Tr VIAJFAVLUDLALTB JV VHaUSBUYIE Professor , I, Bossander har alltså med 1,335 röster blifvit utsedd till riksdagsman i Andra kammaren för Stockholms stad. I ledigheten efter hr S. A. Hedin. TREE Mristasbildens uppkomst. Katakomberna. (Prof. Dielrichsoas föreläsningar.) Den gudomliga uppfostringen af menniskoslägtet började ej med den dag, då Kristus uppenbarade sig här på jorden. Hvarje religion här sin sanning inneboende i sig, och äfven i de äldsta folkens religion finnes det i viss mening en gudomlig uppenbarelse. Vid den tidpunkt, tal nu vidrörde, äro antikens dagar förbi, sedan den alstrat sitt bästa. Men i stället uppenbarade sig vid Jordans strand en, för hvilken alla verldens viso förblekna. Den konstform, som vid och efter Kristi uppträdande var den herrskande, var hednisk, och af kyrkofäderna betraktades den med oblida ögon. Dock bildade sig ur densamma efter hand hvad man kan kalla en kristlig olymp, ty kring Kristus grupperade sig helgoneng bilder, liksom de öfriga gudarnes kring Zevs, Nu är frågan den: hvarifrån togo de äldste kristne sina former? Evangelium är tyst; hvarifrån hemtades då af do kristna konstnärerna stoff och inspiration, hvarifrån togo de först och främst Kristustypen? Denna typ har naturligtvis tvenne perioder, barnets och mannens, men det är endast den senare, hvarmed vi här hafva att sysselsätta oss. En naturlig sak är att de äldste kristne ej genast bröto med de gamla föreställningarne och med allt som omgaf dem; och det område, der de sammanträffade med de gamle, var fantasiens. Sjelfva apostlarne begagnade sig i sina bilder af antiken; huru mycket mer skulle då ej de andre kristne göra det? Katakomberna innehålla talrika bevis härpå. Visserligen visade sig der i början en stor skygghet att bildligt framställa Kristi person, och skälen härför ville tal. indela i estetiska, religiösa och politiska. Det estetiska skälet för denna motvilja var att man ej fann någon typ nog ädel att tjens till förebild för Kristus, och här ligger just den första brytningen mellan det antika och det romantiska idealet. Det religiösa skälet var fruktan för en afgudisk dyrkan af Kristi bild, och det politiska frukfan att man gevom att framställa densamma gkulle utsätta Kristi heliga person för hedningarnes hån och begabberi. — Men då man ej ville och kunde framställa Kristus sjelf, tog man sin tillflykt till symboliska framställningar af honor, hbvarmed man smyckade de dödas grafvar. För dessa symboligka framställningar måste man tillgripa antikons lexikon, och det var äfven just efter detta som den förste kristne prydde sina aflidnas prifter, utan att tänka på att han midt ibland dessa införde de hedniska gudarne. — Vidare begagnade man sig i katakomberna, likaledes för att ej utsätta Krigiusbilden för hån, af monogrammer, hvaraf talaren visade några exempel. Urbilden till dessa monogrammer finnes på hedniska mynt i myntmästareng namp. Bland de monogram, man begagnade, voro äfven de grekiska begynnelsebokstäfverna till namnet Jesus, 1. H. N., bvaraf man sedan gjort Jesus hominum I salvator eller In hoc sigmum. — En annan I symbol af Kristus var ena fisk. Redan i del BSibyllinska böckeroa och de Talmudiska skrifterna finner man en anspelning härpå. Enligt de senare gkulle Kristus födas under I Jupiters och Saturni konjunktion i Fiskarnes tecken. Nu kunde det vara iotressant nog att veta, om under Kristi födelsenatt tvönna atjernor bildade en sådan konjunktion, att den kunde motsvara den Bethlebomsstjerna, som i bibeln omtalas. Den store astronomen Kepler har äfven uträknat att detta var fallet det år, då efter all sannolikhet Kristus föddes. — Förutom de nu vidförda fones dessutom en massa andra symboler af Kristus, hemtade både från gamla testamentet och andra håll. Lammet fick i gynnerhet snart en stor betydelse, som det i alla tider behållit, och var denna symbol bomtad ur hedendomen, från Odyrsevs, Hermes och Orpheus. Kristus kallade sig sjelf den gode herden och som sådan finnes han I 3 otaliga afbildningar i katakomberna, gom tydligen alla äro etterbildningar af Hörmes. Likheten med Orpheus är slående. Liksom Orpheus med sin sång smälte hjertat i djurong bröst, så smälte Krio tus det i nationernas; liksom Orpheuz stiftade de gamla mysterierna, stiftade Kristus de nya: Härifrån var endast ett steg till Dionysiossmysterierna, der vinet spelade en så stor rol. Kristus sade ju äfven sjelf: jag är tt vinträd och min fader är en vingårdsman, Sålunda hade man småningom i katakomberna infört symboler och bilder, som alla hade sitt ursprung i hedendonien, ehuru de syftade på Kristus. Nyttan häraf var, att om hedningarne nedträngt i katakomberna, så funno de ej slagtade lik af qvinnor och barn, som de trott, utan framställningar:ur de gamla mysterierna, 0. 5. v., allt för dem väls bekanta saker. Kristustypen framstår sålunda under de bilder, vi omtalat, men den är derjemte en ungdomlig typ. I medeltiden får typen ett äldre, domarelikt utssende, men hos Michel Angelo återgår den till Apollotypen. Då kristendomen genom Konstantin den storsg blifvit upphöjd till statsreligion, uppstodo som bekant skarpa strider mellan de kristne om Kristi person och väsende. Snart råkade man äfven i strid om hans: utseende. Var Kristus ex skön, herrlig uppenbarelse eller dolde han sig under ett obetydligt yttre? Man tvistade om huruvida Kristus var vacker eller ful, och man sökte hjelp af ovangelii vittnesbörd. Å ena sidan åberopade man sig på Esaias profetia, å andra sidan citerade man David. Under denna strid uppstod nu frågan om man verkligen bar någon originalbild af Kristus, eller hvar skola vi i motsatt fall finna urbilden till det allmänt antagna Kristusperträttet? De gamla bilderna af Kristus äro dels de, som ag i katakomberna, dels de, som stämma med antikens typ, och slutligen en gawmäl bild feon slatat af 4. allar AN0-talat Man finner