ST Ro a fa ee RR
Inledning till den jemförande religionsve-
tenskapen. Fyra föreläsningar af Max
Miller. Öfrersättning af Fredrik Fehr. Stock-
holm, Jos. Seligmanns förlag. 1874. — In-
genting skall utöfva ett så helsosamt infly-
tande på våra nutida religiösa förvecklingars
lösnivg, som ett fördomsfritt, strängt hi-
storiskt etudium af mensklighetens religio-
ner, säger den berömde författaren i före-
talet till dessa sina föreläsningar, hvilka höl-
los uzder år 1870 i Royal Institution i
London.
Innebära dessa författarens ord en förhopp-
ning, att en allmännare spridd kännedom om
de olika religionsformernas historiska from-
trädande skall bidraga att förmildra häftig-
heten af de brytningar, som för närvarande
göra sig gällande på det religiö-a området,
så frukta vi, att författarea är något för
sangvinisk. Orsakerna till tidens religiösa
förveck!ingar ligga väl äjupare, än att man
kan hoppas att de skola utiemnss genom ett
historiskt studium, hvilket, huru lärorikt det
än må vara, dock ännu länge skall blifva
fremmande för den ojemförligt stora majo-
riteten af dem, eom äro intresserade i lös-
ningen af det kyrkliga problemet.
Detta hindrar emellertid icke, att vi med
godt samvete kunva rekommendera det of-
vannämda arbetet, hvilket utmärker sig lika
mycket för sin grundliga vetenskaplighet,
som sin lättlästa stil, åt alla bildade perso-
ner i vårt land, hvilkas dogmatiska fördo-
mar icke äro så rotfästade, att de afsky
en luga och opartisk framställning af reli-
gionsvetenskapen, i betydelsen af en vetenskap
— icke om religionen, uten — om religio-
nerna.
Professor Milers föreläsningar utgöra ett
nytt uppslag inom kulturbistorien. De åsyfta
att på den jemförande språkforskningens vid-
sträckta och solida grund framhålla religions-
vetenskapens historiska betydelse. äraf
torde framgå, att det ifrågavarande arbetet
är uteslutande af ett vetenskapligt intresse.
I den första föreläsningen framställer förf.
i storartade drag den jemförande språkveten-
skapens ändamål, Den åsyftar att visa så-
väl den allmänna betydelsen af en grundlig
insigt i alla folks, de vildas icke mindre än
de bildades, religiou, som ock särskildt den
jemförande språkforskningens vigt för ernå-
endet af en sådan insigt. — I den andra
föreläsningea soker författaren gifva en klas-
sifikstion af religionerna. Han ådagalägger
ohållbarheten af den gamla indelningen af
rehgiogerna i uppenbarade och naturliga. I
stället för denna antiqverade indelning för-
ordar förf. en annan klassifikation, grundad
å en vetenskaplig indelning af språken. —
en tredje foreläsningen innehåller konse-
qvenserna af de principer, som i den före-
gående blifvit uppställda. Religionerna indelas,
liksom språken, i trenne hufvudgrupper, den
turanska, den ariska och den semitiska, af
hvilka företrädesvis de båda sistnämda fram-
hållag såsom de der för vår tid ega den
största betydelsen, och hvilka vi bäst känna.
Den egendomliga karsktären för de ariska
religionerna är, att den dGyrkar Gud i na-
turen och för de semitiska, att den dyrkar
honom i historien. — Den fjerde föreläs-
ningen bildar slutpunkten i författarens un-
dersökringar och eger ett synnerligt intresse.
Här viser förf. huru maktpåliggande det är,
att vid jemförelsen af de olika religionssy-
stemen icke låta förleda sig af den intole-
rans, som är så vanlig vid bedömandet af de
olika religionslärornas inbördes ställving.
Han visar oss med talande bevis, att de
skiljda dogmatiska systemen egentligen är
att betrakta såsom olika uppfattningssätt af
samma ssk, såsom olika faser af samma
grundtanke. Till åskådliggörandet häraf,
meddelas åtskilliga utdreg ur olika religions-
urkunder.
Af de ofullständiga antydningar vi här
gjort, torde läsaren änn, att prof. Mällers
arbete är väl värdt en bekantskap, icke af
det ytliga, flygtiga slaget, utan en grundlig
sådan. Man må icke vänta mera af förfat-
taren, än bvad han sjelf velat gifva. Han
skall säkert icke rubba den rättrogne i
hans religiösa föreställningar, och han ekell
icke heller släcka tviflets brand i den otrog-
nes själ; men han skall helt visst lära både
den ene och den andre att från en högre,
objektiv ståndpunkt uppfatta religionen och
skilja det tilifälliga, som skall falla, från
det väsentliga, som består.
Vi hafva icke haft tid och tillfälle att jem-
föra den svenska öfversättningen med origi-
nalet, men tro oss kunna intyga, att stilen
i den förra gör arbetet ganska lättläst.
x
Finlands historia från den äldsta tiden
intill våra dagar af Yrjö Koskinen, profes-
sor i Helsingfors. Öfversättning från finskan
af Rafael Herteberg. Albert Bonniers för-
lag, 1874. ;
Detta historiska arbete är i mera än ett
afseende förtjent af uppmärksamhet. Vian-
befalla det åt den svenska allmärheten, icke
blott såsom ett aktninvgsbjudande prof på ett
möstergildt historiskt framställningssätt, utan
ock såsom en literär produkt af en förfat-
tare, hvilken tillhör det parti inom vårt ford-
na östliga brödraland, som kallas fennoma-
nerna. Det framgår nremligen under läs-
ningen ef denna lärobok att förf. tillhör det
nationella politiska partiet inom Finland.
Möjligen skall denna omständighet verka aof-
skräckande på åtskil!iga svenska läsare, hvilka
ännu lefva i de platoniska drömmarne om
den bortröfvade Auras återförening med mo-
dren Svea. Detta hindrar emellertid icke,
att arbetet, på grund af sina öfvervägande
förtjenster, bör finna tacksamma läsare äfven
RIS DSG IV , Me NGE INE FÅ DR BISSE ODEN