Tr VIAJFAVLUDLALTB JV VHaUSBUYIE -
Professor , I, Bossander har alltså
med 1,335 röster blifvit utsedd till riksdags-
man i Andra kammaren för Stockholms stad.
I ledigheten efter hr S. A. Hedin.
TREE
Mristasbildens uppkomst.
Katakomberna.
(Prof. Dielrichsoas föreläsningar.)
Den gudomliga uppfostringen af mennisko-
slägtet började ej med den dag, då Kristus
uppenbarade sig här på jorden. Hvarje religion
här sin sanning inneboende i sig, och äfven
i de äldsta folkens religion finnes det i viss
mening en gudomlig uppenbarelse.
Vid den tidpunkt, tal nu vidrörde, äro
antikens dagar förbi, sedan den alstrat sitt
bästa. Men i stället uppenbarade sig vid
Jordans strand en, för hvilken alla verldens
viso förblekna. Den konstform, som vid och
efter Kristi uppträdande var den herrskande,
var hednisk, och af kyrkofäderna betrakta-
des den med oblida ögon. Dock bildade sig
ur densamma efter hand hvad man kan kalla
en kristlig olymp, ty kring Kristus grupperade
sig helgoneng bilder, liksom de öfriga gu-
darnes kring Zevs, Nu är frågan den: hvar-
ifrån togo de äldste kristne sina former?
Evangelium är tyst; hvarifrån hemtades då
af do kristna konstnärerna stoff och inspira-
tion, hvarifrån togo de först och främst Kri-
stustypen? Denna typ har naturligtvis tven-
ne perioder, barnets och mannens, men det
är endast den senare, hvarmed vi här hafva
att sysselsätta oss. En naturlig sak är att
de äldste kristne ej genast bröto med de
gamla föreställningarne och med allt som om-
gaf dem; och det område, der de samman-
träffade med de gamle, var fantasiens. Sjelf-
va apostlarne begagnade sig i sina bilder af
antiken; huru mycket mer skulle då ej de andre
kristne göra det? Katakomberna innehålla
talrika bevis härpå. Visserligen visade sig
der i början en stor skygghet att bildligt
framställa Kristi person, och skälen härför
ville tal. indela i estetiska, religiösa och po-
litiska. Det estetiska skälet för denna mot-
vilja var att man ej fann någon typ nog
ädel att tjens till förebild för Kristus, och
här ligger just den första brytningen mellan
det antika och det romantiska idealet. Det
religiösa skälet var fruktan för en afgudisk
dyrkan af Kristi bild, och det politiska fruk-
fan att man gevom att framställa densamma
gkulle utsätta Kristi heliga person för hed-
ningarnes hån och begabberi. — Men då
man ej ville och kunde framställa Kristus
sjelf, tog man sin tillflykt till symboliska
framställningar af honor, hbvarmed man smyc-
kade de dödas grafvar. För dessa symboli-
gka framställningar måste man tillgripa anti-
kons lexikon, och det var äfven just efter
detta som den förste kristne prydde sina af-
lidnas prifter, utan att tänka på att han
midt ibland dessa införde de hedniska gu-
darne. — Vidare begagnade man sig i ka-
takomberna, likaledes för att ej utsätta Kri-
giusbilden för hån, af monogrammer, hvaraf
talaren visade några exempel. Urbilden till
dessa monogrammer finnes på hedniska mynt
i myntmästareng namp. Bland de monogram,
man begagnade, voro äfven de grekiska be-
gynnelsebokstäfverna till namnet Jesus, 1. H.
N., bvaraf man sedan gjort Jesus hominum I
salvator eller In hoc sigmum. — En annan I
symbol af Kristus var ena fisk. Redan i del
BSibyllinska böckeroa och de Talmudiska
skrifterna finner man en anspelning härpå.
Enligt de senare gkulle Kristus födas under I
Jupiters och Saturni konjunktion i Fiskar-
nes tecken. Nu kunde det vara iotressant
nog att veta, om under Kristi födelsenatt
tvönna atjernor bildade en sådan konjunk-
tion, att den kunde motsvara den Bethle-
bomsstjerna, som i bibeln omtalas. Den store
astronomen Kepler har äfven uträknat att
detta var fallet det år, då efter all sannolik-
het Kristus föddes. — Förutom de nu vid-
förda fones dessutom en massa andra sym-
boler af Kristus, hemtade både från gamla
testamentet och andra håll. Lammet fick
i gynnerhet snart en stor betydelse, som det
i alla tider behållit, och var denna symbol
bomtad ur hedendomen, från Odyrsevs, Her-
mes och Orpheus. Kristus kallade sig sjelf
den gode herden och som sådan finnes han I
3 otaliga afbildningar i katakomberna, gom
tydligen alla äro etterbildningar af Hörmes.
Likheten med Orpheus är slående. Liksom
Orpheus med sin sång smälte hjertat i dju-
rong bröst, så smälte Krio tus det i nationer-
nas; liksom Orpheuz stiftade de gamla myste-
rierna, stiftade Kristus de nya: Härifrån var
endast ett steg till Dionysiossmysterierna, der
vinet spelade en så stor rol. Kristus sade
ju äfven sjelf: jag är tt vinträd och min
fader är en vingårdsman,
Sålunda hade man småningom i katakom-
berna infört symboler och bilder, som alla
hade sitt ursprung i hedendonien, ehuru de
syftade på Kristus. Nyttan häraf var, att
om hedningarne nedträngt i katakomberna,
så funno de ej slagtade lik af qvinnor och
barn, som de trott, utan framställningar:ur de
gamla mysterierna, 0. 5. v., allt för dem väls
bekanta saker.
Kristustypen - framstår sålunda under de
bilder, vi omtalat, men den är derjemte en
ungdomlig typ. I medeltiden får typen ett
äldre, domarelikt utssende, men hos Michel
Angelo återgår den till Apollotypen.
Då kristendomen genom Konstantin den
storsg blifvit upphöjd till statsreligion, upp-
stodo som bekant skarpa strider mellan de
kristne om Kristi person och väsende. Snart
råkade man äfven i strid om hans: utseende.
Var Kristus ex skön, herrlig uppenbarelse
eller dolde han sig under ett obetydligt
yttre? Man tvistade om huruvida Kristus
var vacker eller ful, och man sökte hjelp af
ovangelii vittnesbörd. Å ena sidan åbero-
pade man sig på Esaias profetia, å andra
sidan citerade man David. Under denna
strid uppstod nu frågan om man verkligen
bar någon originalbild af Kristus, eller hvar
skola vi i motsatt fall finna urbilden till det
allmänt antagna Kristusperträttet? De gamla
bilderna af Kristus äro dels de, som ag
i katakomberna, dels de, som stämma med
antikens typ, och slutligen en gawmäl bild
feon slatat af 4. allar AN0-talat Man finner