eländet vara alldeles otroligt, ehuru sockenbestyrelserna göra allt för att afhjelpa detsamma och på fattigvårdens bekostnad utdela kraftsoppor åt de fattigaste väfvarne, Skeppsbrotten å Storbritanniens kuster. Officiel berättelse öfver dessa skeppsbrott för första hälften af förra året har nyligen utkommiti London. Straadningar, grundstötningar, kollisioner och andra sjöolyckor äro äfven inberäknade häri, och utgör sammanlagda antalet af dylika händelser 967, och tillsammans med skeppsbrotten 1,206 med en dräögtighet i fartyg af 335,154 tons. Af dessa fartyg gingo 256 alldeles till botten. Förlusterna i menniskolif voro under dessa 6 månader 138 flera än under år 1872. Under sistnämda år uppgick denna förlust till 728 menniskor, hvilken höga siffra äfven må tillskrifvas Northfleet:s undergång, som ensamt kostade 293 menniskolif. Till skeppsbrutnes hjelp voro 263 räddningsbåtar fördelade å kusterna, af hvilka båtar 233 tillhörde den förtjenstfalla National Lifeboat Institution. Det berättas i utländska tidningar, att en språkkarl i Budapest i dessa dagar af trycket utgifvit en tysk-fransk-italienskspansk-latinsk-engelsk-holländsk-svensk-czechisk-slovakisk-slovenisk-polsk-serbisk-kroatisk-magyarisk ordbok. Om Kristiania teater, skrifves i bref till Göteborgs-Posten, bland annat: ! Det bästa beviset på, huruledes vår allmänhets håg att besöka teatern har tilltagit,! gifva de i generalförsamlingen sistlidne lördags eftermiddag framlagda räkenskaperna öfver teaterns bruttointägt under spelåret 1873—74. Teaterns budget var i många år omkring 26,000 spdlr, steg under ett enda år till 28,000, men föll under de olyckliga stridsåren till 18 å 20,000. Ett enda år bar den sedan stigit till 32,000 spdlr; men Josephsons första år utvisar öfver 36,000. Testamentarisk gåfva. Aflidne köpmannen Hans Wingaard Finne i Trondhjem har i sitt testamente bestämt att ena hälften af hans bo, som anses utgöra minst 25 å 30,000 spd., skall tillfalla Trondhjems kommun till upprättande af ett hem för hjelplösa och nödlidande barn. Af boets andra hälft skola räntorna tillfalla en af den aflidnes slägtingar, men etter dennes. död skell kapitalet fördelas mellan välgörande inrättningar. Sålunda skola bland annat 3,000 spd. tillfalla Trondbjems förening för understödjande af sjömän; 10,000 spd. skola blifva ett framtida legat för behöfvande och hederliga sådana och deras efterlefvande eller ock användes till upprättandet af ett sjömanshem, till hvilket matroser, som aldrig rymt, hafva företrädesrätten. o amerikanares åsigt om härväsendet. Den bekante amerikanske generalen Sherman har nyligen utgifvit en skrift om härväsendet, som synes hafva väckt en icke ringa uppmärksamhet, i synnerhet i Englands militära kretsar. Som bekant var det hufvudsakligen härar af frivillige, hvilka utkämpade det stora amerikanska inbördeskriget. Den stående uär, som nordstaterna kunde föra i fält, utgjorde blott 25,000 man, och då president Lincoln beslöt att höja detta antal till 40,000, visade det sig omöjligt att utföra detta beslut, emedan den stora hären af frivilliga drog allt vapenfört manskap till sig. General Shermans åsigt synes nu. vara den, att de grunder för härväsendet, som bestodo profvet under inbördeskriget, äro de bästa, som öfverhufvud kunna uppsättas. I ett land, hvars invånare besjälas af fosterlandskärlek, blir det aldrig svårt att på kort tid bilda massor af duglia krigare. Men hvad som på förhand forag, och som ej kan stampas fram ur marken, är sjelfva härväsendets ram, som skall fyllas, bjulverket, som skall sätta det hela i jemn och säker rörelse. Allt bör på förhand vara ordnadt så, att hvarje man och hvarje sak få sin rätta plats. Den lilla stående här, som Förenta staterna nu hafva, är efter general Shermans mening i det allra närmaste tillräcklig; och synes han hufvudsakligen lägga vigt på densamma som en öfningsskola för det stående befälet, hvilket bör utgöra den vetenskapligt bildade stammen för folkhärens officerare. Sjelf uppfostrad i den berömda officersskolan i Westpoint och senare lärare i strategi och statistik i en af söderns kadettskolor, lägger Sherman den största vigt på en stam af krigsvetenskapligt bildadt befäl. Men detta hindrar honom ej att uttala sig med opartiskhet och aktning om de tusende i hast bildade officerare, som man under inbördeskriget måste ställa i spetsen för bataljoner och regementen, ehuru de tillbringat sitt föregående lif i studerkammaren eller på embetsrum och köpmanskontor eller bakom plogen. General Sherman säger att hvad som fordras af ett officersämne är ett godt, genom uppfostran utbildadt förstånd och karaktersstyrka; och han: tviflar ej på att ett land, som med hänsyn till allmänbildning och befolkningens duglighet kan täfla med Amerika, också, när det behöfves, skall kunna uppställa tillräckligt många befälsämnen omkring de verkliga fackmän, som böra förefisnas, Han förklarar att några af de bästa divisionsgeneralerna och stabsofficerarne under det amerikanska kriget voro män, som lemnat sin borgerliga verksamhet för att ställa sig under fanan, men han tillägger äfven att han ej kan minnas någon af dessa förträffliga och lyckliga krigare, som ej beklagade, att de icke redan i sin ungdom fått någon undervisning i de första grunderna af den konst, som de nödgades studera i krigets dyra och farliga skola. Hvad manskapet beträffar, uttalar general Sherman som en gilmän och oemotsäglig erfarenhet, att de bästa soldaterna, de som föregingo alla andra med exempel på manstukt, mod, outtröttlighet och offervillighet, voro de ynglingar och män, som på första ropet: fäderneslandet är i fara! frivilligt ställde sig i fält. Närmast dem ivärde kommo de utskrifna soldaterna. Sämst i alla hänseenden voro de värfvade trupperna. kg tt 0: RA MA bt RA CR DA JAA -— Jm KK KR JR Jr BR RR KA KL