Sveriges natur och folkiif. Stockholms Kögskolefonds föreläsningar. Doktor Hofberg höll i går sitt andrå föredrag, börjande med en teckning af Halland, 1 allmänhet karakteriseradt af sina ljunghedar, som efter svedning gifva en svag gräsväxt, hvilken: dock gemenligen snart åter förvandlas till ljunghed. Södra Halland är bebodt af eri idog befölkning; i synnerhet är qvinnäns flit beundransvärd. Länge förehadt med Danmark qvarlefde här, sedan landskapet. blef svenskt, hofveritungan ändä långt 1a i vårt århundrade. Landbondön måste ej allenast efter uppbud förrätta allt itarbete, mången gång kallades äfven, ofta nog af en nyck, genom uppbud man ur husö; härtill kom skyldigheten att lemna smårester; d. v. 8. lingon, dvastar m. m., ja t. 0. m. liljekonvaljer, allt efter herrskartes bud. Landbondehustrurna måste spiona all spånad till herregården och dessutom fullgöra åtskilliga andra onera. Böndernag ställning var följaktligen obeskrifligt svår. Tal. förde derpå-gina åhörare in i hemmet hos en hofveribonde för ännu .en mansålder tillbaka. Vi möta en ryggåsstuga i en kal, ovänlig omgifning. Tätt invid stugan stå förfallna, halfruttnade uthus, täckta liksom stugan med ljungtorf. Omkringligga de magra, ogräsbevuxna åkrarne. På en af dem hvilar träårdern, a bonden Jat vid ett hastigt uppbud från herregården. Några magra nöt och getter beta bland; ungen Inne i stugan sitter en blek qvinna, sysselsatt med spånad för herregården; och: några magra, smutsiga barn ligga i ett hörn.. Tillfrågad huru hon kan härda ut, svarar hon. att det vore bra nog, om ej allt bvadsom hopskrar pades måste lemnas till hörregården. — Efter 1870 började emellertid en bättre tiogens ordning, då rationella jordbrukare inkommo, som visste att deras egen fördel låg i landböndernag, Här gjorde talaren en utflykt. till Bohuslän, hvars skärgård han tecknade såsom en ödslig, dyster men storartad och mångskiftande labyrint. HFiskarbefolkningen; sammansatt af många olika elementer, är hård, djerf, trotsig. Den tager den goda dagen på lek och lemnar endast ett passivt motstånd mot den onda. Den har dock undergått en betydlig förändring. till detbättre genom förmildrad tulloch förändrad bränvinglagstiftning. Bostäderna visa en tvåfaldig karaktär; här ser man välbyggda målade hus, bostäder för förmögna skeppare och handlande, der usla hus kastade ut på kliphr Sommartiden ser man omkring dem skrarne i full verksamhet med sina redskaper och fngena sysselsatta med rensning af makrillen eller annan fisk. Dessa fiskelägen utgöra en liten verld för sig sjelfva. Piskotl här är af fyra slag; sill-, storoch makrillfisket samt hummeroch. ostron-tägten. Sillfsket har, som bekant, under vissa tider varit särdeles betydligt. . Under de tider, då sillen här gick till, såg man samlade skepp från alla trakter af Europa och en Liflig verksamhet rådde öfverallt, men med den rika tillgången samlades hit lycksökande fiskare från alla trakter och den rika penningetillgången födde öfyermod, slögeri och ett i alla afseenden öfverdådigt lefnadssätt. Under trenne perioder här sillen gått till, och när den försvunnit, här befolkningen sjunkit ned i det djupaste elände. Vid tanken på det dslände det rika sillfisket medfört har det händt att ängen bötänrksam skärbo önskät: Gud låte sillen ej komma igen! Tal. Koppädes dock att med den stigande upplysningen denna önskan måtte kunna alldeles vändas om: Af de öfriga fiskena är nu storfisket (långor, helgefluwdror, m. m.) det mest lönande. Det är dock ovissa skördar som hafvet gifver. Fiskaren vet ej, när han kastar ut sitt nät, om han skall få tusen eller ingen. Vesterstormarne bereda honöm dessutom plötsliga och våldsamma faror, som ofta sluta illa för fiskrarne. Makrillfsket, som endast eger rum a veckor under sommaren, är mer osäkert och ingen af hummeroch östrontägten är ringa. — Fiskaren; like väl som hvarje annan underkastad infytändet af-dei hönom omgifrande naturön, blir lätt en ögonblicköts sön, tror på slurtipen, och verksam på sjön, Blir han kör le lj på ET .ycket har visserligen härvidlag blifvit bättre sedan regeringen genom anslag åt fiskerierna tagit dessa under sitt hägn. Myecken vidskepelsevidlåder ännu fiskeribefolkningen. Tiveden bebyggdes först änder Karl IX:s skilda na randra; otillgöngliga för inflytande. Samfärdäeln möllan dem, och den -yttre verlden var sommartidensvår; bättre blef det då. vintern bredde sitt-hvita täcke öfver skog och mark: och: finnen sine skidor ag jöpa hvart Ve i hang näringsfi ö jagten, let var pod tillgång: på vildt der iskogen. Påfågeln rydde sig finnen ej. omatt spilla krut, den fångades i snaror,. eller; som örrarne; med bloss, när de låtit nersnök sig! Fisket vär äfven påsina ställen em godrinkormitktla. Som redskap begagnades i synnerhet krok öch örjenät. Boskapsskötbeln var dock hutvudi päringen. I synnerhet uppdrogos många getter. Hästar saknades deremotnästen alls deles. Deti odling finnen företog var genom svedjande. Svedjelandet inhägnades medelst de fällda och halfbrände träden. F askar efter svedjandet.utsådde nu fimren sittrofffaa och döt nå ott anandamligt sött För