den enda lyg här syntes var kindens rosor
— en verklig sällsynthet på många ställen,
äfven å- landsbygden; alltså behöfde för-
äldrarne ej här göra någon uppoffring för
en särskild skolutstyrsel, och den fattige
behöfde ej blygas för en tarflighet i kläder,
som är lika stor hos alla. — En annan olä-
genhet, som äfven ofta afskräcker landtman-
nen från att sända sina söner till högskolan,
fanns ej heller här, jag menar de dryga hy-
rorna och dito lefnadsomkostnaderna. För
5 kr. pr månad erhöllo ynglingarne bostad
och uppassning, denna senare hufvudsakligen
bestående i tillredning af de matvaror, som
medföras från ynglingarnes hem och som
sällan upptages i kalkylen öfver utgifterna
för barnens uppfostran; ty det är en egen-
het hos allmogen, synnerligast hos qvinnor-
na, att allt hvad de hafva oköpandes räk-
nas för intet, då de deremot sätta penningen
mycket högt och högst ogerna skilja sig från
densamma.
Skolans framtidsdrömmar vända sig huf-
vudsakligen kring en ny lokal, och en sådan
är verkligen af nöden. Man har lyckats bil-
da en byggnadsfond, visserligen ännu otill-
räcklig, men man hoppas att folket ej skall
svika sin egen sak. Vore det månne ej ett
lika godt verk, om någon kristligt sinnad
Bjäl företog sig att resa omkring och samla
penningar till en sådan byggnad som att
tigga till missionsverk? — Ett godt tecken är
att den syförening, som finnes i trakten, fö-
redrager att gifva frukten af sitt arbete åt
folkhögskolans i Önnestad byggnadsfond
framför att sända den till de små patago-
nierna. Skolans lärjungar bära ätven sin
sten till det nya huset; hvarje elev, som
önskar lära sig den vackra och nöjsamma
orientaliska blomstermålningen, betalar sin
lilla afgift till byggnadsfonden; denna un-
dervisning är att betrakta som ett extra nöje
och är det enda handarbete eller slöjd, som
der öfvas. .
Föreståndaren hoppades dock så småning-
om kuona införa träsnideri o. d. på lämp
liga stunder, mindre som en blifvatide för-
värfskälla, än som ett medel att väcka ung-
domens skönhetssinne. Ser ni, sade han,
då han visade mig de väl utförda blomster-
målningarne, hvilka tjenade goksarne till
mönster, sedan man lyckats måla ett par
af dessa blommor, har man äfven fattat kär-
lek till deras iefvande systrar, och med kär-
lek till natuten skall äfven följa kärlek till
Skaparen. Och dessutom, fortfor han, vi-
sande på den skogbevuxna åg, som höjer sig
öfver det omkringliggande slättlandet och
förlänar trakten ett egendomligt behag, skall
det en däg, då den nya skolan står deruppe,
bli mina präktiga gossar en rik belöning att
veta sig genom eget arbete ha bidragit till
förverkligandet af vår sköna dröm om frisk
luft och fritt utrymme inomhus och derute
en fri, en solig öfverblick öfver lifvet. Med
saknad skildes jag från denna vänliga bygd,
der hvarje mötande helsade mig med ett
goddag! eller :gudsfred! och der enkelhet i
seder och lefnadssätt gick hand i hand med
kärlek till upplysning och kunskap.
I jernvägskupeerna väntade mig mindre
uppbyggliga scener; det nedgående tåget hade
haft något missöde under vägen, derför långt
uppehåll vid Hessleholm; tredje klassens
samlingsrum erbjuder mycket som är af in-
tresse för en uppmärksam iakttagare, och
ofta förr har jag beundrat qvinnan af fol-
ket, då det är fråga om tålamod och för-
dragsamhet med männens mång. olater, men
denna qväll nästan förargades jag öfver dessa
hesnes egenskaper, Föreställom oss ettlitet
rum, proppfullt af högljudda, öldrickande
och cigarrökande karlar och pojkar, kurtis
och ras med skänkflickan, och så mellan dessa
grupper ett par mödrar med sina späda barn
1 famnen, vandrande af och an, förgäfves
sökande tysta den gråtande lille, som man
tycker skulle qväfvas i en dylik rökstuga.
Finnes ingen hjelp mot denna olägenhet?
frågade mig ett sjukligt fruntimmer, som fick
qväljningar af den förgiftade atmosferen;
kunna ej männen åläggas att upphöra med
rökningen och sorlet här?
Jag upprepar högt henies tysta fråga, ty
den torde allt förtjena att tagas i betrak-
tande. Hvarför skulle mannen i ett tredje
klassens väntningsrum ej lika gerna kunna
ålägges höflighet mot qvinnan, som männen
i förste och andra klassens väntningsrum?
En resa på tredje klass erbjuder tillräckligt
af öhehag ändå för de qvivnor, hvilka ej
Jaafva råd att köpa sig större beqvämlighe-
ter, utan att dö dertill på stationerna be-
höfva underkastas lidanden som så lätt kunna
afbjelpas. Må de karlar — och småpojkar
— Om ej kunna undvara de stinkande ci-
garrerna, röka dessa i fria luften; som det
nu är, erbjuder en dylik samlingssal nära
nog samma vidriga anblick som en krogstuga.