alla härvarande straffade personer, hvilka kunde antagas vara med dem bekanta. Snartförsporde nämde konstaplar att åtminstone Tektor varit här, ehuru han förmodades hafva -begifvit sig bort. Då det emellertid antogs, att Tektor, och Hjert med honom, säkerligen skulle. hit återkomma, beordrades nyssnämda könstaplar att med spaningarne fortsätta. Efter närmate tre veckors tid rapperterade Andersson och Bjerkander aftonen den 4 dennes att, enligt hvad de antogo, Hjert och Tektor nyligen uppehållit sig hos en skrädderiarbetaro Norberg vid Norrlandsgatan i huset nr 27, der konstaplarne ock sökt dem, men ej lyckats träfta dem; att emellertid en hos Norberg inneboende prostituerad qvinna senare meddelat konstaplarne underrättelse att Hjert och Tektor bott hos Norberg, men genast efter konstaplarnes besök afflyttat: att konstaplarne derför genast börjat söka tjufvarne å de närmaste hotellen och funnit, att de bott å ett sådant vid Norra Smedjegatan, och att, ehuru de äfven aflyttat derifrån innan konstaplarne hunnit dit, de likväl sannolikt ännu funnos qvar i staden. På grund häraf beordrades samtlige för tillfället disponibla konstaplar att genast med spaningarne biträda samt i sådant afseende bevaka ej allenast Norbergs bostad ochjernbangårdarna utan äfven ställen i öfrigt, de efter sitt eget omsöme kunde finna nödiga, hvarjemte telogrammer afsändes till flera jernvägsstationer med begäran att resande å de först ankommande tågen måtte noga uppmärksammas, Åtta konstaplar voro under hela aftonen och natten sysselsatta med efterspanande af brottslingarne, hvarförutom kommissarien Johansson och öfverkonstapeln Öberg likaledes använde en god del af natten för samma ändamål. Hjert och Tektor anträffades dock icke, men man vann emellertid den upplysning att, om de ej qvarvoro i staden, de åtminstone icke hunnit långt härifrån och att de sannolikt ämnade sig till Norrköping. I följd bäraf beordrades tvenne konstaplar att medfölja hvarje under morgonen och förmiddagen söderut gående bantåg, så långt som till Bödertelje, för att tillse om Hjert och Tektor skulle, efter att möjligen hafva gående lemnat staden, ämna stiga på å någon af mellanstationerna, Redan vid Liljeholmen anträffades och greps Hjert af öfverkonstapeln Öberg samt konstaplarne Grundström och Risberg. Derefter afgingo tre andra konstaplar, nemlieu J. A. Björkander C. L. Jonsson och C. T. rardtman, med blandade tåget till. Södertelje, för Tektors cfterspanande, Konstaplarne A. Andersson, T. 0. Grundström och C. M. Rosenberg medföljde åter ett senare gående godstå; till Huddinge, vid hvilken station de urstego oc till fots återvände till Stockholm i förhoppning att under vägen möta Tektor, De till Södertelje afresta konstaplarne hade att der bevaka såväl öfre som nedre stationen samt ångbåtarne. I hvilken ordning de skulle besöka dessa ställen samt hvar de skulle uppebålla sig måste naturligtvis öfverlemnas åt dem sjelfva att afgöra. Då deantogo att, eftersom Hjert och Tektor icke voro i sällskap på morgonen, de möjligen stämt möte innei staden Södertelje, förevisade de ett medhafdt fotografikort af Tektor för jernvägsbetjoningen vid öfre Södertelje eller Saltskogs station, med anhållan om underrättelse till Södertelje station i händelse Tektor skulle anlända till öfre stationen, hvarefter de begåfvo sig in i staden. Mot aftonen ankom äfven ett telegram från Saltskogs till Södertelje station med underrättelse att en person, något liknande fotografikortet, ankommit till den förstnämnda stationen och detta telegram blef konstaplarne delgifvet. Att dessa dervid uppehöllo SR å ett näringsställe är en sanning, sen detta lär g med fog kunna läggas dem till last. För det första kunde icke något gagn väntas af att stå sysslolös vid stationen, då intet tåg väntades och de för öfrigt tidt och ofta der efterhörde om någon vidare underrättelse ingått. Vidare hade de hela dygnet varit i en verksamhet af den beskaffenhet, att de skulle ha blifvit i saknad af all förtäring om de icke fått intaga sådan å någon allmän restauration. Slotligen antogo de, och detta på goda skäl, att om Hjert och Tektor stämt möteiSödertelje sammanträffandet sannolikt skulle ske å nägon krog. Sedan konstaplarne erbållit del aftelegrammet, skyndade de till öfre stationen, der personeni fråga för dem utpekades. Innan dehunnitfram tillhonom och innan någon af FA aja Jagar ord ttrat det ringasto om att ett eller annat särskildt försigtighetsmått (på sätt W. uppgifvit) vore af nöden, kastade sig Tektor genast vid åsynen af konstaplarne öfver ett stängsel ned på den betydligt lägre liggande landsvägen och sökte fly, men eftersattes såväl af konstaplarne som tre personer af jernvägsbetjeningen, af hvilka sistnämde en emellertid nästan genast stannade. Då konstaplarne och de två andra af Somyägsbotjöningen nära wophunnit den flyende, hotade denne dem att, om de vidare förföljde honom, skjuta dem, vid hvilket hot en af jernvägsbetjeningen, ehuru beväpnad med en stör, den han af konstaplarne uppmanades att använda, sprang ned i ett dike, fastän han var flyktingen värmast, och den andre minskade farten, hvaremot konstaplarne fortsatte förföljandet och grepo flyktingen, hvilken dervid befanns vara Tektor. Konstapeln Gardtman, som först upphann Tektor, tilldelade honom visserligen då han hunnit Tektor på en käpplängds afstånd ett slag för att sålunda hindra honom att sätta i verket hotelsen att skjuta, men detta skedde innan och ej, som W. uppgifvit, efter det Tektor fasttagits; och denna hotelse var för öfrigt icke ett tomt skrämskott, efter hvad den skarpladdade dubbelpistol, som derefter från Tektor anhölls, bevisar. Skulle också nämda slag icke oundgängligen afbehofvet påkallats, torde i allt fall Gardtman icke böra klandras derför, då man besinnar ifvern vid förföljandet och brottslingens djerfya sinnesart. , Af ofvanstående berättelse — hvilken iafseende å förloppet vid Tektors gripande grundar sig ä konstaplarne Björkanders, Jonssons och Gardtmans uppgifter, dem jag föringen del har skäl att misstro, enär jag alltic funnit dessa konstäplar trovärdiga oeh pålitliga — torde framgå att om ock man gerna och tacksamt erkänner det uppmärksamma biträde, jernvägsbetjeningen vid Saltskogs station lemnade, det LE resultatet dock i främsta rummet måste tillskrifvas polispersonalens åtgöranden, 5 Huruvida öfverståthållareembetet; på sätt redaktionen önskar, skulle gifva jernvägsbetjeninen någon belöning för biträde, är en fråga, Framed jag ieke eger att taga befattning; men jag tillåter mig dock erinra hurusom de här i staden gjorda sammanskott varit afsedda till utdelning uteslutande bland Stockholms polispersonal; hurusom vidare de grofva brott, på grund af hvilka detektiva polisens spaningar efter Fjert och Tektor egt rum, begåtts, icke i Stockholm utan kf vardapteleraet inom Linkö ings och Gotlands län, och hurnsom vid sådant förbållande man icke torde å öfverståtbållareembetet böra ställa det anspråk att embetet skulle vidkännas kostnaden för utdelande af andra penningbelöningar än dem embetet ansett sig böra tilldela några af sina underlydande. Efter mitt förmenande torde det vara en omsorg för vederbör rande myndigheter i nämda län att bereda de belöningar som mi af Hjort: och