ändamål borde först och främst arbetsgifvaren ställa så till, att alla hans arbetare erhölle sin dagliga mat hos honom. Vid större fabriker och industriella verk kunde i sådant syfte inrättas spisningsanstalter, hvilka underhölles af principalen och handhades af hans folk; hos handlande och mindre handtverksidkare borde en sådan kosthållning kunna ega rum inom principalens bostad. Hvarje arbetsgifvare, utan undantag, borde utfästa såsom ett oeftergifligt vilkor, att hvarje i hans tjenst varande ogift arbetare, såväl man som qvinna, skulle åtnjuta sin föda hos arbetsgifvaren. En sådan anordning tro vi icke vara förenad med några oöfvervinneliga praktiska hinder, men deremot medföra oberäkneliga fördelar för båda parterna. Såsom nu är förhållandet, då den 12 å 15-årige gossen, som saknar föräldravård, nödgas hemta sin föda på allmänna näringsställen ; då den unga fabriksarbeterskan nödgas hemta sin magra kost från krogen eller brödboden; då denna ungdom, utan huld eller skydd, är helt och hållet utestängd från familjelifvet, den helsosammaste läroanstalt till bildande af nyttiga medborgare, så försvåras eller omöjliggöres qvinnans daning till en blifvande duglig familjemoder, och ynglingen vänjer sig så småningom att anse krogen eller källaren såsom sitt hem, der han från lördagsaftonen till måndagsmorgonen nedlägger sin mödosamt förvärfvade veckopennning.. Dertill kommer hans dagliga umgänge med krogkunder; och steget från en duglig arbetare till drinkare är lätt taget. Utom det att ett dylikt spisningssätt verkar demoraliserande, måste det äfven falla sig dyrare, än om maten erhölles vid husbondens bord, emedan vi förutsätta, att denne icke skulle beräkna gig större vinst genom denna kosthållning, än som skäligen motsvarade med densamma förenade besvär. Vinsten blefve. stor nog ändå genom ökad ordentlighet och duglighet hos arbetarne och ökad arbetsprodukt för principalen, den stora vinsten — arbetsklassens moraliska lyftning — ej att förglömma. För att hos sina arbetare befordra sparsamhet och omtanke för framtida behof vore af nöden att arbetsgifvarne genom eget föredöme, egen vandel allmännare än hittills föreginge med goda exempel och råd. Vi tro icke, att det för närvarande står rätt väl till häratinnan. Ofta händer, attså snart en person, vare sig handtverkare, industriidkare eller handlande, tycker sig hafva genom en eller annan gynnsam omständighet, genom arbetsamhet, lyckade beräkningar eller fördelaktiga konjunkturer bringat sig upp till ekonomiskt välstånd, börjar han efter hand invagga sig i den öfvertygelsen, att han för alltid fängslat lyckan; han kastar sitt förra enkla lefnadssätt öfver bord, lyx och flärd byta plats med enkelhet och måttlighet, svindlande spekulationer med varsamma beräkningar; lyckan rymmer och tar med sig hans ekonomiska välstånd i släptåg, och den förut idoge arbetaren och omtänksamme affärsmannen blir en lättsinnig vinglare, ja, ofta nog en bedragare och förfalskare. Ått detta; isynnerhetdet senare; icke är fegeln, medgifva vi otvunget;-men det öfverdådiga lefnadssättet är dock ulltför vanligt. Genom sådana föredömen förbättras sannerligen icke den arbetande befolkningens moraliska halt, lika litet som de äro egnade att bibringa riktiga begrepp om medlen för ernående af ekonomiskt oberoende., Arbetsgifvarne borde jemväl mera allmänt, än nu är fallet, låta sig angeläget vara att gonom öfvertygande upplysving söka förmå arbetstagarne att insätta eller låta insätta gsinå umbärliga medel uti någon räntegifvande penningeanstalt, hvaraf flera slag nu finnas tillgängliga för att såmedelst. göra produkten af sitt arbete fruktbärande.. : Hvarje arbetsgifvare kunde ju med sina underhafvande öfverenskomma att få uti en dylik anstalt insätta en viss procent af deras lön eller arbetsförtjenst, och om detta blefva ett vedertaget bruk, äro vi förvissade att det såart nog icke skulle röna motstånd hos arbetarne, då dessa så småningom lära sig inse såväl de stora fördelar. för. dem sjelfva, en dylik besparing komme. att. medföra, som ock-att de utan minsta olägenhet för tillfredsställande af de dagliga och verkliga behofven kunna underkasta sig en för deras framtida välstånd så välsignelserik uppoffring.