RR
passerat honom, utan att genom något teö-
ken Jåtsa märka att han observerat honom,
såv;da ej mannen fortfarande med hatten på
hufvudet hade knäböjt i det ögonblick, då
konungen hunnit fram till det ställe, der
han väntade honom.
Konungen stannade.
— Ni är rico hombre? frågade han.
— Ja, sire.
— Af Aragonien eller Castilien?
— Af Audalusien:
— Utan stt på något sätt vara befryndad
med morerne?
— Jag är af gammalt och oblandadt kri-
stet blod.
— Och ni heter?
— Don Ruiz äåf Torriilas.
— Sig upp och tsla.
— Det är endss: kungliga öron som kunna
få höra hvad j g hor att säga konungen.
— Aflägsen er! sade don Carlos och gjor-
de en årbörd med hinden.
Och konuovgers följes!2sgare drogo gig alla
tillbaxa samt bildade — på så stort afstånd
från konungen att de ej kunde höra hvad
som ytirades mellan honom och don Ruiz
— en halfkrets, i hvars medelpunkt de två
samtalande befunno sig.
— Tala; jsg hör er, sade konungen.