-— VU
.— Fiender, just derför att vii-lro brö-
der! genmälde . don .. Alvar, idetihan drog
sin värja. Bröder genom min nyster! NT sänt!
garde. on Fernandi a: l
et är, sade jag — mi i.vet.-det nog
— en, nppmaning, som--man aldrig: behöft
göra mig två gånger; men jag får verkligen
tillstå, att jag väntat, det: nisförät skulle
säga mig skälet, hvarför: ni fioner denna
gtrid nödig. Jag skulle gerneav vilja Iveta
hvad det; är som ioså hög grad:retet er,
don Alvar. Hvilken. anledning här ni att
beklaga er öfver mig? v
rna Jagn har. så . mångas anledningatj, att
jag: helst vill, förtiga ..dem; ty genom att
återkalla dem i mitt minne skulle jag lida
alltför myckat, Nejy låt mig: så-gerna ge!
nast. altvå denna grufliga oförrätt med ditt
blod. Fram med värjany Fernandl;
Jag, kände icke, igen mig sjelf; så lugn
var jag under hans. vrede. med så mycken
köld åhörde jag hans utmaning.
— Jag skoil icke. slåss med.er, nade: jag
till honom, förrän jag får.veta hvarför jag
skall slåss.
Han framtog ur tin ficka en bundt bref.
:- Känner ni igen dessa papper ?; frå.
gade han.
Jag ryste,
— Kasta dem å marken, sade jag, så
skall jag; va upp HAV
ton Se här, tag dem oc läst: i