mare sistlidne fredag godkänt ett af två
deputerade, hrr Van Eck och Brodius
väckt förslag att den holländska rege-
ringen skulle medverka till upprättandet
af en internationel fredsdomstol för bi-
läggandet af mellanfolkliga tvistefrågor.
Med hänsyn till dennx glädjande utgång
af en fråga, som äfven i vårt land stått
och står på dagordningen och hvilken
äfven inom vår folkvalda kammare rönt
lifliga och berättigade sympatier, torde
det icke vara ur vägen att kasta en blick
på fredsideens historiska utveckling;
fredsproblemet är en uppgift för seklet,
men det är också en fråga för dagen.
Tanken på en internationel fredsdom-
stol är liksom så många andra af civili-
sationens vackraste ideer utaf franskt ur-
sprung, i det att den tillskrifves Henrik
een fjerde, under byilkens regering un-
derhandlingar för upprättandet af en
europeisk konfederation sägas ha blifvit
inledda med flera suveräner och sär-
pride med drottning Elisabeth af Eng-
ad.
Sedermera klädde Rousseau tanken
på den eviga freden i sin stils skim-
rande form och filosofen Kant var entu-
siastiskt stämd för samma sak i det han
dock först och främst yrkade att hvarje
stat skulle erhåltå en repregentativ re-
gering.
Sedan qväkaresekten omedelbart efter
det första kejsardömets blodiga fejder
hade bildat ett sällskap af fredsvännert
i Newyork, Organiserädes året derpå ctt
liknande samfund i London, hvilket snart
erhöll filialafdelningar som verkade för
sitt ädla mål genom skrifters utgif-
vande.
Delegeradeffrån fredssamfundet sam-
lades år 1843 till en kongress i London,
hvarest man beslöt att afsända en adress
till alla civiliserade länders regeringar
för att uppmana dem att i alla freds-
och allianstraktater låta inflyta en klausul,
enligt hvilken de kontraherande mak-
terna skulle förbinda sig atti alla seder-
mera uppstående tvistefrågor underkasta
sig en eller flera vänligt sinnade mak-
ters bemedling.
Ludvig Filip, till hvilken en sådan
adress afsändes, svarade den deputation
som öfrerlemnade densamma: Hvarje
folk längtar efter freden och kriget ko-
star, Gud ske lof, numera alltför mycket
för att man så ofta som förr skulle våga
kasta sig deruti; jag är öfvertygad att
den dag varder kommande då inga
krig vidare förekomma i den civilise-
rade verlden.
Samma svar gaf Förenta staternas pre-
sident, i det han tillika erinrade, att de
republikanska regeringarne voro hänvista
till freden, såsom varande deras natur-
liga politik.
Icke mindre än fyra kongresser höllos
derefter under åren 1848—1851 och bland
dessa var särskildt den, som hölls i Lon-
don 1851, samtidigt med den stora verlds-
utställningen, af. stor vigt. I den del-
togo medlemmar af det engelska parla-
mentet samt af Frankrikes lagstiftande
församling, statsråd, sex religiösa och
två municipala korporationer, förutom 31
delegerade från: det amerikanska freds-
samfundet. Intresset för förhandlingarne
var så stort, att den ofantliga salen i
Exeter-Hall knappast kunde rymma åhö-
rarne. Kongressen. förklarade det för
en pligt för ungdomens uppfostrare,
skriftställare och publicister att använda
hela sitt inflytande för utbredandet af
fredsgrundsatserna samt för utrotandet
af nationalhatet och den politiska och
kommersiella afundsjuka, som varit käl-
Jan till så många ödeläggande krig. När
oenighet uppstod, skulle regeringarne
underkasta sig kompetenta och opartiska
makters skiljedom.
Propagandan afstannade icke. Oupp-
hörligt har fredsiden sträfvat att utbreda
sitt civilisatoriska inflytande. Sakta, men
säkert, har den gått framåt, trots allt
det motstånd, den från åtskilliga håll
fått röna. År 1856, mot slutet af det
orientaliska kriget, väckte Henry Richard
för andra gången inom det engelska
parlamentet frågan om en internationel
fredsdom på tal; sedan Richard Cobden
redan 1849 framkommit med ett förslag
i liknande syfte, hvilket dock strandade
på lord Palmerstons motstånd, hvilken
sökte förlöjliga förslaget). — Äfven
1870 gjorde sig inom England en stark
opinion gällande för att förmå regerin-
gen uppträda såsom fredsmäklare mellan
Frankrike och Tyskland.
De beslut, som under de senaste åren
fattats i Englands, Italiens och Sveriges
representantförsamlingar i syfte att åstad-
komma upprättandet af en internationel
fredsdometol, hafva våra läsare förmod-
ligen ännu i friskt minne, hvadan vi icke
derom behöfva ytterligare. orda. . Den
andra kammaren i Holland, hvilket land
vid flera-tillfällen jemförts med - vårt,
har nu, som bekant, i denna fråga an-
slutit sig till-ofvannämda länders folk-
valda kammare,