201 SHALLETl,; Nan Intorpassades till lanscelllangelset för att der afbida ransakning och dom. — Utrikes-Nyheter, I Berlin tviflade man ännu i början af förra veckan om att furst Bismarck skule befiona sig så väl, att han kunde närvara vid riksdagens öppnande. Såsom vi redan havs berättat, var dock rikskansleren närvarande vid den bögtidliga akten; det var han som lemnade kejsaren trontalet i handen, och efter uppläsningun af detsamma yttrade han: På hans majestäts, kejsarers, befallning förklarar jag den tyska riksdagen öppnad. Fursten var vid tillfället något blek, mea för öfrigt syntes han befinna sig väl. Af riksdagens 383 medlemmur hade till öpprandet infunnit sig endast 170 och först påföljande dag var det antel närvarande, som fordras för besluts fattande. Vid presidentvalet i lördegs hafva de två talrikaste partierna, de nätionalliberale och framstegspartiet, dritvit sgevom hvartdera sin vice president, såsom telegenten redar meddelat; den nationalliberale bairaren friherre Schenk von Stauffenberg valdes till förste vics president med 144 röster ocu professor Heenre!, börande till framstegspartiet, till andra vice president med 153 röster. Centrumspartiet, hufvud: sakligen bestående af de klerikale, hade uppställt Reichensperger såsom sin kandidat men nödgades uppgifva honom. Detta parti, som för närvarande räknar icke falit hundra medlemmar, har icke utsigt att kunna genomföra någon del af sitt program, så vida det icke kau törmå vosiaka medlemmar uf frams egspmtiet . atv ansluta sig tiu centern rörande sådana förslag, som stå tilsammans med ds radik:la principer, hvilka utgöra skiljepuokten mellan de sationsiliberale och f-smstegspartiot. Denna taktik försökte contrumspatiet redan under förra sessionen och den lärer komma ätt fallföljas vid ett behådadt förslag angående statens och kyrkans fu!lständiga åtskiljande efter amerikanskt mönster. . Detta förslag står visserligen i fullkomlig harmoni med de radikales och äfven de fleste. -liberalesuppfattning, dock med den åt. skilnad att dessa traktioner i Tyskland liksom annorstädes fordra att staten skall bibehålla en aigörande myndighet öfver kyrkan äfven efter skilsmessan, särskildt i fråga om eganderättsliga förhållauden, och att kyrkan icke må ega rättighet att organisera gig såsom en sjelfständig makt vid sidan af staten. Men det finnes icke mycken utsigt för åstadkommandet af en dylik ordning; då de li berala portierna äro för kloka att låta fånga sig i sina egna konseqvensers nät, torde det klerikala centrumspartiet icke komma längre med sitt förslag är att det får ett kärt tillfälle att säga regeringen och de Kberale åtskilliga giftigheter. De klerikales naturliga bundsförvandter i oppositionen mot regeringens politik äro fortfarande de gammalkonservative och poJackarno samt andra separatister och partikularister. Dessas antal är emellertid icke stort, i synnerhst numera, gedan flertalet af de konservative har bildat ett nytt purti under namn af de fri-kons ervative, hvilkas af tillgifvenhet för Bismarcks nationella politik närma sig de nationalliberale och kunna betraktas såsom det sistnämda partiets högra flygel, under det att en del af framstegspartiet utgör dess vänstra fraktion. Det är denna af flera olika elementer bestående meningsgrupp söm representerar riksdagens majoritet och som regeringen närmast har att stödja rig på för att kunna genomföra sina lagförslag, hvilka innan de pamlläggar för riksdagen hafva undergått en förberedande behandling i förbundsrådet, hvars öfverläggningar, som bekänt, icke äro offentliga. Den vigtigaste fråga, som riksdagen får att sysselsätta sig med, är militärbudgeten, hvilken ännu i förra veckan icke blifvit slutbehandlad i förbundsrådet, der den synes hafva rönt åtskilligt motstånd och sägor hafva blifvit bedsatt med en eller annan million. Mot denna nedprutning lärer krigsministern, general Kamecke, hafva energiskt protesterat och endast gifvit vika för rikskanslerens uppmaning att släppa eftor något; deremot skail furst Bismarck nu vara fullt besluten att icke gå in på några ytterligare nedsättningar af riksdagen; han säges anse militärbudgeten såsom en kabinettfråga framför någon annan. Hr Jules Simon, den bekante franske skriftställaren och fordne medlemmen af 1870 års nationalförsvarsregering, har nyligen utgifvit ett arbete under namn af Souvenirs du i septembret, Arbetet, som omfattar två band, det förra handlande om andra kejsardösa RR RR