han kunde vara i behof, har generalens förutvarande stabschef känt sig uppfordrad att i tidningen Sentinella Garibaldina offentliggöra följande skrifvelse: Det är icke sannt att den itallenska regeringen aldrig fhar tänkt på general Garibaldi, ty len har såväl år 1860 som efter 1866 års fälttå; erbjudit honom den högsta militäriska rang oc deremot svarande gage. Regeringen uppårog. åt mig, såsom generalstabschef för den frivilliga kåren, att för honom framställa detta anbud, genom hvilket han icke ålades någon aktiv tjenst I hären. Dessutom ålade den dåvarande krigsministern, general Cugia, mig att erbjuda Garibaldi en hög grad af orden Savoyen, med hvilken följa ansenliga inkomster: Såsom jag förut såg, afslog emellertid Garibaldi såväl det ena som det andra. Fabrici. Som bekant har Garibaldi vid de nu afslutade valen till italienska parlamentet uppstälts såsom kandidat på tre särskilda ställen. På den till honom ställda uppmaningen att mottaga val i Traslevere-distriktet svarade han följande: Caprera den 28 okt. Mina vänner! Jag återgäldar eder helsning af hela mitt hjerta. Försvagad.af ålder och missmod, behöfves det verkligen Roms mäktiga stämma för att ånyo framkalla mig på valplatsen, icke såsom 1849 för att i förening med eder försvara Janiculi heliga kulle, utan för att med enade krafter kämpa för rättens grundsatser. Bröder! varen helsade. Eder G. Garibaldi