Den 30 november. Bore kom och utbredde sitt snötäcke. Äfven den gsmla Hansestadens krokiga och smala gator fiogo sin del deraf, och under flere dagar hördes bjellrornas och klockornas klang. Det var ett litet nätt före; allt hvad lif och anda hade skyndade att draga fördel deraf, och man körde af hjertans grund hela dagsrne och äfven nätterna, ty dagarne räckte ej till för de lystne. Detta fortfor några dagar, och man trodde redan att Kalle Vinter på fullt allvar slagit ned sina bopålar ipom Gutaoöns landamären, men så kom Jupiter Pluvius med sitt mulna anlete och gjorde streck i räkningen, i det han till sorg för måvgen fällde strida tårar — hvarför vete gudarne, om ej af medömkan med de stackars Visbyboar, som i följd af ett tillkänuosgifvande i en af stadens tiäningar trodde sig skola på konungens höga namnsdag få sis en riktig festbal, men hvilka genom ett senare tillkännagifrande funno sig bedragna. — Vare nu härmed huru som helst, nog af, snön gick putz weg, och detta förorsakade åter de goda Visbyboarna tårar. Dock ej alla; de funnos, hvilka med sorg i hjertat hade helsat den första snön, men som pu helsade den lilla blötan välkommen. The methodister, som funnit sin nuvarande synagoga alltför liten för det tillväxande antalet af väckta, hade funnit för godt att uppbygga sig ett nytt Herrans tempel, för ats värdigt kunna fira sin gudstjenst. Den ya kyrkan framlades på papperet, tomt inköptes, arbetet börjades och på få månader hade murarne rest sig till en försvarlig höjd, men så kom snön, och arbetet måste inställas. Na ser man arbetet åter påbörjedt, under de trognes ifriga förböner, och inom kort se vi i medelpunkten af staden stt nytt tempel sträcka sina tinnar mot höjden. Nu till något annat! Gotlandstjufvarne hafva bekänt sig vara: skyldiga till de på Gotland föröfvade stölderna — läste man i ett i dag ankommet telegram, och man kan lätt tänka sig vår tillfredsställelse vid debva underrättelse. Midt för näsan på Visby nitiska och väksamma polis behagade hir Hjert och Tector en vacker och mäånljus natt lemna gutarnes ; hafsombrusade ö med sitt der vunna byte. Dagen derefter upptäcktes deras flykt; ångfartyget Visby utsändes, såsom bekant är, för att gripa de djerfva bofvarne, men återvände med oförrättadt ärende, och de 3 å 4 tusen personer — således större delen af stadens invånare — hvilka med orolig nyfikenhet afvaktade åpgbåtens återkomst, fingo sina näsor ansenligt förlängda. Ännu en gång blef man lurad. Strext efter tjufvarnes gripande i Stockholm spriddes ryktet om att de med första lägenhet skulle hitkomma, och denna budkatvel hade till följd att åter en ofantlig menniskomassa samlades på Skeppsbron för att mottaga de efterlängtade gästerna, gom dock uteblefvo. — Således ännu en gång lurade! —0—1l—n.