Den 30 november.
Bore kom och utbredde sitt snötäcke. Äf-
ven den gsmla Hansestadens krokiga och
smala gator fiogo sin del deraf, och under
flere dagar hördes bjellrornas och klockornas
klang. Det var ett litet nätt före; allt
hvad lif och anda hade skyndade att draga
fördel deraf, och man körde af hjertans
grund hela dagsrne och äfven nätterna, ty
dagarne räckte ej till för de lystne. Detta
fortfor några dagar, och man trodde redan
att Kalle Vinter på fullt allvar slagit ned
sina bopålar ipom Gutaoöns landamären, men
så kom Jupiter Pluvius med sitt mulna an-
lete och gjorde streck i räkningen, i det han
till sorg för måvgen fällde strida tårar —
hvarför vete gudarne, om ej af medömkan
med de stackars Visbyboar, som i följd af
ett tillkänuosgifvande i en af stadens tiänin-
gar trodde sig skola på konungens höga
namnsdag få sis en riktig festbal, men hvilka
genom ett senare tillkännagifrande funno sig
bedragna. — Vare nu härmed huru som helst,
nog af, snön gick putz weg, och detta för-
orsakade åter de goda Visbyboarna tårar.
Dock ej alla; de funnos, hvilka med sorg i
hjertat hade helsat den första snön, men
som pu helsade den lilla blötan välkommen.
The methodister, som funnit sin nuvarande
synagoga alltför liten för det tillväxande an-
talet af väckta, hade funnit för godt att
uppbygga sig ett nytt Herrans tempel, för
ats värdigt kunna fira sin gudstjenst. Den
ya kyrkan framlades på papperet, tomt in-
köptes, arbetet börjades och på få månader
hade murarne rest sig till en försvarlig höjd,
men så kom snön, och arbetet måste inställas.
Na ser man arbetet åter påbörjedt, under
de trognes ifriga förböner, och inom kort
se vi i medelpunkten af staden stt nytt tem-
pel sträcka sina tinnar mot höjden.
Nu till något annat!
Gotlandstjufvarne hafva bekänt sig vara:
skyldiga till de på Gotland föröfvade stöl-
derna — läste man i ett i dag ankommet
telegram, och man kan lätt tänka sig vår
tillfredsställelse vid debva underrättelse.
Midt för näsan på Visby nitiska och väk-
samma polis behagade hir Hjert och Tector
en vacker och mäånljus natt lemna gutarnes ;
hafsombrusade ö med sitt der vunna byte.
Dagen derefter upptäcktes deras flykt; ång-
fartyget Visby utsändes, såsom bekant är, för
att gripa de djerfva bofvarne, men återvände
med oförrättadt ärende, och de 3 å 4 tusen
personer — således större delen af stadens
invånare — hvilka med orolig nyfikenhet af-
vaktade åpgbåtens återkomst, fingo sina näsor
ansenligt förlängda. Ännu en gång blef man
lurad. Strext efter tjufvarnes gripande i
Stockholm spriddes ryktet om att de med
första lägenhet skulle hitkomma, och denna
budkatvel hade till följd att åter en ofantlig
menniskomassa samlades på Skeppsbron för
att mottaga de efterlängtade gästerna, gom
dock uteblefvo. — Således ännu en gång
lurade! —0—1l—n.