(Insändt.)
De bemödanden, som under senaste riks-
dagar af en del representanter gjorts för att
åt scatsmaskineriet gifva en enklare och min-
dre invecklad rörelse än som hittills varit
förhållandet och derigenom medelst mindre
arbete, tidsutdrägt och kostnader hålla det
i gång, helsas otvifvelaktigt af nationens fler-
tal med glädje och tillfredsställelse; men
törhända skola dessa mäns sträfvanden bli
om intet, såvida ej en hvar, som kommer i
beröring med förvaltande myndigheter, någon
fång framhåller de oegentligheter och to-
erier han då erfar. — Att påpeka allt vill
insändaren ej tillråda, ty då kunde fråga
uppstå hvilka som äro mest förryckta: det
fåtal, som på ett förvändt sätt ombestyr fler-
talets angelägenheter, eller detta flertal, som
så länge låter allt passera efter den gamla
regimen.
en artikel för någon tid sedan påpekar
Dagens Nyheter hurusom krigsstyrelsen, föl-
jande gammal slentrian, låter forsla ammuni-
tion landvägen upp till Norrland i stället för
att, lämpligare, anlita sjötransport; något
dylikt, äfven beroende på Armöförvaltnin-
gens åtgöranden, tager sig härmed insända-
ren friheten framhålla:
rligen förekommer att genom Armöförvalt-
ningens försorg ett större parti råg för gar-
desregetiientenas behof förmales vid härva-
rande vattenqvarnar. Ifrågavarande råg in-
kommer numera alltid sjöledes och lossas
vanligast vid a a men äfven nå-
on gång vid Blasieholmen. Om man nu
har big bekant att i de flesta fall, genom för-
malningsentreprenörens för.org, pråmar fin-
nas till hands för att mottaga rågen till för-
malning, så skulle säkerligen en hvar anse
lämpligaste sättet vara att verkställa omlast-
ningen direkt från fartyget till pråmarne,