att såsom nytt tillskott, till betäckande af
den uppgifna bristen inbetala 145 000, kr.
Då emellertid den fråga, som i hr Tempel-
mans reservation innefattades, icke var i
kallelsen till bolagsstämman antydd, kur.de
densamma icke till pröfning upptagas.
did stämman voro 614 aktier represente-
rade.
GC. A. Wall och Hdsvalla bo-
lag. Handlanden A, A. Jansson i Nora
har, såsom trassent å en vexel, dragen å hr
G. A. Wall, till belopp af 27,810 kronor,
hvilken vexel blifvit af br Wall accepterad,
nödgats inlösa densamma, hvarefter hr Jans-
gon, innehafvare af vexeln, till Göteborgs
rådhugrätt instämt hr Wall, som genom i
Mmåadags afkuonadt utslag ålagts att betala
vexelbeloppet jemte kostnader.
. Emellertid egde dessförinnan i lördags ett
sammanträde rum med ombud för i Göte-
borg varande banker och Vermlandsbankerna,
på det att de måtte yttra sig öfver ett upp-
gjordt förslag till ombildning af Edsvalla
ruks aktiebolag, i beräknivg att bolagets
och hr G. A. Walls fordringsegare skulle i
liqvid erhålla aktier i det ombildade bolaget
och obligationer. Ehuru förslaget ej då an-
togs, lärer detsamma dock i princip blifvit
godkändt, och lärer det blifvit bestämdt, att
seden de ändringar i förslaget till fordrings-
farnes förmås, som af flertslet gillades,
blifvit iakttagna, förslaget skulle, utan vi-
dare underbandling, för godkännande före-
läggas en hvar af bankerna och de andra
fordringsegarne. Om ej förslaget i sådant
skick antages, kan väl sålunda konkurs ej
undvikas.
De resande tcatersällskapen
befinna sig för närvarande: Lindmarks i
Malmö, Carlberg Salzensteins i Jönköping,
Tivanders i Norrköping (å Stora teatern),
Novanders i Lund, Elfforss i Göteborg (å
Minodre toatärn), Key Sundvalis i Örebro,
Fröbergs i Kalmar och Rohdes i Stockholm
(å Ladugårdslandsteatern).
— Fröken Magda von Dolcke har lofvat
att utan honorarium om lördag uppträda å
en sgoarg, som till förmån för Norrköpings
arbetareförenings nödbjelpsfond kommer att
gifvas å nämda förenings teeter. Dessförin-
nan ämnar hon, i förening med ett teater-
sällskap (sannolikt Rylanders), uppträda å
Linköpings teater. N. T.
Professor PDictrichssons före-
läsning i tisdags afton öfver det
demoniska i den bildande konsten, djefvu-
lens historia i kyrkans konst, var besökt af
rätt många åhörare.
Tal. framställde huru som konstens egent-
liga ändamål är det, att menniskan genom
den vill se hvad det är som sammansätter
menniskags väsen. I konsten söker men-
niskan både det harmoniska och det dishar-
moniska, och så kan jemte en Kristustyp
äfven en djefvulstyp uppkomma. Efter att
hafva framställt huru beroende menniskans
uppfattning af det sköna och det osköna är
af den henne omgifvande naturen, öfvergick
tal. till en framställning af de förkristna fol-
kens föreställningar om de onda makterna,
hvilka de i allmänhet ej framställa som fula
och till hvilka de ställa sina böner. Bland
de hedniska religionerna har Zendavestas för
oss ett serskildt intresse genom det infly-
tande den utöfvat på judendomen och eme-
dan man der börjar spåra det moraliskt fula
inträda hos den demoniska makten. Hos
greken är den demoniska makten fortfarande
skön. Här finnes ej någon skillnad mellan
Hadas oeh Zevs. Eros och döden äro hvar-
andra lika. Men så småningom inträdde äf-
ven här i folkknslan en skillnad mellan de
goda och de onda gudarne. En af de mest
utpreglade bland de senare är Pan, som är
det hemlighetsfulla verldsaltet, den förskräck-
lige guden. Derigenom kommer Pan att stå
på öfvergången till kristendomen. Visserli-
gen hette det, att Pan var död med kristen-
domens inträdande, men snart utbreddes
bland folket den sägen, att han lefde med
starkt lif. Bland öfriga förebilder, inom my-
tologien, till djefvulstypen kunna vi räkna
Minotaurus, dödsgudinnorna, m. fl. Redan
vid denna tid börjar det moraliskt onda om-
nämnas i barnsagorna, -hvarpå det klarare
framträder(i sagornajom sironerna och vampy-
ren. Hos Virgilius finna vi en beskrifning
af de osaliges tillstånd. I norden finna vi
äfven redan i kristendomen det demoniskas
pöneip ganska utbildad i Loke gent emot
alder.
Öfvergår man fill judarne finoer man hos
dem ingen bildande konst, och sina goda
väsenden hafva de hemtat från utom dem
stående folk. Satan omnämnes i bibeln för-
sta gången i de böcker, som skrifvits efter
exilen, hvadan man har anledning tro, att de
äldre judiska föreställningarne om det on-
dag makt fått sin utpräglade riktning i Ba-
bylon. Här uppträder djefvu!en såsom en
menniskornas hatare, men i kristendomen
öfvergår han snart till en Guds hatare. Ua-
der sig har han subordinerade djeflar, hvilka
Kristus beherrskar liksom Gud beherrskar
djefvulen.
Naturligtvis förklarade kyrkofäderna allt
skönt i hedendomen för ondt (med undantag
af Tertullianus, som hade en motsatt åsigt)
och sålunda ansåga äfven hland annat. att