troll öfver förvaltningen hade icke förefunnits och hr Duvernois hade handlat helt och hållet gjelfrådigt. Ett telegram från Paris, dateradt den 13 dennes, förmäler att en mängd parlamentariska möten skulle komma att hållas innevarande vecka i Paris. Dean högra centern gkulle som i tisdags sammanträda hos hertig de Broglie, yttersta högern hos hr de Carayon-Latour och högern hos hr de Kerdrel. I Frankrike har nyligen utkommit ett arbete gom derstädes väckt en ofantlig uppmärksamhet. Det är en biografi öfver Mac Makon, försedd med hans porträtt och namns teckning — alltsammans för:1 frank 25 centimer, hvilket ejj kan sägas vara dyrt, då boken är ganska väl skrifven och porträttet också rätt väl gjordt. Boken har blifvit med posten öfversänd till alla Frankrikes folkskollärare — utom de som tillhöra de religiösa kongregationerna — med begäran att de skola verka för dess spridning, sedan de tagit kännedom om det exemplar som de sjelfva få till skänks. För att ytterligare sporra deras nit få de löfte om en provision af 20 centimer för hvarje subskribent och dessutom belöningsmedaljer. När man betänker att Frankrike har öfver 40,000 folkskollärare af lekmannaklassen, är det lätt att räkna ut hvilket ansenligt förlagskapital denna propaganda erfordrar. Hvarifrån komma alla desza penningar? Det icke minst kuriösa är att författaren till lefverneshistories, efter alt ha sökt konstatera partiernas i nationalförsamlingen vanmakt att upprätta någonting definitivt i regeringsväg, låta förstå att folket skuile finna gig bäst belåtet med a!t behålla hvad det har och kanske skulle vara böjdt att uppstämmå samma rop som författaren ger till titel åt ett af sina kapitel: Lefvo kung Magenta I4. Emile. de Girardin hor nu i egenskop af ny redaktör för tidningen La France offentliggjort sitt politiska program. Det lyder sålunda: Förlängning af det personliga septennatet till 1880; nationalförsamlingens prolongation till 1880; men med uteslutande odegislativ befogenhet; upphäfvändet af belägringstillståndet i Paris; i mars 1880 utskrifvas öfver hela Jandet direkta val till en konstituerande församling. Ehutu Pays påstålt åti det icke finnes någon bittrare fiende till kejsardömet än hertig Decazes, berättar Bien Public att han nyligen deltagit i två widdgar hos br de Fourtou, den bonspartistiske ministerkandidaten, gom säges skola ingå i kabinettet Broglie. . r x a Kölnische Zeitung för i lördags kommenterar på följande sätt Disraelis bekanta tal i Guildhall vid lordmayorsbanketten den 9 november: Lord Palmerstons berömda talang som skåltalare bestod just deruti, att han alltid uppfattade landets ställning från den bästa sidan och genom muntra infall försatte de närvarande i en glad sinnesstämning. Denna sed har hr Disraeli endast till en del blifvit trogen. Hvad de inre angelägenheterna angår, så framställde han dem, såsom seden alltid varit, i den mest rosenfärgade dager, men det sätt, hvarpå han talade om e yttre angelägenheterna, var deremot högst ovanligt... Enär de ntländska makternas representanter äfven-pläga vara hedersgäster vid lordmayorsbanketten, så undvika de engelska rninistrarne vanligen i sina tal allt som skulle kunna stöta en främmande makt. Hr Disraeli har synbarligen icke låtit binda sig af denna vana. Vi kunna visserligen icke bevisa att Disraeli; då han talade om de engelska arbetareklassernas säkerhet till lif: och egendom, syftade på den Arnitnska affären, men alldenstund de engelska tidningarne icke mihdre än de tyska dagligen sysselsätta sig:med denna sak, så måste hvar och en tro på en sådan: hänsyftning; hvilken; rent ut sagdt, var opassande i den engelska premierministerns namn, ty han vet lika litet som vi om grefve Arnims arrestering var godtycklig. Antagligen vär det den uppmärksåmhet, som vid den ifrågavarande banketten visades den franske ambassadören; grefve de Jarnac, som-satt: den ärade tyska tidningen i misshumör:; E Detoförljudes att ett nytt: centralorgan för de tyska ärbetareföreningarne från oca med: den 1 janiari 1875 skall utkomma i Hamburg under namn af Socialdemokratische Zeitung. Den allmänna tyska arbetäreföreningensördförande; hr Hasenclever, hvilken förlagt medelpunkten för sin verksamhettill Bremen, sedan nämda arbetareförening blifvit förbjuden: in Berlinj kommer ratt redigera denna tidning. Skälet hvarför Hasenclever nu valt Hambåarg till sin hufvudstation säges vara det,: att -den sovialdemokratiska agitationen ingenstädes funnit en mera tacksam jordmån än i Holstein och södra delen af Schleswig... National-Zeitungs korrespondent påstår att socialismen erhållit en så stor utbredning i hertigdömena, emedan derstädes herrskar en så utpreglad kastanda bland de Högre samhällsklasserna, att dessa icke förmå att leda den lägre befolkningen. Såsom män tordeerinra sig, segrade det gocialdemokratiska partiet vid sista riksdagsmannavalet i Altona; i -Hamburg var det med kaspp nöd som den. natiowalliberala kandidaten erhöll majoritet. Grefve Arnim lärer, enligt hvad Kreuzs zeitung upplyser, vara sängliggande till följd af ett Hörvlidande. : Vid tredjo.-behandlingen af det för den tyska riksdågen framlagda förslaget angående rättegångsspråket i Tlsåss-Lothringen begärdes ordet åter-af den elsassiske deputeraden Guerber, hvilket vidhöll sitt yrkande; att, ickexsrikskansleren utan riksdagen Ey RI I RR Rs 42001. OH