ändamål borde först och främst arbetsgif-
varen ställa så till, att alla hans arbetare
erhölle sin dagliga mat hos honom. Vid
större fabriker och industriella verk kunde
i sådant syfte inrättas spisningsanstalter,
hvilka underhölles af principalen och hand-
hades af hans folk; hos handlande och min-
dre handtverksidkare borde en sådan kost-
hållning kunna ega rum inom principalens
bostad. Hvarje arbetsgifvare, utan undan-
tag, borde utfästa såsom ett oeftergifligt vil-
kor, att hvarje i hans tjenst varande ogift
arbetare, såväl man som qvinna, skulle åt-
njuta sin föda hos arbetsgifvaren. En sådan
anordning tro vi icke vara förenad med
några oöfvervinneliga praktiska hinder, men
deremot medföra oberäkneliga fördelar för
båda parterna. Såsom nu är förhållandet,
då den 12 å 15-årige gossen, som saknar för-
äldravård, nödgas hemta sin föda på all-
männa näringsställen ; då den unga fabriks-
arbeterskan nödgas hemta sin magra kost
från krogen eller brödboden; då denna ung-
dom, utan huld eller skydd, är helt och
hållet utestängd från familjelifvet, den helso-
sammaste läroanstalt till bildande af nyttiga
medborgare, så försvåras eller omöjliggöres
qvinnans daning till en blifvande duglig fa-
miljemoder, och ynglingen vänjer sig så små-
ningom att anse krogen eller källaren såsom
sitt hem, der han från lördagsaftonen till
måndagsmorgonen nedlägger sin mödosamt
förvärfvade veckopennning.. Dertill kommer
hans dagliga umgänge med krogkunder; och
steget från en duglig arbetare till drinkare
är lätt taget. Utom det att ett dylikt spis-
ningssätt verkar demoraliserande, måste det
äfven falla sig dyrare, än om maten erhölles
vid husbondens bord, emedan vi förutsätta,
att denne icke skulle beräkna gig större vinst
genom denna kosthållning, än som skäligen
motsvarade med densamma förenade besvär.
Vinsten blefve. stor nog ändå genom ökad
ordentlighet och duglighet hos arbetarne och
ökad arbetsprodukt för principalen, den stora
vinsten — arbetsklassens moraliska lyftning —
ej att förglömma.
För att hos sina arbetare befordra spar-
samhet och omtanke för framtida behof vore
af nöden att arbetsgifvarne genom eget före-
döme, egen vandel allmännare än hittills före-
ginge med goda exempel och råd. Vi tro
icke, att det för närvarande står rätt väl till
häratinnan. Ofta händer, attså snart en per-
son, vare sig handtverkare, industriidkare
eller handlande, tycker sig hafva genom en
eller annan gynnsam omständighet, genom
arbetsamhet, lyckade beräkningar eller för-
delaktiga konjunkturer bringat sig upp till
ekonomiskt välstånd, börjar han efter hand
invagga sig i den öfvertygelsen, att han för
alltid fängslat lyckan; han kastar sitt förra
enkla lefnadssätt öfver bord, lyx och flärd
byta plats med enkelhet och måttlighet,
svindlande spekulationer med varsamma be-
räkningar; lyckan rymmer och tar med sig
hans ekonomiska välstånd i släptåg, och den
förut idoge arbetaren och omtänksamme af-
färsmannen blir en lättsinnig vinglare, ja,
ofta nog en bedragare och förfalskare. Ått
detta; isynnerhetdet senare; icke är fegeln,
medgifva vi otvunget;-men det öfverdådiga
lefnadssättet är dock ulltför vanligt. Genom
sådana föredömen förbättras sannerligen icke
den arbetande befolkningens moraliska halt,
lika litet som de äro egnade att bibringa
riktiga begrepp om medlen för ernående af
ekonomiskt oberoende., Arbetsgifvarne borde
jemväl mera allmänt, än nu är fallet, låta
sig angeläget vara att gonom öfvertygande
upplysving söka förmå arbetstagarne att in-
sätta eller låta insätta gsinå umbärliga medel
uti någon räntegifvande penningeanstalt,
hvaraf flera slag nu finnas tillgängliga för
att såmedelst. göra produkten af sitt arbete
fruktbärande.. : Hvarje arbetsgifvare kunde
ju med sina underhafvande öfverenskomma
att få uti en dylik anstalt insätta en viss
procent af deras lön eller arbetsförtjenst,
och om detta blefva ett vedertaget bruk,
äro vi förvissade att det såart nog icke
skulle röna motstånd hos arbetarne, då
dessa så småningom lära sig inse såväl
de stora fördelar. för. dem sjelfva, en dylik
besparing komme. att. medföra, som ock-att
de utan minsta olägenhet för tillfredsstäl-
lande af de dagliga och verkliga behofven
kunna underkasta sig en för deras framtida
välstånd så välsignelserik uppoffring.