det slut med den gamla sköterskans tålamod; hon trädde fram, och vändande sig till Mercedes, sade hon: — Ack! min fru, har icke jag också på sätt och vis en liten andel i det kära barnet? — Sennor, ykrade doc unge mannen och kastade en biuck på don Rniz, under det han sträckte sina armar mot Beatrix med ett leende sådant som hon var van vid från hans