- 4
desto möra bränhande bef klinpan, och degto
g Örre fara lopp vandraren gller hans åsna
att halka på gianiten, som i följd deraf att
den varit trampad af så många fötter små-
ningom blifvit glatt och hal,
Det är sanot stt, när man en gång passe-
tat det örnnäste, som kallas Albama, blef vä-
gen något beqvämiigare och drog sig — för-
utsatt att man kom från Malega och begaf
sig till Gransda — sakto ätuttande ned till
Joysna-delen; men här följda: på den lifs-
fara, mas redan :öfverstått, en annan våda,
som, fastän don blef o-yntig ända till dess
att dess förebyggande oj vidare var möjligt,
icke desto mindre lifligt föresväfvade fanta-
sien: så snart nemligen det blef möjligt att
färdas eller uppebåla sig. på ömse sidor
om vägan, och der i emå-kogen förträffiiga
gömställen arbjödo sig, varsnades öfver-
allt utef.er vägen kors, bärande sorgliga in-
skriptioner.
Dossa kors voro resta öfrer de grafvar, i
hyilka mördade resande hvilade. Banditer
fonnos i mängd på denna tid af laglöshet
och oreda, och isynnerhet voro bergstrak-
terna. kring Cordova och Granada, Sierra
Morena och BSierra Nevads, befokade af
sådana
För öfrigt lemnade inskriptionerna å kor-
sen intet tvifve! öfrigt i afseende på sättet
för deras död, som voro begrafna derunder.
Under en färd, som vi företagit genom