afgörande ordet. et är antagligt att man
derstädes har förö ett så högröstadt språk,
att det skurit i de 13 andra förbundsstater-
nas öron.
Dessa 13 systerstater hafva aldrig velat
erkönna. den öfvervigt Buenos Ayres åt sig
vindicerat; de hafva betraktat kuststaten som
en del af nationen med lika rättighet och
lika pligter som de; deras politik har gått
ut på att göra landets styrelse oberoende
af hufvudstaden och denna politik har fått
ett egendomligt, måhända mera kraftigt än
praktiskt uttryck i det yrkandet, att rege-
ringens säte skulle förläggas inne i landet.
Det är antagligt att den mäktiga utveckling,
som under de senaste åren försiggått i det
inre af.landet, gifvit förökad styrka åt detta
yrkande och ännu större pjelftiilit åt lands-
befolkningen. Nya landsvägar och nya jern-
banor hafva satt denna befolkning i lifligare
beröring med den öfriga verlden; kapita-
lerna hafva letat sig väg ut på landet; en
ny jernbana har ofta i ett anda slag mer än
fördubblat värdet af stora landsträckor och
gjort egarne rika, .
Uuader sådana omständigheter torde en
politisk partigruppering, grundad på mot-
sättningen mellan landstaterna och Buenos
Ayres, vara ganska förklarlig; den innebär
icke för oss något öfverraskande, vi ge iden
en rörelse som ingalunda är främmande för
vår tid och hvars allmänna karakter är ett
från de nya och växande samhällslagren ut-
gående sträfvande att häfda sitt likaberätti-
gande och sin jombördighet med de äldre
och herrskande klasserna; en kamp för att
åt ett nytt välstånd och en ny intolligens
tillivinna ett berättigadt inflytande i staten
vid sidan af äldre politiska krafter.
När msn emellertid vill tillämpa denna
ganska förnuftiga teori på de nu iargentin-
ska republiken uppträdande personlighsterna,
synes den upplösa sig i en total förvirring.
Det nuvarande upproret ken icke förklaras
såsom en. stormlöpning från landets bida mot
hufvudstaden- eliter så:om ett angrepp af en
undertryckt majoritet mot en minoritet, hvil-
ken genom vrängda lagtolkningar eller svik-
liga valmanövrer tillskansat sig en makt,
som icke tillkommer densamma. Om man
deremot vänder om förhållandst och i upp-
roret. ser em besegrad minoritet, som, poc-
kaude på sin; inteltigens och sociala bety-
delse, med våld söker att omintetgöra ett
val,.Bom gilvit- motståndsrne segern i hän-
derna, så ställer sig-saken något klarare.
Den president, bvars val nu böstrides, är
icka Buenos Ayr-s kondidat; hr Avelianeda
valdes med 11 gisters röster mot 3 och
bland. dessa; 3, som föredrogo hr Mitre, är
Buenos Ayres. Avellsnedas- val blef i Au-
gusti månad e kändt af kongressen, som, efter
att hafva pröfvat samtliga valresultaten för-
klarade stt 146 röster tillfallit honom och,
76 röster hans fhotkandidat, en skilnad i
röetetal, som är för betydlig för att väcka
tillit till påståendena att valförfolskniogar
skulle --hafva-egt-rum. Hr -Mitreär således
de privilegierade klassernas kandidat mot
den stora massan af nationen. Denna fram-
ställning af sakförhållandetöfverensstämmer
med de wåderrättelser man erhållit i korre-
spondenser från platsen. Hela bandelsstån-
det, heter det, aristokratiev, de bildade klas-
serna, men i. synverhot alla tyskar och en-
gelsmän, slå på Mitres sida, som lärer vara
en sansad, kiok och oegevnyttig statsman,
som står på bästa fot med grannstaterua
0. 8 Vv.
Ehuru upproret ryckor framåt från landet
mot hufvuadstaden, är detvdock numera att
betrakta. såsom et hutvudstadsuppror mot
landet. Flottan säges hafva anslutit sig till
dö upproriske: och armön tros komma att
följa exemplet, Emellertid är Buenos Ayres
äonu i presidentens händer, och Avellanedas
trupper, anförda af den förre presidenten,
Sarmiento,- ayngs vara beredda på att göra
motstånd:
Naturligtvis föreligga flera underrättelser,
som synbarligen äro färgade i Mitres intresse;
det heter att hela deu offentliga meningen
ställt sig på hans sida och att Avellaneda
skulle -helt och hållet sskna understöd i
landet. Sedermera har man hört att en af
upprorets ledare, Rivas, lidit ett nederlag
och från det inre aflandet talss om trans-
porter af sårade som äro på väg till Buenos
Ayr:s, hvilket bäntyder på ait striden för-
siggår iflera olika trakter, Den diploma-
tiska kåren har infunnit sig hos Avelianeda,
antagligen. ett. bevis på att utlandet erkin-
ner hans. rätt till presidentskapet. AttMitre
erhåller understöd utifrån framgår å andra
sidan af den underrättelsen att ett insur-
gentskepp med betydliga krigsförråd afgått
från Montevideo till de upproriska.
General Mitre var president i den argen-
tinska republiken från 1862—1868 Det
påstås att han bief.xnld i enlighet med det
federalistiska programmet,.i hvilket; äfven
ingick den grundsatsen att regeringens säte
borde förflyttas från Baenos Ayres. Det-är.
emellertid - visst. att bans politik gick i en
motsatt riktning, och han hade under sitt
presidentskap flere gånger att bekämpa upp-
ror från det federalistiska partiots sida. Då
presidenterna enligt författningen icke kunna
återväljas innan ett nytt presidentskap kom-
mit emellan, gaf han 1868 vika för den nu