om han icke kan bjuda läsroten på 5 38 rätter mat, att förtiga de många kannor bränvin, som åtgå. Härvidlag göres Älgen gkilnad om den, till hvilken husförhörsturen kommit, eger ett helt eller ett åttondels mantal; om han är förmögen eller sitter i skuld öfver öronen: man väntar i alla fall att han skall visa sig lika hederig som de andra, och naturligtvis kan det ej heller falla någon af hans grannar in att ge bonom döt rådet att inskränka sig). Det är märkvärdigt att presterskapet ingenstädes med allvar gjort sitt till för att utrota denna osed, ehuruväl husförbören äro i lag förbjudna och det ingalunda torde vara presterna obekant att bönder i små omständiyheter ofta nog få under flera år vidkännas följderna af dessa onödiga tillställningar. Tjenstfolksfiyttningen är nu öfverstökad och lönerna hafva i det närmaste ställt sig lika med fjolårets. Detta kan man dock icke säga om iedighetspretentionerna, ty med hvarje nytt år upptäcker drängen eller pigan någon sorts arbete, som icke tillhör dem att uträtta. Särskildt tyckes ladugårdsdejornas hedervärda klass vara på wäg att-aldeles utdö, ty ingen piga vill gerna ätaga sig dylik tjenst, eller fordrar åtminstone ä så fall Betydligt förökad län. I allmänhet neka ock de fina damerna att sköta svin o. d., och ersoner från landet, som på kommissionskontor 1 Stockholm sökt erhålla tjenstebjon för dylika latser, ha ofta OR erhållit till och med ohöfliga svar. Det torde dock väl ej bli bättre i detta afseende, förrän ett missväxtår lärer den arbetande klassen att stämma ned sina nu öfver höfvan uppdrifna anspråk ), ) Skildringen är träffande lik förhålla dena i städerna. ) Men hvarför skulle väl en menniska åtaga sig att sköta kor och svin, när lättare och snyggare arbete står att erhålla?