troll öfver förvaltningen hade icke förefun-
nits och hr Duvernois hade handlat helt och
hållet gjelfrådigt.
Ett telegram från Paris, dateradt den 13
dennes, förmäler att en mängd parlamentari-
ska möten skulle komma att hållas inneva-
rande vecka i Paris. Dean högra centern
gkulle som i tisdags sammanträda hos hertig
de Broglie, yttersta högern hos hr de Ca-
rayon-Latour och högern hos hr de Kerdrel.
I Frankrike har nyligen utkommit ett ar-
bete gom derstädes väckt en ofantlig upp-
märksamhet. Det är en biografi öfver Mac
Makon, försedd med hans porträtt och namns
teckning — alltsammans för:1 frank 25
centimer, hvilket ejj kan sägas vara dyrt,
då boken är ganska väl skrifven och por-
trättet också rätt väl gjordt. Boken har
blifvit med posten öfversänd till alla Frank-
rikes folkskollärare — utom de som tillhöra
de religiösa kongregationerna — med begä-
ran att de skola verka för dess spridning,
sedan de tagit kännedom om det exemplar
som de sjelfva få till skänks. För att yt-
terligare sporra deras nit få de löfte om en
provision af 20 centimer för hvarje subskri-
bent och dessutom - belöningsmedaljer. När
man betänker att Frankrike har öfver 40,000
folkskollärare af lekmannaklassen, är det
lätt att räkna ut hvilket ansenligt förlagska-
pital denna propaganda erfordrar. Hvari-
från komma alla desza penningar? Det icke
minst kuriösa är att författaren till lefver-
neshistories, efter alt ha sökt konstatera par-
tiernas i nationalförsamlingen vanmakt att
upprätta någonting definitivt i regeringsväg,
låta förstå att folket skuile finna gig bäst
belåtet med a!t behålla hvad det har och
kanske skulle vara böjdt att uppstämmå
samma rop som författaren ger till titel
åt ett af sina kapitel: Lefvo kung Ma-
genta I4.
Emile. de Girardin hor nu i egenskop af
ny redaktör för tidningen La France offent-
liggjort sitt politiska program. Det lyder
sålunda: Förlängning af det personliga sep-
tennatet till 1880; nationalförsamlingens pro-
longation till 1880; men med uteslutande
odegislativ befogenhet; upphäfvändet af be-
lägringstillståndet i Paris; i mars 1880 ut-
skrifvas öfver hela Jandet direkta val till en
konstituerande församling.
Ehutu Pays påstålt åti det icke finnes nå-
gon bittrare fiende till kejsardömet än hertig
Decazes, berättar Bien Public att han nyli-
gen deltagit i två widdgar hos br de Four-
tou, den bonspartistiske ministerkandidaten,
gom säges skola ingå i kabinettet Broglie.
. r x
a
Kölnische Zeitung för i lördags kommen-
terar på följande sätt Disraelis bekanta tal
i Guildhall vid lordmayorsbanketten den 9
november:
Lord Palmerstons berömda talang som skål-
talare bestod just deruti, att han alltid uppfat-
tade landets ställning från den bästa sidan och
genom muntra infall försatte de närvarande i en
glad sinnesstämning. Denna sed har hr Disraeli
endast till en del blifvit trogen. Hvad de inre
angelägenheterna angår, så framställde han dem,
såsom seden alltid varit, i den mest rosenfär-
gade dager, men det sätt, hvarpå han talade om
e yttre angelägenheterna, var deremot högst
ovanligt... Enär de ntländska makternas repre-
sentanter äfven-pläga vara hedersgäster vid lord-
mayorsbanketten, så undvika de engelska rnini-
strarne vanligen i sina tal allt som skulle kunna
stöta en främmande makt. Hr Disraeli har syn-
barligen icke låtit binda sig af denna vana. Vi
kunna visserligen icke bevisa att Disraeli; då
han talade om de engelska arbetareklassernas
säkerhet till lif: och egendom, syftade på den
Arnitnska affären, men alldenstund de engelska
tidningarne icke mihdre än de tyska dagligen
sysselsätta sig:med denna sak, så måste hvar
och en tro på en sådan: hänsyftning; hvilken;
rent ut sagdt, var opassande i den engelska pre-
mierministerns namn, ty han vet lika litet som
vi om grefve Arnims arrestering var godtycklig.
Antagligen vär det den uppmärksåmhet,
som vid den ifrågavarande banketten visa-
des den franske ambassadören; grefve de
Jarnac, som-satt: den ärade tyska tidningen
i misshumör:;
E Detoförljudes att ett nytt: centralorgan
för de tyska ärbetareföreningarne från oca
med: den 1 janiari 1875 skall utkomma i
Hamburg under namn af Socialdemokratische
Zeitung. Den allmänna tyska arbetäreför-
eningensördförande; hr Hasenclever, hvilken
förlagt medelpunkten för sin verksamhettill
Bremen, sedan nämda arbetareförening blif-
vit förbjuden: in Berlinj kommer ratt redigera
denna tidning. Skälet hvarför Hasenclever
nu valt Hambåarg till sin hufvudstation sä-
ges vara det,: att -den - sovialdemokratiska
agitationen ingenstädes funnit en mera tack-
sam jordmån än i Holstein och södra delen
af Schleswig... National-Zeitungs korrespon-
dent påstår att socialismen erhållit en så
stor utbredning i hertigdömena, emedan der-
städes herrskar en så utpreglad kastanda
bland de Högre samhällsklasserna, att dessa
icke förmå att leda den lägre befolkningen.
Såsom män tordeerinra sig, segrade det
gocialdemokratiska partiet vid sista riksdags-
mannavalet i Altona; i -Hamburg var det
med kaspp nöd som den. natiowalliberala
kandidaten erhöll majoritet.
Grefve Arnim lärer, enligt hvad Kreuzs
zeitung upplyser, vara sängliggande till följd
af ett Hörvlidande. :
Vid tredjo.-behandlingen af det för den
tyska riksdågen framlagda förslaget angå-
ende rättegångsspråket i Tlsåss-Lothringen
begärdes ordet åter-af den elsassiske depu-
teraden Guerber, hvilket vidhöll sitt yr-
kande; att, ickexsrikskansleren utan riksdagen
Ey
RI I RR Rs 42001. OH