garen infunnit sig å torget och der sett sex
svin på en vagn och två svin på en annan
mindre vagn, alla mer än tillbörligt samman-
packade, särdeles de på den mindre vagnen;
att rep varit bundna om benen på de sex
svinen så hårdt, att blodet ej kunnat cirku-
lera och att benen nedanför banden varit
svartblå; att ett af svinen haft på ryggen ett
sår, troligen föranledt af skafning mot vagns-
karmen: att svinens behandling ej kunnat
betraktas annorlunda än såsom djurplågeri;
samt att Nilsson på fråga medgifvit, att vag-
nen med de två svinen tillhörde honom.
Kustsergeanten Lagercrantz: att svinen
varit sammanpackade och bundna, på sätt
vittnet Kullberg berättat, och att vittnet sett
blod rinna ned åt fötterna på svinen.
Rådlusrätten yttrade enligt utslag den 2
december 1872: att som Nilsson vore lagligen
öfvertygad om åtalade förseelse, dömdes han,
jeomlikt 18 kap. 16 8 strafflagen, att derför
böta 100 rdr. -
Nilsson besvärade sig i hofrätten öfver
Skåne och Blekinge och yrkade befrielse från
åtalet, då icke styrkt vore, att han med grym-
het behandlat svinen.
Hofrätten fann, enligt utslag den 21 febr.
1873, skäl icke hafva förekommit, ledande till
ändring i rådhusrättens utslag.
Underdånig talan fullföljdes af Nilsson.
Målet föredrogs den 18 september 1873 in-
för Högsta domstolen, hvars flesta ledamöter
(justitieråden Naumann, von Hofsten, Olive-
crona,. Lagerstråle och Strandberg) funno
ej skäl att göra annan ändring i hofrättens
utslag, än att de klaganden i målet ådömda
böter nedsattes till tjugo rdr rmt.
Justitieråden Abnqvist och Wretman
yttrade: att som det, emot klagan-
dens bestridande, icke kunde anses ådaga-
lagdt, att klaganden vid behandling af ifrå-
gavarande kreatur visat uppenbar grymhet,
pröfvade justitieråden skäligt, med ändring
af domstolarnes beslut, befria klaganden från
honom ådömda böter.