!orhoppningar då marknadens elasticitet eller ej. Deremot är det en tanke, som tränger sig på en vid en tidpunkt som denna, då marknaden är svag och då man just ej har orsak att motse en hastig förändring till det bättre.: Det är, att kanske mycket kunde varb annorlunda, om det funnits en närmare förbindelse mellan trälasthandlarne i Sverige, Norge och Finland. Dessa tre länder bilda ju den stora Baltiska förrådskammaren, som förser de träfattigare länderna med varor. Hvart och ett af dem är lika mycket intresseradt af att marknaden regleras på ett klokt sätt, att produktionen följer, men ej öfverstiger behofvet och att skogsfältet ej i onödan förringag i värde. Dessa länders skogsegares såväl som trälasthandlares intressen falla samman i så mycket märkligare gra som sjelfva förrättningens natur är af en ovanligt lika art och tillika lätt öfverskådlig. Den sista punkten, öfverskådligheten; är döck det, som ännu kan förökas. Det förekommer oss, att en dylik trälastförening kar uppnå åtskilligt i denna riktning. En årlig trälastriksdag på passande tid skulle ovilkorligen bidraga att i hög grad underhjelpa en öfversigt af den ögonblickliga ställningen och öfver framtidsutsigterna. De intresserade i de tre länderna kunna sjelfva bäst göra klara för sig de grunder, som tala för en sådan trälasthandlareförening, och. vi. hafva blott velat framkasta tanken till upptagande eller diskussion. Föreläsningarne till förmån för Stockholms högskoleförening taga sin början den 2 november, då doktor H. Hofber; ommer att börja en serie föredrag me ämne: Skildringar ur Sveriges natur och folklif. Honom efterträder lektor M. Höjer, som i fem föreläsningar kommer att före draga en Öfversigt af Frankrikes kulturutveckling under det 18:de århundradet. Vi äro förvissade om att såväl föreläsarne, båda kända som : lyckliga framställare af sitt ämne, som de lyckliga ämnen de valt för sin framställning samt det goda ändamålet skola locka en stor mängd åhörare. Mindre teatern presenterade i går ett par nyheter. Kanonföda hette den ena. Förmodligen menades kanonmat; pjesens gång gaf ingen egentlig upplysning om meningen med titeln:-Stycket var för öfrigt ett temligen lösligt hopkommet sammelsurium, som saknade all förmåga att fängsla åskådarens uppmärksamhet, vare sig genom intrig eller dialog: Den förra var snårt sagdt ingen, den senare tarflig i yttersta måtto. Vi vilja nu ej fästå-oss vid de oupphörligen förkommande : oriktiga öfver sättningarne, såsom t. ex. kanonföda och sjournalist ; den fria öfversätttingen var i sin helhet alltför pueril. De spelande hjelpte. ej upp pjesen. Vi veta sannerligen ej om vi med godt samvete-kunna ställa nå gon framför de andra. Dock visade sig damerna i allmänhet mer till sin fordel än herrarne; Hvad uppsättningen beträffar, måste man deremot.gifva sitt erkännände åt hrr. direktörers stora omsorg i detta hänse ende, äfvensom åt damernas toalettör.— Den alltid öfverseende Stockholmspubliken: behagade med några handklappningar: belöna de spelande vid -pjesens slut. Hvita frums var i flera hänseenden bättre än pin föregångare: Den erbjöd åtskilliga rätt lustiga scener och musiken var på, det hela taget ganska nätt. Herr Bergström lyckades särdeles väl i sin rol som den gästvänlige kapitalisten, och de öfriga spelande understödde . honom ganska bra. Mån lyckades sålunda t. ex. i denna pjes igenkänna hr Roos, hvilket i sKanonfödan var snart gågdt en omöjlighet. Upsalasången vinoer allt större rykte och vidsträcktare upp märksamhot och är ett föremål Töke blott för svenskars, utan äfven utländingars beundran. . Alltsedan arkeologiska kongressens besök i Upsala denna sommar hafva flere framstående främlingar besökt staden i afsigt att få höra Upsala studentsång. Så hafva ock ilördags-och i söndags italienska och franska ministrarne vid svenska hofvet grefve Victor Sallier de La Tour med sin grefvinna och grefve Joseph Arthur de Gobineau gästat U sala och fingo i söndags sin önskan att få höra studentsårnig uppfylld. På deras inbjudning: infann sig i söndags afton å. stadshotellet en femdubbel sångqvartett och beredde främlingarne ett nöje, hyaröfver desse på det mest förbindliga sätt uttryckte sin stora förtjusning. (UP.) Bostadsbristen. Förlidet år upplätos för afhjelpande-af bostadsbristen ihufvudstaden en våning i en byggnad vid Södermanlandsgatan, tillhörande fabriksfattigkassan, gkoleller musiksalen inom Sievertska kasernen, samt åtskilliga lokaler i garnisonskolerasjukhuset vid Karl XV:s port. Vid oktober månads början detta -år-fanns i alla dessa lokaler plats för blott-tolf familjer i följd af att en mängd personer;-som dit fått inflytta förlidet års höst; ej kunnat afhysag. Som bostadsbristen intevärande höst syntes hota att blifva icke mindre; söktö fattigvårdsnämden att få ännw några lokaler vpplåtia ock erhöll äfven ytterligarö -sex rum i kolerasjukhuset, inrymmande omkiing: 34 familjer, ännu en våning i fabriksfattigkassans hus med utrymme för 10 familjer, samt huket nr 45 å Besvärsgatan, afsedti att inrymma omkring 10 familjer. Dessa loka1er hafva allgsammans blifi upptagaarn Den förolyckade Stockholmsångaren elene, Helenes last bestod, såsom vi i går berättade, af jern, koppar och trävaror samt något tändstickor. Lastens värde uppgick till omkring 200;000 -kr., se LaÅÄlhaot förgäkrad 1