(Insändt.) De bemödanden, som under senaste riksdagar af en del representanter gjorts för att åt scatsmaskineriet gifva en enklare och mindre invecklad rörelse än som hittills varit förhållandet och derigenom medelst mindre arbete, tidsutdrägt och kostnader hålla det i gång, helsas otvifvelaktigt af nationens flertal med glädje och tillfredsställelse; men törhända skola dessa mäns sträfvanden bli om intet, såvida ej en hvar, som kommer i beröring med förvaltande myndigheter, någon fång framhåller de oegentligheter och toerier han då erfar. — Att påpeka allt vill insändaren ej tillråda, ty då kunde fråga uppstå hvilka som äro mest förryckta: det fåtal, som på ett förvändt sätt ombestyr flertalets angelägenheter, eller detta flertal, som så länge låter allt passera efter den gamla regimen. en artikel för någon tid sedan påpekar Dagens Nyheter hurusom krigsstyrelsen, följande gammal slentrian, låter forsla ammunition landvägen upp till Norrland i stället för att, lämpligare, anlita sjötransport; något dylikt, äfven beroende på Armöförvaltningens åtgöranden, tager sig härmed insändaren friheten framhålla: rligen förekommer att genom Armöförvaltningens försorg ett större parti råg för gardesregetiientenas behof förmales vid härvarande vattenqvarnar. Ifrågavarande råg inkommer numera alltid sjöledes och lossas vanligast vid a a men äfven nåon gång vid Blasieholmen. Om man nu har big bekant att i de flesta fall, genom förmalningsentreprenörens för.org, pråmar finnas till hands för att mottaga rågen till förmalning, så skulle säkerligen en hvar anse lämpligaste sättet vara att verkställa omlastningen direkt från fartyget till pråmarne,