Sveriges natur och folkiif.
Stockholms Kögskolefonds föreläsningar.
Doktor Hofberg höll i går sitt andrå före-
drag, börjande med en teckning af Halland,
1 allmänhet karakteriseradt af sina ljunghe-
dar, som efter svedning gifva en svag gräs-
växt, hvilken: dock gemenligen snart åter för-
vandlas till ljunghed. Södra Halland är be-
bodt af eri idog befölkning; i synnerhet är
qvinnäns flit beundransvärd. Länge förehadt
med Danmark qvarlefde här, sedan land-
skapet. blef svenskt, hofveritungan ändä långt
1a i vårt århundrade. Landbondön måste ej
allenast efter uppbud förrätta allt itarbete,
mången gång kallades äfven, ofta nog af en
nyck, genom uppbud man ur husö; härtill
kom skyldigheten att lemna smårester; d.
v. 8. lingon, dvastar m. m., ja t. 0. m. lilje-
konvaljer, allt efter herrskartes bud. Land-
bondehustrurna måste spiona all spånad till
herregården och dessutom fullgöra åtskilliga
andra onera. Böndernag ställning var följ-
aktligen obeskrifligt svår.
Tal. förde derpå-gina åhörare in i hemmet
hos en hofveribonde för ännu .en mansålder
tillbaka. Vi möta en ryggåsstuga i en kal,
ovänlig omgifning. Tätt invid stugan stå
förfallna, halfruttnade uthus, täckta liksom
stugan med ljungtorf. Omkringligga de magra,
ogräsbevuxna åkrarne. På en af dem hvilar
träårdern, a bonden Jat vid ett ha-
stigt uppbud från herregården. Några magra
nöt och getter beta bland; ungen Inne i
stugan sitter en blek qvinna, sysselsatt med
spånad för herregården; och: några magra,
smutsiga barn ligga i ett hörn.. Tillfrågad
huru hon kan härda ut, svarar hon. att det
vore bra nog, om ej allt bvad- som hopskrar
pades måste lemnas till hörregården. — Ef-
ter 1870 började emellertid en bättre tio-
gens ordning, då rationella jordbrukare in-
kommo, som visste att deras egen fördel låg
i landböndernag,
Här gjorde talaren en utflykt. till Bohus-
län, hvars skärgård han tecknade såsom en
ödslig, dyster men storartad och mångskif-
tande labyrint. HFiskarbefolkningen; sam-
mansatt af många olika elementer, är hård,
djerf, trotsig. Den tager den goda dagen
på lek och lemnar endast ett passivt mot-
stånd mot den onda. Den har dock under-
gått en betydlig förändring. till det- bättre
genom förmildrad tull- och förändrad brän-
vinglagstiftning. Bostäderna visa en tvåfal-
dig karaktär; här ser man välbyggda målade
hus, bostäder för förmögna skeppare och
handlande, der usla hus kastade ut på klip-
hr Sommartiden ser man omkring dem
skrarne i full verksamhet med sina redska-
per och fngena sysselsatta med rensning
af makrillen eller annan fisk. Dessa fiske-
lägen utgöra en liten verld för sig sjelfva.
Piskotl här är af fyra slag; sill-, stor- och
makrillfisket samt hummer- och. ostron-täg-
ten. Sillfsket har, som bekant, under vissa
tider varit särdeles betydligt. . Under de ti-
der, då sillen här gick till, såg man samlade
skepp från alla trakter af Europa och en
Liflig verksamhet rådde öfverallt, men med
den rika tillgången samlades hit lycksö-
kande fiskare från alla trakter och den rika
penningetillgången födde öfyermod, slögeri
och ett i alla afseenden öfverdådigt lefnads-
sätt. Under trenne perioder här sillen gått
till, och när den försvunnit, här befolkningen
sjunkit ned i det djupaste elände. Vid tan-
ken på det dslände det rika sillfisket med-
fört har det händt att ängen bötänrksam
skärbo önskät: Gud låte sillen ej komma
igen! Tal. Koppädes dock att med den sti-
gande upplysningen denna önskan måtte
kunna alldeles vändas om: Af de öfriga fi-
skena är nu storfisket (långor, helgefluwdror,
m. m.) det mest lönande. Det är dock ovissa
skördar som hafvet gifver. Fiskaren vet ej,
när han kastar ut sitt nät, om han skall få
tusen eller ingen. Vesterstormarne bereda
honöm dessutom plötsliga och våldsamma
faror, som ofta sluta illa för fiskrarne. Ma-
krillfsket, som endast eger rum a vec-
kor under sommaren, är mer osäkert och
ingen af hummer- och östrontägten
är ringa. — Fiskaren; like väl som hvarje
annan underkastad infytändet af-dei hönom
omgifrande naturön, blir lätt en ögonblic-
köts sön, tror på slurtipen, och verksam på
sjön, Blir han kör le lj på ET
.ycket har visserligen härvidlag blifvit bättre
sedan regeringen genom anslag åt fiskerierna
tagit dessa under sitt hägn. Myecken vid-
skepelse- vidlåder ännu fiskeribefolkningen.
Tiveden bebyggdes först änder Karl IX:s
skilda na randra; otillgöngliga för
inflytande. Samfärdäeln möllan dem,
och den -yttre verlden var sommartidensvår;
bättre - blef det då. vintern bredde sitt-hvita
täcke öfver skog och mark: och: finnen
sine skidor ag jöpa hvart Ve i
hang näringsfi ö jagten, let var
pod tillgång: på vildt der iskogen. Påfågeln
rydde sig finnen ej. omatt spilla krut, den
fångades i snaror,. eller; som örrarne; med
bloss, när de låtit nersnök sig! Fisket vär
äfven på- sina ställen em godrinkormitktla.
Som redskap begagnades i synnerhet krok
öch örjenät. Boskapsskötbeln var dock hutvudi
päringen. I synnerhet uppdrogos många
getter. Hästar saknades deremotnästen alls
deles. Deti odling finnen företog var genom
svedjande. Svedjelandet inhägnades medelst
de fällda och halfbrände träden. F askar
efter svedjandet.utsådde nu fimren sittrof-
ffaa och döt nå ott anandamligt sött För