han kunde vara i behof, har generalens
förutvarande stabschef känt sig uppfordrad
att i tidningen Sentinella Garibaldina offent-
liggöra följande skrifvelse:
Det är icke sannt att den itallenska regerin-
gen aldrig fhar tänkt på general Garibaldi, ty
len har såväl år 1860 som efter 1866 års fälttå;
erbjudit honom den högsta militäriska rang oc
deremot svarande gage. Regeringen uppårog. åt
mig, såsom generalstabschef för den frivilliga
kåren, att för honom framställa detta anbud,
genom hvilket han icke ålades någon aktiv tjenst
I hären. Dessutom ålade den dåvarande krigs-
ministern, general Cugia, mig att erbjuda Gari-
baldi en hög grad af orden Savoyen, med hvil-
ken följa ansenliga inkomster: Såsom jag förut
såg, afslog emellertid Garibaldi såväl det ena
som det andra. Fabrici.
Som bekant har Garibaldi vid de nu af-
slutade valen till italienska parlamentet upp-
stälts såsom kandidat på tre särskilda stäl-
len. På den till honom ställda uppmanin-
gen att mottaga val i Traslevere-distriktet
svarade han följande:
Caprera den 28 okt.
Mina vänner!
Jag återgäldar eder helsning af hela mitt
hjerta. Försvagad.af ålder och missmod, behöf-
ves det verkligen Roms mäktiga stämma för att
ånyo framkalla mig på valplatsen, icke såsom
1849 för att i förening med eder försvara Jani-
culi heliga kulle, utan för att med enade krafter
kämpa för rättens grundsatser. Bröder! varen
helsade. Eder G. Garibaldi